Lady Duff-Gordon (Lucy Christiana Sutherland), 48 år, föddes den 13 juni 1863 1 som dotter till Douglas Sutherland, ingenjör i Toronto. Hennes syster var författaren Elinor Glyn. Hon skulle senare skriva att hon hade döpts till ”Lucy Christiana” men att ”alla mina intima vänner har känt mig som Christiana”.
Hon var först gift, vid 18 års ålder, med James Stuart Wallace med vilken hon fick ett barn. 3 De skilde sig 1888 4 och hon lämnades praktiskt taget utan pengar. 5
För att tjäna lite pengar för att försörja sig själv och sitt barn startade hon en klädtillverkning. År 1894 hyrde hon en butik och ett arbetsrum på 24 Old Burlington Street i London, mellan Bond Street och Regent Street. 6 ”Maison Lucile” blev en succé och ”Luciles” personlighetsklänningar blev genast populära. Varje design var unik, vilket ökade deras attraktionskraft. År 1897 köptes nya, större lokaler på 17 Hanover Square. 7 År 1900 hade företaget blivit ett av Londons stora couturehus under namnet ”The Maison Lucile”. Till hennes kundkrets hörde Margot Asquith och hertiginnan av York (senare drottning Mary). 8 År 1910 öppnade hon en filial av Lucile Ltd. i New York. Ytterligare en salong etablerades i Paris 1912 9, och 1915 utökade en filial i Chicago imperiet. 10
|
|
|
|
|
|
|
Teeklänningar och trädgårdsklänningar, London Salon, 1912 |
Negligée och robe, 1910 |
Teeklänningar, 1910 |
Aftonklänning, 1912 |
Stilvisning, Parissalongen, 1914 |
Företaget var en framgång, men eftersom hon kände att hon inte var skicklig i finansiella frågor tog Lucy in Sir Cosmo Duff-Gordon som delägare i ett klokt affärsdrag. År 1900 gifte de sig. 11 Delvis på grund av att ”Lucile” reste så mycket bodde de sällan tillsammans. Mellan 1906 och 1914 bodde de på 22 Lennox Gardens, Knightsbridge. 12 Luciles adress i Paris var 14 Avenue du Bois de Boulogne och hon hade också en sommarvilla, ”Pavillon Mars” på 4 rue d’Angivillers i Versailles, bara cirka en halvmil från slottet. 13 Hon hade ingen bostad i USA och bodde vanligtvis på Waldorf-Astoria, Ritz-Carlton eller Plaza. 14 Förutom den ekonomiska trygghet som hennes make gav henne skulle lady Duff-Gordon senare förklara hur hennes aristokratiska kontakter skulle visa sig vara mer acceptabla vid hovet (dvs. inför drottningen) än tidigare när hon bara var skräddare, även om hon aldrig riktigt blev accepterad vid hovet på grund av sin skilsmässa. 15
|
|
|
|
|
22 Lennox Gardens, Knightsbridge |
Sir Cosmo och Lady Duff-Gordon på Pavillon Mars 1914 |
’Pavillon Mars’ Versailles |
I sin självbiografi berättade hon om hur hon inte hade planerat att åka med Titanic, men att brådskande affärer i New York tvingade henne att ta det första tillgängliga fartyget.16 Duff-Gordons gick ombord på Titanic i Cherbourg. Med sig hade de Lady Duff-Gordons hembiträde Laura Mabel Francatelli. Lady Duff-Gordon och Francatelli reste i första klass med samma biljett (nr 17485 som kostade 56 18s 7d pund), 17. Sir Cosmo hade hytt A-16, Lady Duff-Gordon hade hytt A-20 och Francatelli hade hytt E-36. 18 Av någon anledning skrev Duff-Gordon in sig på fartyget som Mr och Mrs Morgan.
De första dagarna av överfarten var händelselösa. Liksom alla andra blev jag hänförd av linjeskeppens skönhet. Jag hade aldrig drömt om att segla i en sådan lyx … min vackra lilla hytt, med elektrisk värmare och rosa gardiner, gladde mig så att det var ett nöje att gå till sängs. Allt med detta vackra fartyg lugnade mig.
Jag minns den sista måltiden på Titanic mycket väl. Vi hade en stor vas med vackra påskliljor på bordet, som var lika färska som om de just hade plockats. Alla var mycket glada, och vid ett grannbord slog man vad om den troliga tiden för denna rekordfärd. Olika åsikter framfördes, men ingen drömde om att Titanic skulle ta sig i hamn den natten …
Jag hade legat i sängen i ungefär en timme och alla lampor var släckta, när jag väcktes av ett konstigt, mullrande ljud. Det liknade ingenting som jag någonsin hade hört förut. Det verkade som om någon gigantisk hand hade spelat skålar och rullat de stora bollarna vidare. Sedan stannade båten. 19
Lady Duff-Gordon och hennes man räddades i livbåt 1 som bara bar 12 personer trots att den hade en kapacitet på 40 personer. 20
Foto från Frank Blackmarrs samling, tyvärr är det suddigt, av personerna i räddningsbåt 1. Från vänster till höger, stående: George Symonds, Laura Francatelli, Lucy Duff Gordon, Cosmo Duff Gordon, Abraham Salomon, Charles Hendrickson, Henry Stengel.
Vänster till höger Sittande: Robert Pusey (?), Edward Horswell, Samuel Collins, James Taylor (?), Frederick Sheath (?).
Courtesy of Randy Bryan Bigham, USA
Den 22 april skickade Lady Duff-Gordon ett telegram till sin familj för att berätta att hon var i säkerhet.
Courtesy of Estate of Earl Halsbury
Paret vittnade senare vid den brittiska utredningen om förlisningen; de var de enda passagerarna som kallades att vittna.
Det var damernas dag vid Titanic-utredningen igår. Förväntningarna på att få höra mer om de märkliga berättelserna om ”The Money Boat” hade väckt ett stort intresse för dagens förhandlingar, och utsikten att få se Sir Cosmo och Lady Duff-Gordon i rätten berätta sin version av händelserna under den tragiska vakan mitt i havet var en övertygande attraktion för det vackra och alltid nyfikna könet. Från golvet till det översta galleriet var Scottish Hall fullsatt. Mrs Asquith var en tidig besökare, miss Ismay, syster till den mycket omtalade ordföranden för White Star Line, var en intresserad åhörare. Duff-Gordons var i rätten klockan 10.30 och tog plats i den yttre änden av den första raden av advokater. Sir Cosmo bar en svart rock och ljusa randiga byxor, och Lady Duff-Gordon, som naturligtvis är välkänd i West End som Mme Lucille, domstolens kostymör, var klädd i svart med en kappa med lila inslag. 21
Efter undersökningen återvände paret till sina affärer. Sir Cosmo dog 1931 och 1932 publicerade Lady Duff-Gordon sina memoarer, Discretions and Indiscretions.
6 villas-on-the-Heath, Hampstead
Från 1932 till 35 bodde Lady Duff-Gordon, vars affärsverksamhet kollapsat och som levde under knappa omständigheter, på 6 villas-on-the-Heath, Hampstead, London. 22 Vid sin död i april 1935, 71 år gammal, bodde hon på ett vårdhem i Putney, London. 23
Hon och hennes make begravdes på Brookwood Cemetery, nära London.
