I mitten och slutet av 1960-talet var Kenyatta organisatör för Head Start-programmet som tillhandahöll utbildning och hälsovård till fattiga barn och deras familjer. Han stödde ockupationen av en byggnad som ägdes av kväkare och krävde att de skulle betala skadestånd.
Han arbetade också för Mississippi Freedom Democratic Party, en grupp som ifrågasatte förnekandet av rösträtt för afroamerikaner i Mississippi. Det var vid denna tid som han fick ett brev som visade sig vara förfalskat av tre FBI-agenter som arbetade inom COINTELPRO-programmet som syftade till att störa och misskreditera personer som ansågs vara farligt radikala. I brevet hotades Kenyatta med varningar om att hålla sig borta från Tougaloo College i Mississippi, där han hade varit student. Han lämnade Mississippi, men stämde senare regeringen för att ha kränkt hans konstitutionella rätt till yttrandefrihet. En talesman för universitetet, Arthur Page, sade att stämningen slutligen kom till rättegång i Jackson, Mississippi, 1985, men att juryn inte beslutade till hans fördel.
Tillbaka i Philadelphia fortsatte Kenyatta sin aktivism. År 1969 valdes han till nationell vice ordförande för Black Economic Development Conference som fastställde Black Manifesto som vägledande dokument, vilket bland annat krävde gottgörelse för svarta människor.
Bojkott vid Harvard UniversityEdit
Kenyatta blev känd i Harvard-samhället som organisatör av en nationellt kontroversiell bojkott av en kurs om medborgerliga rättigheter vid Law School. Bojkotten protesterade mot att Jack Greenberg, chefsjurist vid NAACP Legal Defense Fund, utsågs till medinstruktör för kursen ”Rasdiskriminering och medborgerliga rättigheter”. Kursen hade tidigare erbjudits av Derrick Bell, en av de få svarta medlemmarna av den juridiska fakulteten, som lämnade Harvard 1981 för att bli dekanus vid University of Oregon Law School. Studenterna hade hoppats att juristutbildningen skulle lägga till en lärare från en minoritet till sin 58 man, en kvinna, en svart och en fast anställd personal. I stället utsåg Harvard en vit professor, Greenberg, och J. Levonne Chambers, svart ordförande för NAACP-fonden.
Som ordförande för Black Law Students Association (BLSA) var Kenyatta en aktiv talesman för bojkotten både inom och utanför Harvard. Minoritetsgrupper valde honom för att skriva ett brev som förklarade bojkotten till Greenberg och Chambers. Juridiska fakultetens dekanus James Vorenberg skickade en kopia av detta brev, tillsammans med ett utkast som innehöll hans egen anti-bojkottståndpunkt, till juridikstudenterna. De nationella medierna citerade från brevet i artiklar om bojkotten, varav de flesta kritiserade den bojkottande studenten för vad en kolumnist kallade ”banal etnocentrism”.
Kenyatta var arg över vad han såg som likgiltighet för minoriteters intressen vid juristutbildningen och hade reservationer mot lärarna som ”representerar medborgarrättsstrategier från 1950-talet”.
Kenyatta trodde att kontroversen om positiv särbehandling vid juristutbildningen bara var en del av ett nationellt problem. Han ansåg att ekonomiska frågor var det viktigaste bekymret för svarta i Amerika vid denna tid och att positiv särbehandling var ”ett nyckelkoncept” för att hjälpa svarta att undkomma fattigdom.
Kandidatur till borgmästare i PhiladelphiaRedigera
Kenyatta kandiderade till den demokratiska nomineringen till borgmästare i Philadelphia 1975. Vid den tiden stod Frank L. Rizzo – som Kenyatta kallade ”Nordens George Wallace” – på tur för omval och utmanades av en vit liberal delstatssenator, Louis G. Hill, om partiets nominering. Hill räknade med stöd från stadens svarta befolkning för att slå Rizzo.
Kenyatta stödde inte Hill och kandiderade själv till den demokratiska nomineringen. Medierna i Philadelphia ägnade stor uppmärksamhet åt hans kandidatur, delvis på grund av att han just hade avslutat en mycket uppmärksammad medborgarkampanj mot den svarta maffians narkotikarang i staden. Även om Kenyatta sade att han gick in i tävlingen för att han inte tyckte att Hill var bättre än Rizzo, har kritiker anklagat honom för att medvetet splittra de svarta rösterna så att Rizzo skulle vinna. Kenyatta förnekade att han gjort några uppgörelser med Rizzo i utbyte mot sin protestkandidatur, men anklagelserna om hemlig samverkan stöddes av att två av hans nära vänner utsågs till beskyddarposter i Rizzo-administrationen.
Internationellt arbeteRedigera
Kenyatta var vice ordförande för Pan African Skills Project, ett internationellt utbildningsprogram som innefattar Förenta staterna, Tanzania och Ghana, och var permanent representant i FN:s sektion för icke-statliga organisationer. Han hjälpte till att organisera Western New York Chapter of TransAfrica, en Washingtonbaserad lobbygrupp för afrikanska och karibiska intressen.