Med risk för att upprepa mig själv handlar det här inlägget om att besöka ännu en plats i Klippiga bergen med kontinental klyfta: Loveland Pass! Jag hoppas att du har sett mitt inlägg om att besöka Cameron Pass och Independence Pass under de senaste månaderna. Och jag har också nämnt att jag korsade klyftan på Trail Ridge High Point i Rocky Mountain National Park – men jag satt bakom ratten (med vita knogar) för den gången och har inga bilder som bevisar det. För övrigt är det den högsta som anges för Colorado för en ”förbättrad vägpassage”.
Hursomhelst, jämfört med de andra verkade Loveland Pass, vågar jag säga, ganska tamt i jämförelse. Åtminstone fick jag inte riktigt lika stor panik som tidigare. Jag menar att vägen inte var lika skrämmande när jag klättrade upp till den. Antingen det, eller så börjar jag bara vänja mig vid det.
Min man och jag var på väg att ta våra cyklar till Dillon Lake för en tur. Jag planerade in Loveland Pass som en omväg på vägen upp. Vi tog I-70, som är huvudvägen genom bergen härifrån. Innan vi nådde Dillon via motorvägen tog vi dock en omväg till Colorado Highway 6, som går i en slinga genom passet och tillbaka till motorvägen nära Dillon.
Notera att fordon med farligt gods måste använda Highway 6, eftersom de inte är tillåtna i tunnlarna på I-70. Vägen löper 800 fot ovanför tunnlarna. Och denna väg är den högsta bergspassvägen i Colorado som håller öppet under vintern, även om den är ganska förrädisk, kan jag tänka mig. Ibland är den stängd på grund av en snöstorm, så alla lastbilar med farliga ämnen får använda tunneln då.
Loveland Ski Area nordväst om passet är ett stort dragplåster för skidåkare i backcountry, och vi såg gott om skidbackar för utförsåkning också. Resorts var uppenbarligen i färd med att förbereda sig för säsongen. Ett par backar hade redan lagt ut konstsnö.
Och sedan kryssade vi över trädgränsen igen:
Nu befann vi oss vid passet. Jag tycker fortfarande att markeringsskyltarna ser ut som vykort från 50-talet.
Passet är uppkallat efter William A.H. Loveland, som var president för Colorado Central Railroad. Han bodde i Golden i slutet av 1800-talet. Staden Loveland, som förmodligen ligger cirka 160 mil nordost om detta pass (och där en av mina favoritrestauranger ligger), är också uppkallad efter denna kille.
Närmast denna markör finns denna varningsskylt:
Jag uppskattar varningen, och jag visste inte att de använde ”långdistansvapen” för laviner. År 2013 var det en lavin i området som dödade fem snowboardåkare, så det är allvarligt förebyggande underhåll.
Jag är fascinerad av att skylten är en klistermärkesmagnet. Jag lade inte till något eget den dagen, men jag såg att det redan fanns ett MINI-märke på den. Rock on!
Närmast skyltarna fanns en kulle som man kunde klättra uppför:
Och jag försökte verkligen klättra upp där – det gjorde jag verkligen! Men det var supervindigt och jävligt kallt. Jag klarade mig halvvägs, tillräckligt högt för att ta det här fotot av vår bil nedanför. Lägg märke till stigen på andra sidan vägen – det är en person som går på den stigen i fjärran:
En annan bild från halvvägs upp:
När vi var på väg igen stannade vi vid den här avtagsvägen som hade en vacker liten bergssjö (fortfarande över trädgränsen för det mesta):
Och vägen tog oss förstås ner i skogslandet igen.
Det fanns många skidorter längs vår väg, och de var fulla av aktivitet. Snön kommer snart och de kommer att vara i full gång innan vi vet ordet av. Jag är glad att vi korsade detta i bra väder. Jag skulle inte vilja köra den här sträckan under vinterns snö.
Foto utan anledning: