Lernaea (ankarmask) i fisk1

Introduktion

Lernaea-arter, allmänt kända som ”ankarmaskar”, är kräftdjur, copepoderparasiter som kan infektera och orsaka sjukdom och dödlighet hos många typer av sötvattenfiskar, särskilt vildfångade och dammodlade arter. Infestationer av Lernaea är vanligast under sommarmånaderna och förekommer oftare i stillastående eller långsamt rörliga vattenförekomster.

Omkring 110 arter av lernaeider (Lernaea och Lernaea-liknande parasiter) har beskrivits. Lernaea cyprinacea, en av de vanligare arterna, finns över hela världen. Den är vanligast hos cyprinider, inklusive koi, vanlig karp och guldfisk. Den kan dock infektera andra fiskarter och har orsakat stora dödsfall hos Arkansas-kattfiskar i dammar som också var bestyckade med storhuvudkarp. Lernaea har också rapporterats angripa amfibier.

Lernaeas livscykel

Då Lernaea är en copepod och ett kräftdjur är den besläktad med krabbor, hummer och räkor, som alla har en livscykel i flera stadier (figur 1). Lernaea är dock ovanlig eftersom de flesta vanliga copepod-arter är frilevande och inte orsakar sjukdom. Även om organismer som tillhör denna grupp har komplexa livscykler behöver de inte passera genom en mellanvärd, utan kan spridas direkt från fisk till fisk. Denna direkta livscykel kan ta 18-25 dagar att slutföra, och endast en fisk (eller en amfibie) är nödvändig för att organismen ska kunna utvecklas från ägg till vuxen organism. Lernaeidernas livscykel är likartad oavsett om värddjuret är en fisk eller en amfibie, men för enkelhetens skull kommer denna artikel att fokusera på infektioner hos fiskar.

De olika livsstadierna under utvecklingen lever på och utanför fisken. Efter att en hane och en hona parat sig dör hanen och honan borrar sig in i värdvävnaden och använder så småningom ett stort ankare på sin främre (”huvud”) ände för att permanent förankra sig i fiskens hud och muskler (figur 2). Honan mognar till vuxen och kan inom 24 timmar börja släppa ut ägg från ett par säckar på sin bakre (”bakre”) sida (figur 3). Varje frigjort ägg kläcks inom 24-36 timmar. Honorna är mycket produktiva och kan producera partier med upp till 250 yngel (nauplii) varannan vecka i upp till 16 veckor vid temperaturer över 25 °C.

Nykläckta nauplior är fritt levande (inte parasiterande) och utvecklas genom tre olika naupliastadier på cirka fyra dagar. Då muterar de till det första copepodidstadiet, blir parasiterande och fäster sig vid en värd, ofta på gälarna. Under de följande 7 dagarna utvecklas parasiten genom fem olika copepodidstadier. Copepodidstadierna finns vanligtvis också på gälarna men är inte permanent inbäddade i vävnaden. När hanen har nått det sista copepodidstadiet lossnar hanen, men honan förblir parasitisk och är fäst vid den aktuella värden eller flyttar till en annan fisk. Vuxna hanar dör inom 24 timmar. I en studie tog hela livscykeln cirka 18-25 dagar när fisken hölls vid 29 °C.

Det optimala temperaturintervallet för Lernaea är 26 °C-28 °C. Om temperaturen sjunker under 20 °C kan unga Lernaea inte fullfölja sin utveckling, och vid 14 °C reproducerar sig inte honorna. Vuxna honor kan dock övervintra på fiskvärden och producera ägg när vattentemperaturen värms upp på våren.

Sjukdomar hos fiskar orsakade av Lernaea

De vanligaste platserna för Lernaea-infektioner är hud, fenor, gälar och munhåla (figur 2). Ett stort antal lernaeider i copepodidstadier kan döda småfiskar genom att skada deras gälar och göra det svårt för fisken att andas. När honparasiterna fäster sig vid fisken gräver de sig djupt in i vävnaderna och förankrar så småningom ett främre ankare i fiskens kropp. Intensiv fokal inflammation och blödning kan uppstå på fästplatsen, vilket gör att området ser rött och sårigt ut.

Och även om en infektion av ett litet antal parasiter inte nödvändigtvis är dödlig, är den extremt irriterande för fisken. Lernaea kan orsaka intensiv inflammation, vilket leder till sekundära bakterie- (t.ex. Aeromonas hydrophila) och svampinfektioner. Dessa sekundära infektioner förvärras ibland och dödar fisken. Ett större antal parasiter på gälarna kan störa andningen och leda till döden. Fiskar kan överleva Lernaea-infektioner, men kroniska tillstånd resulterar ofta i dålig tillväxt och kroppskondition.

