Bakgrund
Krios historia
Krio är en engelskbaserad kreol som främst talas i Sierra Leone i Västafrika. Namnet föreslås härröra från yoruba a kiri yo (vi går omkring utan att vara fulla/tillfredsställda) som betyder ”de som vanligen går omkring och gör besök efter gudstjänsten”, vilket Krios brukade göra (Fyle & Jones 1980). Omständigheter som ledde till uppkomsten av Krio är mycket omdiskuterade.
En åsikt hävdar att Krio uppstod ur olika sorters kreoler som användes av nybyggare – mestadels frigivna slavar främst från fyra områden – som bosatte sig på Sierra Leonehalvön, inklusive Freetown, mellan 1787 och 1850 (Huber 1999, 2000). Dessa fyra grupper och deras ankomstdatum identifieras enligt följande (Huber 1999, 2000):
De svarta fattiga: De ursprungliga bosättarna (svarta fattiga) från England, som uppgick till cirka 328 bosättare, anlände från England 1787. Det finns inga belägg för att de svarta fattiga skulle ha bidragit i någon större utsträckning till utvecklingen av dagens Krio.
Novaskottarna: Slavar i Amerika lovades frihet och mycket bättre levnadsförhållanden i utbyte mot stöd till britterna under det amerikanska kriget. Efter kriget flyttades omkring 3 000 slavar 1783 till Nova Scotia i Kanada (en brittisk koloni), där de fortsatte att utstå ekonomiska svårigheter och epidemier. Som svar på deras protester beslutade britterna 1787 att flytta dem till en ny koloni i Västafrika – Sierra Leonehalvön, där de flesta av slavarna ursprungligen kom ifrån. De flesta av de först anlända överlevde inte den fientliga inställningen från den infödda befolkningen, främst Mendes. År 1792 skeppades närmare 2 000 frigivna slavar till Freetown från Nova Scotia.
Gullahs: Slavar från Västafrika och deras ättlingar arbetade på plantager i den amerikanska sydöstra delen, mellan North Carolina och Florida, och utvecklade en pidgin som senare blev Gullah-kreol – en blandning av engelska och västafrikanska språk. Även om ordförrådet främst härrörde från engelskan, var dess struktur och uttal (inklusive intonation) samt idiomatiska uttryck, som föreslås vara starkt påverkade av de västafrikanska språk som slavarna använde som primärt språk. Gullah, som fortfarande används i den amerikanska södern, har vissa likheter med krio.
Maroonerna från Jamaica: Omkring 556 jamaicanska marooner (förrymda slavar), som deporterades till Nova Scotia 1796 efter ett misslyckat uppror, överfördes till Sierra Leonehalvön år 1800. Kreoler från Västindien, i synnerhet den variant som de jamaicanska maroonerna förde med sig, föreslås av Huber ha haft ett betydande inflytande på det som nu har utvecklats till dagens krio. Det finns många likheter mellan jamaicansk kreol och krio.
En annan viktig grupp som bör beaktas vid utvecklingen av Krio är de befriade afrikanerna. Efter att britterna förklarat slaveri olagligt för sina undersåtar patrullerade deras flotta den västafrikanska kusten, avlyssnade slavskepp och återfångade slavar, och släppte och omplacerade dem på Sierra Leonehalvön som befriade afrikaner (eller recaptives). Dessa var den överlägset största gruppen och omplacerades på Sierra Leonehalvön under en period som sträckte sig från 1808 (då Sierra Leone förklarades vara en kronkoloni) till 1863. Huber uppskattar att antalet befriade afrikaner som omplacerades på Sierra Leonehalvön under denna period uppgick till cirka 60 000, även om endast cirka 37 000 var vid liv 1840. År 1860 uppgick de befriade afrikanerna och deras ättlingar till 38 375.
De befriade afrikanernas inflytande på den språkliga utvecklingen av Krio är en omdiskuterad fråga. Huber (2000: 278) erkänner deras möjliga inflytande när han konstaterar att ”de återupptagna kan mycket väl ha dominerat den språkliga scenen i 1800-talets Sierra Leone genom att överskugga alla andra varieteter som kan ha utvecklats under åren före deras ankomst.”
De befriade afrikanerna bestod huvudsakligen av talare av västafrikanska kva-språk, inklusive yoruba (det mest framträdande), Igbos, Akan och Gbe. Enligt Huber bosatte sig de befriade afrikanerna i byar utanför Freetown på Sierra Leonehalvön, och det fanns få interaktioner mellan dem och resten av bosättarna i Freetown mellan 1812 och 1830, eftersom samhällena var segregerade. Kontakten ökade dock under 1830-talet då de befriade afrikanerna i allt större utsträckning anställdes som hushållspersonal i Freetown. De talade ursprungligen endast afrikanska språk, men med förbättrad ekonomisk status och mer interaktion med marooner och nyskottar uppstod en ny variant av kreol som i utskrifter skrivna av brittiska kolonister beskrevs som en ”barbarisk”, ”defekt”, ”gibberish” och ”jargong” form av engelska (Huber 2000). Denna variant innehöll drag av de kreoler som användes av maroonerna och Nova Scotians, och det är rimligt att anta att det tvärspråkliga inflytandet var dubbelriktat: det vill säga att de kreoler som användes i Freetown påverkades av den variant som utvecklades av de befriade afrikanerna.
