Ogräs i Australien – Faktablad

Allamanda cathartica L.

Synonymer

Allamanda hendersonii Bull. ex DombrainAllamanda cathartica L. var. hendersonii (Bull. ex Dombrain) L.H. Bailey & Raffill.

Familj

Apocynaceae

Användningsnamn

allamanda, brunknoppig allamanda, smörblommeblomma, vanlig trumpetranka, guldkopp, gyllene allamanda, guldkopp, gyllene trumpet, gyllene trumpetblomma, gyllene trumpetrank, gyllene trumpet, Guinea ört, gul allamanda, gul klocka, gul trumpetrank

Origin

Inhemskt i tropiska Sydamerika (i.Brasilien, Franska Guyana, Guyana och Surinam).

Kultur

Väldigt odlad i trädgårdar i Australien, särskilt i subtropiska och tropiska områden. Många sorter har utvecklats, vars blomfärg kan variera från gul till rosa eller till och med chokladbrun. Den är särskilt populär i Cairnsområdet, i norra Queensland, och vissa lokala företag i denna region har till och med införlivat den i sin företagsidentitet.

Naturaliserad utbredning

Naturaliserad i Queenslands kustdistrikt, och vanligast i de norra delarna av delstaten. Det finns herbarieposter av denna art från pastoraldistrikten Cook, North Kennedy, South Kennedy, Port Curtis och Moreton. Naturaliserad även i kustdistrikten i norra västra Australien.

Naturaliserad utomlands i Kina, sydöstra USA (dvs. Florida) och på flera öar i Stilla havet (t.ex. i Amerikanska Samoa, Västra Samoa, Fiji, Niue och Palau).

Habitat

Gul allamanda (Allamanda cathartica) föredrar fuktiga, väldränerade jordar i tropiska områden. För närvarande är den främst ett ogräs vid vägkanter och i närliggande buskmarker i de fuktiga tropikerna i norra Queensland, men den rapporteras också växa längs bäckar och i störd naturlig vegetation i västra Australien.

Habitat

En vinranka eller buskväxt med en del klättrande stjälkar (dvs. scandent buske). Den bildar ofta en klump som är ca 2 m hög och 2-3 m bred, men kan växa mycket högre när den klättrar upp över annan vegetation (dvs. upp till 6 m höjd).

Skiljande kännetecken

• En vinranka eller klätterbuske med mjölkaktig saft.
• Dess blad är läderartade och är vanligen ordnade i grupper om tre eller fyra längs stammarna.
• deras stora ljusgula blommor är trumpetformade med fem utbredda kronbladslober.
• Dess rundade fruktkapslar (ca 4 cm i diameter) är tätt täckta av mjuka taggar (ca 1 cm långa).

Stjälkar och blad

De äldre stjälkarna är mestadels vedartade och brunaktigt färgade, medan de yngre grenarna i allmänhet är gröna och hårlösa (det vill säga kala). Både stjälkarna och bladen innehåller en mjölkig saft (dvs. latex).

De enkla bladen är ordnade i grupper om tre eller fyra längs grenarna (dvs. bladen är virvlade eller vertikillära). De bärs på mycket korta stjälkar (dvs. bladskaft) som bara är 2-5 mm långa och har blad som är äggformade i kontur (dvs. äggrunda) till något långsträckta i form (dvs. avlånga-lansettformade). Dessa blad (5-17 cm långa och 2,5-6 cm breda) har en smal (dvs. avsmalnande) bas, hela marginaler och en spetsig spets (dvs. spetsig spets). De är något glänsande till utseendet, relativt tjocka och läderartade och hårlösa (dvs. kala).

Blommor och frukter

De stora blommorna (7-11 cm långa och 5-7,5 cm breda) har fem ljusgula kronblad som är sammanfogade vid basen för att bilda ett rör (dvs. korollarör) som är ca 4-8 cm långt. Detta rör har rödaktiga markeringar på insidan och toppas av fem utbredda kronbladslober. Blommorna har också fem sepalblad (8-22 mm långa) som är sammanfogade till ett mycket mindre, grönaktigt rör vid basen (dvs. ett kalyxrör). Varje blomma har också fem ståndare som är sammanfogade direkt på insidan av kronbladen (dvs. adnate till kronröret) och en lång stil med två små grenar i sin spets. Blommorna sitter i lösa klasar (cymer) nära stjälkarnas spetsar, var och en av dem innehåller ungefär tio blommor. De enskilda blommorna sitter på korta stjälkar (pediklar) som är ca 5-7 mm långa och kronbladen (korollaloberna) är vikta och vridna när de är i knopp. Blomningen sker troligen främst under vår och sommar.

Frukterna är rundade (dvs. klotformiga) kapslar (ca 30-75 mm i diameter) som är tätt täckta av mjuka taggar (ca 1 cm långa). Dessa frukter ses sällan hos odlade växter. Fröna är något flatennade (dvs. sammanpressade), bruna i färgen och är något vingade eller har en tunn (dvs. membranös) kant.

Förökning och spridning

Denna art förökar sig genom frön och kan även förökas via stjälksegment.

Gul allamanda (Allamanda cathartica) sprids troligen främst i trädgårdsavfall som dumpas längs vägkanter och i buskmarker. Dess frön sprids sedan från dessa inledande angrepp med hjälp av vind och vatten. Stamdelar kan också spridas i vattendrag vid översvämningar.

Miljöpåverkan

Gul allamanda (Allamanda cathartica) betraktas som ett miljöogräs i norra Queensland. Den är en av ett antal exotiska prydnadsvinstockar som har blivit invasiva i denna region efter att ha rymt från trädgårdsodlingar. Arten registrerades för första gången som naturaliserad i Queensland 1945. År 1992 erkändes den som ett ogräs vid vägkanter i den våt tropiska regionen i norra Queensland, men den ansågs då inte vara ett högprioriterat miljöogräs.

Gul allamanda (Allamanda cathartica) har dock fortsatt att sprida sig och är nu allmänt naturaliserad i regnskogarna i norra och centrala Queensland. Den anses nu vara ganska invasiv i flera nationalparker i det nordligaste Queensland och är vanlig längs vägkanter mellan Silkwood och Tully. Den invaderar också väldränerade jordar i utkanten av regnskogar och paperbark-sumpskogar.

I själva verket rankades gul allamanda (Allamanda cathartica) nyligen bland de 25 främsta arterna på en prioriterad lista över ogräs i de våta och torra tropiska regionerna i norra Queensland. Den är också listad som ett prioriterat ogräs i regionen Far North Queensland Natural Resource Management, är en lokalt förklarad växt i Cardwell Shire, betraktas som en ”oönskad växt” i världsarvsområdet Wet Tropics World Heritage Area och anses ha en negativ inverkan på naturliga system i Townsville City-området.

Den här arten växer också längs bäckar och vägkanter, och i störd naturlig vegetation, i norra västra Australien. Den registrerades för första gången som naturaliserad i denna delstat 1993 och är också lokalt naturaliserad vid bäckar på Koolan Island. Även om den ännu inte är listad som naturaliserad i Northern Territory betraktas gul allamanda (Allamanda cathartica) också som ett potentiellt ogräs på aboriginska marker i Northern Land Council-området.

Andra konsekvenser

Alla delar av denna art är giftiga för boskap och människor, och den klibbiga mjölkaktiga saften kan orsaka hudirritation.

Lagstiftning

Denna art har inte förklarats eller betraktats som skadlig av någon delstats- eller territorieregering i Australien.

Samma arter

Två andra närbesläktade arter odlas också vanligen i norra Australien, bush allamanda (Allamanda schottii) och purpurallamanda (Allamanda blanchetii). Dessa arter kan särskiljas från gul allamanda (Allamanda cathartica) genom följande skillnader:

• Gul allamanda (Allamanda cathartica) har hårlösa (dvs. kala) stjälkar och blad som innehåller en mjölkig saft (dvs. latex). Den har ett något klättrande växtsätt och har relativt stora gula blommor (7-11 cm långa och 5-7,5 cm breda).
• buskallamanda (Allamanda schottii) har hårlösa (dvs. kala) stjälkar och blad som innehåller en klar saft. Den har ett upprätt buskigt växtsätt och relativt små gula blommor (4-6 cm långa och ca 4 cm i diameter).
• Lila allamanda (Allamanda blanchetii) har håriga (dvs. ludna) stjälkar och blad. Den har ett klättrande växtsätt och har relativt stora lila blommor (ca 10 cm långa och 10 cm i diameter).