Iwo Jima och Suribachi
Iwo Jima, som tillhör vulkangruppen, ligger ungefär sjuhundra mil från de japanska öarna. Under amerikansk kontroll skulle P-51 jaktplan och B-29 bombplan kunna utnyttja ön för flygkampanjen mot Japan och användas för nödlandningar. I slutet av 1944 hade japanerna färdigställt två flygfält och började bygga ett tredje. Ön var befäst med sammanhängande nätverk av tunneltrummor och djupa grottor. Dessutom karvade man ut täckta kanonlägen i Mt. Suribachis sluttningar och i de norra områdena, med ytterligare blockhus av armerad betong. Suribachi-berget, som är öns mest framträdande inslag, var platsen för den berömda flagghissningen av den amerikanska marinkårens flagga den 23 februari 1945. På grund av att den första hissade flaggan var för liten beställdes en andra mer synlig flagga. Vid flagghissningen sade marinminister James V. Forrestal till general Holland M. Smith, USN: ”Holland, flagghissningen på Suribachi innebär att marinkåren kommer att finnas kvar under de kommande 500 åren”. Trots flagghissningen skulle ön inte säkras förrän den 16 mars, även om fienden gjorde motstånd några veckor efter att ön ansågs vara säkrad.
Bild: NH 104139: Iwo Jima, vulkanöarna, februari 1945. Notera berget Suribachi. U.S. Naval History and Heritage Command Photograph.