”Det viktigaste är att Malibu-grejen är helt och hållet hans fel”, skämtade Michael Ovitz inför en fullsatt publik på DGA Theatre ikväll, i samband med ett Live Talks Los Angeles-event. Ovitz, som uppträdde för första gången på mer än 20 år tillsammans med sin forna partner vid grundandet av CAA, Ron Meyer, klargjorde vad som hänt med den strandnära fastigheten som han försökte ta ifrån Meyer efter vad Ovitz hoppades skulle bli en försoningslunch under åren efter deras bittera skilsmässa. ”En av anledningarna till att jag gjorde det misstaget är att jag inte hade honom att råda mig att inte göra det. Det var så det gick till i vårt förhållande.”
Inför en publik som verkade vara en samling maktagenter, producenter och chefer från cirka 1990-talet – John Ptak, Sandy Climan, Fred Specktor, Rick Nicita, Mike Menchel, Glen Meredith samt Jeffrey Katzenberg, Joel Silver, Lawrence Gordon, Irwin Winkler, Howard Weitzman, David Greenblatt, Bill Block, Adam Fields, Paul Haas och skådespelaren Tobey Maguire – och med moderator James Andrew Miller (författare till den nyligen utgivna boken Powerhouse: The Untold Story of Hollywood’s Creative Artists Agency) som kastade in mer än några fräna frågor, reste Ovitz och Meyer över hela sin tid tillsammans och höll inte tillbaka när det gällde att ta upp de faktorer som ledde till att den tog slut.
”Att bli gammal suger”, sade Ovitz, som gick in på scenen med en käpp efter att nyligen ha genomgått en ryggoperation, ”men det som är bra är att man tittar tillbaka och inser att det finns ställen där man kunde ha gjort vissa förändringar… Jag var förbannad. Jag gjorde ett misstag. Jag borde inte ha gjort det jag gjorde och tagit egendomen. Jag borde bara ha gett den till honom vid den tidpunkten. Det var ett stort misstag från min sida.”
”Det är nu vi kommer till vår psykologsession”, skämtade Meyer när Miller tog upp jobbet på Universal som Ovitz påstod sig ha tackat nej till – innan Meyer tog det. ”Varje gång ett jobb öppnade sig i staden, för att driva en stor studio, kom det till Mike”, förklarade Meyer. ”Och jag sa alltid att vi befann oss i det 20:e året av en tioårsplan. Vissa avvisade Mike direkt, andra övervägde han innan han avvisade dem. När var och en av dem försvann, utöver min långsamma uppbyggnad av missnöje, tror jag att jag alltid var besviken över att det inte fungerade.”
Ovitz sade att han hade velat ha jobbet från början – ”tills det intresset helt enkelt inte skulle fungera” – men att han var skakad av Meyers avgång från det företag som de hade skapat tillsammans. ”Det kändes som om jag genomgick en skilsmässa från min manliga fru. Det var en traumatisk period för mig, eftersom jag var blind och okänslig för saker som hände runt omkring mig. Jag var bara business hela tiden, och jag hade ingen aning om att han hade varit olycklig i flera år… När Ron bestämde sig för att gå kunde jag inte föreställa mig att jag skulle kunna arbeta i agentverksamheten utan min partner. Det tog mig lång tid att komma till den punkten. Jag kom inte dit snabbt.”
Ovitz sade också att medan CAA gick bra, var han ”omedveten och okänslig för många av de mänskliga problemen”. Han diskuterade medgrundaren Bill Habers beslut att lämna företaget. ”Det var helt klart ett stort misstag som jag gjorde, när jag ser tillbaka, men vid den tiden talade Bill alltid om att lämna… I mitt tycke misslyckades jag, eftersom jag vid den tiden var förblindad av vad vi höll på att göra och jag ville inte rubba båten. Det gick för bra. Bill tog plötsligt en annan väg och saker och ting tenderade att gå i vågor, även om jag inte minns exakt vad som hände.”
I samband med att han tog upp historien tog Meyer avstånd från en av Ovitz’ repliker från Powerhouse-boken, där Ovitz sa: ”Jag älskar Bill. Det gjorde inte Ronnie.” Meyer noterade att han och Haber har blivit nära vänner under åren sedan de lämnade CAA. Meyer sade: ”Jag minns inte att du älskade Bill så mycket som du sa att du gjorde, och jag tror inte att jag inte älskade honom så mycket som du sa att jag inte gjorde. Vi hade alla liknande känslor för varandra. Bill var temperamentsfull. Han ville ha saker och ting på sitt sätt, och han agerade ibland utanför rytmen för oss andra. Mike och Bill hade riktiga konfrontationer några gånger om året. Bill skickade lappar där han sa: ”Jag vill inte göra det här längre”, och jag sa till Mike: ”Låt honom inte göra det här längre. Om han är så olycklig och vill sluta med det här bör vi låta honom gå. Mike sa alltid: ”Låt oss inte göra något som kan få båten att gunga. Låt Bill få ta itu med sin skit. Och det gjorde han. Varje gång tog Bill sig igenom det.”
Som svar på en fråga från publiken om huruvida klienterna någonsin betalade mindre än 10 procent i provision svarade Ovitz nej, innan Meyer klargjorde att de ibland löste saker där de hjälpte klienterna med de juridiska kostnaderna i en affär.
Lämnade de pengar på bordet när de lämnade CAA? ”Revisionistisk historia är verkligen intressant”, konstaterade Ovitz. ”Vid den tiden ville vi att företaget skulle fortsätta, och om det inte fortsatte skulle alla fordringar ha försvunnit.”
Säger Meyer: ”Du kan inte gå till en studio och fortfarande ta emot byråprovisioner. Jag tror inte att någon av oss ser tillbaka på det och tänker: Åh, vi kunde ha gjort det annorlunda.”