Cerebrospinalvätskan (CSF) finns i hjärnans ventriklar och i de kraniala och spinala subarachnoidala utrymmena. Den genomsnittliga CSF-volymen är 150 ml, med 25 ml i ventriklarna och 125 ml i subarachnoidalrummen.
CSF utsöndras huvudsakligen, men inte uteslutande, av plexus choroidus. Hjärnans interstitiella vätska, ependyma och kapillärer kan också spela en dåligt definierad roll i CSF-sekretionen.
CSF-cirkulationen från sekretionsställen till absorptionsställen beror till stor del på den arteriella pulsvågen. Ytterligare faktorer som andningsvågor, försökspersonens hållning, jugularvenöst tryck och fysisk ansträngning modulerar också CSF-flödesdynamiken och trycket.
Kraniala och spinala arachnoidvilli har länge ansetts vara de dominerande platserna för CSF-absorption till det venösa utflödessystemet. Experimentella data tyder på att kranial- och spinalnervskidor, den kribriformiska plattan och adventitia i cerebrala artärer utgör betydande vägar för CSF-dränering till det lymfatiska utflödessystemet.
CSF förnyas ungefär fyra gånger per 24 timmar. Minskad omsättning av CSF under åldrandet leder till ackumulering av kataboliter i hjärnan och CSF som också observeras vid vissa neurodegenerativa sjukdomar.
CSCF-rummet är ett dynamiskt trycksystem. CSF-trycket bestämmer det intrakraniella trycket med fysiologiska värden som varierar mellan 3 och 4 mmHg före ett års ålder och mellan 10 och 15 mmHg hos vuxna.
Förutom sin funktion som hydromekaniskt skydd av det centrala nervsystemet spelar CSF också en framträdande roll i hjärnans utveckling och reglering av hjärnans interstitiella vätskehomeostas, vilket påverkar neuronernas funktion.