Diagnos

När den ses med blotta ögat framstår organismens vanligast observerade livsstadium – den vuxna honan – som en liten, tunn ”tråd” eller ett ”hår” som är cirka 25 mm långt. I mikroskopet har den långa, rörformiga kroppen ett ankare i den främre änden och parvisa äggsäckar i den bakre änden (figur 3). Ankaret, som sitter i den främre regionen (”huvudet”), är vanligtvis inbäddat i värdvävnaden, medan den bakre änden, med äggsäckarna, sträcker sig ut i vattenpelaren. Juvenila livsstadier, särskilt copepodidstadierna, kan också ses på hud-, fen- eller gälprover med hjälp av ett mikroskop (figur 1). Eftersom vuxna kvinnliga Lernaea kan förväxlas med växtfibrer, svampar eller andra organismer bör en fiskhälsovårdare konsulteras för en korrekt diagnos. Användning av ett mikroskop för att undersöka våtmonteringar av drabbade områden (hud, gälar, munhåla, fenor) är nödvändigt för att bekräfta förekomsten av denna parasit.

Hantering

Individuella lernaeider kan avlägsnas från den drabbade fisken med hjälp av en tång. Avlägsnandet är dock inte alltid fullständigt; ibland förblir ankardelen inbäddad. Tångmetoden är opraktiskt i stor skala och andra metoder rekommenderas. Oavsett vilken metod som används är det nödvändigt att behandla hela systemet för att behandla alla fiskar och kontrollera alla livsstadier av parasiten, inklusive de stadier som överlever från värden. Vuxna kvinnliga lernaeider kan överleva 30 dagar på en fiskvärd och är tåligare än yngre livsstadier; därför bör behandlingen fortsätta i flera veckor.

En rad metoder har använts effektivt för att bekämpa Lernaea, men rekommendationerna varierar beroende på fiskart och situation. Samråd med en fiskhälsovårdare är nödvändigt för att säkerställa laglig och lämplig användning av läkemedel eller bekämpningsmedel. Det bör noteras att den enda tillgängliga behandlingsregimen för Lernaea hos matfiskarter är salt. Salt har undersökts som behandling av Lernaea med varierande resultat. I en salthaltsstudie med L. cyprinacea överlevde en andel av de vuxna honorna en ganska långvarig exponering, upp till 22,4 g/L havsvatten (ppt) i upp till 6 dagar. Vid 25,6 ppt dödades de vuxna djuren efter dag 2. Å andra sidan kläcktes inte lernaeidernas ägg vid 8 g/l havsvatten, och utvecklingen av yngre livsstadier som kläcktes förhindrades om parasiterna exponerades i minst 5-6 dagar vid 4,8 g/l. För matfiskar som kan tolerera salthalten är 4,8 g/L havsvatten i upp till cirka 30 dagar det bästa valet för att bekämpa parasiten eftersom andra läkemedel och bekämpningsmedel inte är lagliga för behandling av matfiskarter. Eftersom vuxna kvinnliga lernaeider är mer toleranta mot salt kan ytterligare åtgärder vara nödvändiga för att effektivt bryta parasitens livscykel. Att ta bort fiskar från systemet i 7 dagar kommer att bryta livscykeln i akvariet eftersom larvstadierna inte kan överleva utan en värd under denna tidsperiod.

För fiskarter som inte är avsedda att användas som livsmedel, t.ex. i prydnadsproduktion eller hemmaakvarier, finns det ytterligare behandlingar utöver salt. Långvarig nedsänkning med en organofosfat som t.ex. triklorfon är en effektiv behandling för prydnadsfiskar. Ett 30-minuters bad med 25 mg/l kaliumpermanganat dödar larver av lernaeider, men vuxna fiskar kan överleva. Diflubenzuron (även känt som Dimilin) är ett bekämpningsmedel som stör parasitens tillväxt och dödar de vuxna och larviga stadierna vid en dos på 0,066 mg diflubenzuron/liter. (Återigen, om de läkemedel eller bekämpningsmedel som beskrivs ovan inte är ett alternativ bör 4,8 g/L havsvatten i upp till cirka 30 dagar hjälpa till att kontrollera parasiten så länge fisken kan tolerera denna salthaltsnivå. Fiskar kan också tas bort från systemet i 7 dagar för att bryta lernaeidernas livscykel i akvariet.)

