Livränta

Vad är livränta?

Annuitization är processen att omvandla en annuitetsinvestering till en serie periodiska inkomstbetalningar. Annuiteter kan annuiteras för en viss period eller för livräntetagarens livstid. Livränteutbetalningar får endast göras till livräntetagaren eller till livräntetagaren och en efterlevande make/maka i ett gemensamt livarrangemang. Livräntetagare kan ordna så att förmånstagare får en del av livräntesaldot vid deras död.

Förståelse för annuitization

Begreppet annuitization går tillbaka till århundraden, men livförsäkringsbolagen formaliserade det till ett avtal som erbjöds allmänheten på 1800-talet.

Individen kan ingå ett avtal med ett livförsäkringsbolag som innebär utbyte av en klumpsumma kapital mot ett löfte om att göra periodiska utbetalningar under en bestämd period eller under hela livet för den individ som är livräntetagaren.

Hur livränteutbetalning fungerar

När livförsäkringsbolaget tar emot klumpsumman kapital gör livförsäkringsbolaget beräkningar för att bestämma livränteutbetalningsbeloppet. De viktigaste faktorerna som används i beräkningen är livräntetagarens nuvarande ålder, förväntad livslängd och den beräknade ränta som försäkringsgivaren kommer att tillgodoräkna sig på livräntesaldot. Den resulterande utbetalningsgraden fastställer det inkomstbelopp som försäkringsgivaren kommer att betala varigenom försäkringsgivaren kommer att ha återlämnat hela livräntesaldot plus ränta till livräntetagaren i slutet av utbetalningsperioden.

Utbetalningsperioden kan vara en bestämd period eller investerarens förväntade livslängd. Om försäkringsgivaren fastställer att investerarens förväntade livslängd är 25 år blir detta betalningsperioden. Den betydande skillnaden mellan att använda en specificerad period och en livstidsperiod är att om livräntetagaren lever längre än sin förväntade livslängd måste livförsäkringsgivaren fortsätta betalningarna fram till livräntetagarens död. Detta är försäkringsaspekten av en livränta där livförsäkringsgivaren tar på sig risken för förlängd livslängd.

Livräntebetalningar baserade på ett enda liv

Livräntebetalningar baserade på ett enda liv upphör när livräntetagaren avlider, och försäkringsgivaren behåller det återstående livräntesaldot. När betalningarna baseras på gemensamma liv fortsätter betalningarna tills den andra livräntetagaren avlider. När en försäkringsgivare täcker gemensamma liv minskas beloppet för livränteutbetalningen för att täcka livslängdsrisken för det extra livet.

Anteckningsberättigade kan utse en förmånstagare som ska ta emot livräntesaldot genom ett återbetalningsalternativ. Livräntetagare kan välja återbetalningsalternativ för olika tidsperioder under vilka förmånstagaren, om dödsfall inträffar, kommer att få intäkterna. Om en livräntetagare till exempel väljer ett återbetalningsalternativ för en viss period på 10 år måste dödsfallet inträffa inom denna 10-årsperiod för att försäkringsgivaren ska betala ut återbetalningen till förmånstagaren. En livräntetagare kan välja ett livslångt återbetalningsalternativ, men längden på återbetalningsperioden kommer att påverka utbetalningsgraden. Ju längre återbetalningsperioden är, desto lägre är utbetalningsgraden.

Förändringar av livräntor i pensionskonton

Under 2019 antog den amerikanska kongressen SECURE Act, som innebar förändringar av pensionsplaner, inklusive sådana som innehåller livräntor. Den goda nyheten är att den nya bestämmelsen gör livräntor mer överförbara. Om du till exempel byter jobb kan din 401(k)-livränta från ditt gamla jobb rullas över till 401(k)-planen på ditt nya jobb.

Däremot tog SECURE Act bort en del av de rättsliga riskerna för pensionsplaner. Beslutet begränsar möjligheten för kontoinnehavare att stämma pensionsplanen om den inte betalar ut livränteutbetalningarna – som vid en konkurs. Observera att en safe harbor-bestämmelse i SECURE Act förhindrar att pensionsplaner (och inte annuitetsleverantörer) stäms.

Secure Act avskaffade också stretch-bestämmelsen för de förmånstagare som ärver en IRA. Tidigare kunde en förmånstagare av en IRA sträcka ut de obligatoriska minimidistributionerna från IRA under sin livstid, vilket bidrog till att sträcka ut skattebördan.

Med den nya bestämmelsen måste förmånstagare som inte är makar dela ut alla medel från den ärvda IRA:n inom tio år efter ägarens död. Det finns dock undantag från den nya lagen. Den här artikeln är på intet sätt en heltäckande genomgång av SECURE Act. Därför är det viktigt för investerare att konsultera en finansiell expert för att se över de nya förändringarna för pensionskonton, livräntor och deras utsedda förmånstagare.