Språket och traditionerna hos bosättare med yorubabakgrund har haft ett starkt inflytande på språket, det sociala livet och sedvänjorna hos de krio-talande i Freetown. Inflytandet från de befriade afrikanernas språk (inklusive yoruba) på den grammatiska utvecklingen av krio bör därför inte underskattas och bör åtminstone betraktas som en bidragande faktor i utvecklingen av krios grammatik.
En motsatt syn på krios ursprung Hancock (1986, 1987) hävdar att den ursprungliga ”kärn”-kreolen uppstod längs Västafrikas övre guineakust på 1600-talet, långt före den transatlantiska slavhandeln. Det finns bevis för brittisk bosättning på den övre Guineakusten och skriftliga rapporter om interaktion, inklusive blandäktenskap, mellan européer och afrikaner under denna period. Produkterna av dessa giftermål – som kallas mulattos – blev de första som talade kreoler. Kreolerna i Amerika har delvis sitt ursprung i denna ursprungliga kreol (Guinea Coast Creole English (GCCE)), som överfördes till Amerika av slavar som transporterades av engelska och nederländska handelsmän. Hancock menar att GCCE:s grammatik fortsatte att påverkas av egenskaperna hos västafrikanska språk till följd av dess omfattande användning av andraspråkstalare i regionen. Enligt Hancock är dagens krio en utlöpare av GCCE. Ögonvittnesskrivningar av GCCE från 1600- och 1700-talen illustrerar liknande grammatiska egenskaper och lexikala objekt mellan dagens krio och GCCE. Hancock hävdar att förekomsten av dessa egenskaper och begrepp i dagens Krio är ett bevis för att Krio uppstod före de frigivna slavarnas omplacering i Sierra Leone.
Attityder och nuvarande användning av krio
Hejällandets krio finns nu i en mängd olika former. Det finns en ambivalent attityd till krio bland infödda talare av krio: Det är en identitetssymbol (inte bara för infödda krios utan även för Sierra Leone-bor i allmänhet). Det uppfattas dock också som en förvrängning (en sämre form) av engelskan och har därmed ett negativt inflytande på utvecklingen av engelskan. Engelska, som är det officiella språket och undervisningsmedlet vid akademiska institutioner, fortsätter att ha status som prestigefyllt språk, vilket ibland resulterar i att man använder akrolektvarianten av krio (den variant som ligger närmast engelskan) som en symbol för status eller utbildning. Detta har alltså resulterat i att parallella former (bred respektive riktig krio) används för att symbolisera klass, utbildning och uppfostran.
(I det följande används symbolen E för ljudet av ”e” i ”bet” och O för ljudet av ”aw” i ” awful”.)
Till exempel: winda vs.windo (’fönster’); bred vs brEd (’bröd’); rEs vs rays (’ris’); was an besin (bokstavligen ’handfat’) vs sink (’diskbänk’); bokit vs bOkEt (’hink’); kaka vs stul (’avföring’). Detta har sitt ursprung från kolonialtiden då britterna antog att krio var en förvrängning av engelskan och fortsatte att betona engelskans betydelse framför de lokala språken, en trend som framgångsrika kriofamiljer följde. Krio språkvetare försöker nu vända trenden genom att uppmuntra användningen av mesolekt- och basilektvarianter, som ett sätt att bevara krio och bromsa, om inte stoppa, det fortsatta inflytandet från engelskan.
På senare tid har det funnits ett inflytande från personer som inte har krio som modersmål, som ett resultat av att krio i stor utsträckning används som andraspråk. Som ett resultat av detta uppstår andra varianter av krio vilket resulterar i samexistens av parallella former. Till exempel:
wetin yu bring fO mi? (modersmål) kontra
wetin yu sEn fO mi? (Icke-munkativt)
’Vad tog du med dig (hem) till mig?’
dEn di bil os. (Native) (bokstavligen: de progressiva bygga hus) kontra
dEn de pan bil os. (Icke-inhemska) (ordalydelse: de prog i-processen att bygga hus)
”De bygger ett hus.”
Och även om vissa infödda talare av krio, som accepterar förändringar som oundvikliga, införlivar icke-inhemska former i sitt tal, så vill andra behålla språkets ”renhet” och har bibehållit användningen av de ursprungliga infödda formerna.
Den officiella attityden till krio har också varit ambivalent. Det är ett av de språk som erkänns i radio- och tv-sändningar, men dess användning av skolbarn kan leda till kraftiga disciplinära åtgärder. Sedan 1977 har olika politiska regimer övervägt att använda ett eller flera inhemska språk i den formella utbildningen. Pilotstudier omfattade mende och temne (som utgör cirka 50 % av befolkningen) och limba (det näst mest befolkade språket). Krio togs inte i beaktande på grund av att det har ett litet antal infödda talare (ca 10 % eller mindre av befolkningen). Det har nyligen talats om att eventuellt använda Krio i någon officiell kapacitet på grund av dess utbredda användning som lingua franca, men inga större framsteg har gjorts. De nuvarande negativa attityderna (hos infödda och icke infödda krio talare) till språkets språkliga status och bristen på ett välutvecklat och publicerat standardskrivsystem har gjort detta till en fråga med låg prioritet för efterföljande regeringar i Sierra Leone.
TILLBAKA TILL TOPPEN LÖSNINGAR VOCABULÄR GRAMMATIK REFERENSER