Inom nu är miljontals arbetstagare runt om i landet tvungna att betala avgifter – eller få sparken – för att de har oturen att befinna sig i en av de 23 delstater som inte har en lag om rätt till arbete. Och varje år får dessa arbetstagare betala miljarder dollar i tvångsfackföreningsavgifter till fackföreningsbossarna bara för att ha ett jobb och försörja sina familjer.
Det här är helt enkelt fel och oamerikanskt.
Enligt en nyligen genomförd Gallupundersökning om frågan om rätt till arbete anser ungefär 80 procent av amerikanerna att arbetstagare inte bör tvingas betala fackföreningsavgifter bara för att få eller behålla ett jobb.
Men Nevadas lag om rätt till arbete handlar inte bara om frihet. Den har också hjälpt ekonomin.
Det finns en anledning till att Teslas Gigafactory ligger i Nevada och inte i Kalifornien. En landsomfattande undersökning 2017 bland företagsledare som genomfördes av tidskriften Chief Executive visade att med en marginal på 2 till 1 föredrar vd:ar att lägga till arbetstillfällen i stater med arbetsrätt framför andra stater.
Företagsägare betraktar helt korrekt stater som har antagit lagar om arbetsrätt som mer välkomnande och företagsvänliga än stater med höga skatter och påtvingade avgifter, som till exempel Kalifornien. Det är därför som uppgifter från det federala Bureau of Labor Statistics visar att sysselsättningstillväxten på fabrikerna i Nevada under perioden 2013-18 var mer än tre gånger större än i västliga tvångsfackliga stater som Colorado, Oregon och Montana.
Men fördelen med rätt till arbete när det gäller sysselsättningstillväxt är inte begränsad till Nevada och västststaterna. Under det senaste decenniet har den totala sysselsättningen i stater med rätt till arbete ökat dubbelt så mycket som i stater med tvångsfackföreningar.
Företagen som tillhandahåller dessa arbetstillfällen har flyttat från de höga kostnaderna och höga skatterna i Kalifornien och andra stater med tvångsfackföreningar till förmån för de goda arbetstillfällena och de relativt sett lägre levnadsomkostnaderna i Nevada. Och de jobb som staterna med rätt till arbete skapar är högavlönade jobb. När man tar hänsyn till levnadskostnaderna får arbetare och andra invånare i Nevada nästan 1 000 dollar mer per år i disponibel inkomst än kalifornier och mer än 6 000 dollar mer än invånare i den tvångsfackliga staten Oregon.
Med lägre disponibel inkomst och färre jobbmöjligheter är det lätt att förstå varför välfärdsberoendet i väststater utan lagar om rätt till arbete är nästan dubbelt så högt som i Nevada.
Så från både ett moraliskt och ekonomiskt perspektiv är det helt klart rätt att bekämpa tvångsfacket. Men trots att fem stater har antagit och infört nya lagar om rätt till arbete sedan 2012, planerar Nevadas fackföreningsbossar att föra tillbaka tvångsfackföreningsrörelsen till Silver State.
De vill ha makten att avskeda alla arbetstagare som vägrar att betala avgifter till dem, oavsett vad det kostar i form av frihet och arbetstillfällen. Om de lyckas att urholka Nevadas lagar om rätt till arbete innebär det trots allt tiotals miljoner extra avgifter per år i deras fickor.
Under de kommande lagstiftningsmötena måste Nevadas lagstiftare förkasta detta maktövertagande från fackföreningsbossarna och välja det som är moraliskt rätt, ekonomiskt fördelaktigt och som stöds av en majoritet av deras väljare som är mer än fyra gånger så stor som en mot en: Det är viktigt att hålla fackföreningsmedlemskap och ekonomiskt stöd strikt frivilligt genom att lämna Nevadas lag om rätt till arbete i fred.
Mark Mix är ordförande för National Right to Work Legal Defense Foundation och National Right to Work Committee.