Sår till följd av en infektion med Lernaea bör övervakas noga, och optimal vattenkvalitet bör upprätthållas under hela behandlingstiden för att minimera risken för sekundär bakterie- och svampinfektion. Intressant nog finns det tecken som tyder på att framgångsrikt behandlade fiskar kan bli resistenta mot framtida infektioner med Lernaea.

Förebyggande

Inkommande fiskar måste strikt sättas i karantän och testas för att undvika att Lernaea introduceras i ett system. Detta är särskilt viktigt när det gäller matfiskarter eftersom behandlingsalternativen är så begränsade. Innan de förs in i ett system bör alla fiskar, särskilt högriskarter som karpar (t.ex. guldfiskar och koi), undersökas visuellt för vuxna parasiter och sedan övervakas regelbundet under karantänen. Om parasiten upptäcks kommer ett tidigt ingripande att leda till det mest framgångsrika resultatet.

Diskussion

Lernaea-infestationer är särskilt vanliga hos cyprinider, inklusive koi, guldfiskar och andra besläktade karpar, även om många andra sötvattensarter är mottagliga. Enskilda parasiter kan orsaka allvarliga fokala skador på drabbad vävnad, vilket ökar risken för infektion av bakteriella och svampiga patogener som finns i miljön. Det finns flera effektiva behandlingar för kontroll av lernaeider, men alternativen är mycket begränsade för matfisk- och dammproduktion. Karantän och screening av inkommande fisk rekommenderas starkt för att undvika introduktion av parasiten.

Referenser och förslag till läsning

Goodwin, A. E. 1999. ”Massiva Lernaea cyprinacea-infestationer som skadar gälarna hos kanalkattfiskar som odlats i polykultur med storskarp.” Journal of Aquatic Animal Health 11:406-408.

Ho, J. S. 1996. ”Cladistics of the Lernaeidae (Cyclopoida), a major family of freshwater fish parasites”. Journal of Marine Systems 15:177-183.

Hoffman, G. L. 1999. Parasites of North American Freshwater Fishes, second ed. Ithaca, NY: Cornell University Press.

Kupferberg, S. J., A. Catenazzi, K. Lunde, A. J. Lind och W. J. Palen. 2008. ”Utbrott av parasitiska copepoder (Lernaea cyprinacea) i foothill yellow-legged frogs (Rana boylii) kopplade till ovanligt varma somrar och missbildningar av amfibier i norra Kalifornien”. Copeia 3:529-537.

Lester, R. J. G. och C. J. Hayward. 2006. Phylum Arthropoda. I Fish Diseases and Disorders, vol. 1: Protozoan and metazoan infections, second ed. P.T.K. Woo, redaktör. CAB International, London, England. Pp. 466-565.

Longshaw, M. och S. W. Feist. 2001. Parasitsjukdomar. In BSAVA Manual of Ornamental Fish, second ed. W.H. Wildgoose, editor. British Small Animal Veterinary Association, Gloucester, England. Pp. 167-183.

Noga, E. J. 2010. Fish Disease: Diagnosis and Treatment, second ed. Ames, IA: Wiley-Blackwell.

Shields, R. J. 1978. ”Procedurer för laboratorieodling av Lernaea cyprinacea L. (Copepoda)”. Crustaceana 35:259-264.

Shields, R. J., and R.P. Goode. 1978. ”Host rejection of Lernaea cyprinacea L. (Copepoda)”. Crustaceana 35:301-307.

Stoskopf, M. K. 1993. Fish Medicine. Philadelphia, PA: W.B. Saunders Company.

Institutet för livsmedels- och jordbruksvetenskap (IFAS) är en jämställdhetsinstitution som har tillstånd att tillhandahålla forskning, utbildningsinformation och andra tjänster endast till personer och institutioner som fungerar utan diskriminering med avseende på ras, trosbekännelse, hudfärg, religion, ålder, handikapp, kön, sexuell läggning, civilstånd, nationellt ursprung, politiska åsikter eller tillhörighet. För mer information om hur du får tag på andra publikationer från UF/IFAS Extension, kontakta UF/IFAS Extension-kontoret i ditt län.
U.S. Department of Agriculture, UF/IFAS Extension Service, University of Florida, IFAS, Florida A & M University Cooperative Extension Program, and Boards of County Commissioners Cooperating. Nick T. Place, dekanus för UF/IFAS Extension.