Med stigande ålder ökar risken för att en person ska behöva genomgå en operation som kräver allmän anestesi. Faktum är att studier har uppskattat att 53 procent av alla kirurgiska ingrepp utförs på patienter över 65 år.
ADVERTIVERING
Generalanestesi beskriver kombinationen av intravenösa och inhalerade läkemedel som används för att göra en person medvetslös och oförmögen att känna smärta under en operation. Denna typ av ingrepp används vanligtvis för operationer som kommer att ta lång tid att genomföra, orsaka mycket fysiskt och/eller psykiskt obehag eller eventuellt störa en persons förmåga att andas.
Processen att ”gå in i narkos” utgör vanligtvis inget problem för yngre, friskare individer. Efter några dagar brukar eventuella kvarvarande känslor av grogginess eller förvirring avklinga. Äldre personer bearbetar dock dessa läkemedel annorlunda och kan uppleva allvarligare biverkningar som kan uppväga fördelarna med vissa kirurgiska ingrepp.
Effekter av anestesi på äldre patienter
”Allmän anestesi innebär en högre risk för den äldre befolkningen”, medger Damon Raskin, MD, en internist och medicinskt ansvarig för en hospice-leverantör och två sjukhem i Santa Monica, CA, området. Enligt dr Raskin tar det längre tid för en äldre persons kropp att göra sig av med de kemikalier som ingår i anestesi, vilket kan förlänga de negativa effekterna av dessa läkemedel. På grund av detta rapporterar många äldre att de känner sig dimmiga, långsamma eller rent av förvirrade i dagar, veckor eller till och med månader efter ett kirurgiskt ingrepp.
Situationen blir alltmer komplicerad om patienten också lider av andra hälsoproblem, till exempel diabetes eller hjärtsjukdomar. Personer med Parkinsons sjukdom är till exempel mer benägna att uppleva anfall av förvirring och hallucinationer som kanske inte visar sig förrän flera dagar efter operationen. Detta är inte bara plågsamt för patienterna (och deras familjer), utan experter från Parkinson’s Foundation varnar för att detta också kan ha en negativ effekt på den typ och kvalitet av postoperativ vård som de får.
När det gäller seniorer med kognitiva tillstånd som Alzheimers sjukdom och andra typer av demenssjukdomar kan det vara svårt för läkare och anhörigvårdare att väga fördelarna och de potentiella nackdelarna med en operation. Anekdoter pekar ofta på ett direkt samband mellan anestesi och demens, men detta orsakssamband är mycket mer komplext än det verkar.
Sambandet mellan anestesi, delirium och demens
När man undersöker de potentiella kognitiva effekterna av allmän anestesi på äldre vuxna är det viktigt att först göra en distinktion mellan två tillstånd som ofta förväxlas: delirium och demens.
Men även om dessa sjukdomar har liknande symtom, såsom förvirring, problem med perceptionen, humörsvängningar och minskad kognition, finns det avgörande skillnader mellan dem. Delirium hänvisar till plötsliga, tillfälliga förändringar i en persons mentala funktion, medan demens beskriver en mer gradvis, permanent nedgång i kognitiva förmågor som orsakas av kemiska och/eller anatomiska förändringar i hjärnan. Personer med demens kan uppvisa tecken på delirium, men de två termerna är inte utbytbara.
Postoperativt delirium (en bidragande orsak till sjukhusinducerat delirium) är en vanlig kognitiv efterverkan av allmän anestesi, särskilt för äldre personer. American Society of Anesthesiologists (ASA) förklarar att förvirring, svårigheter att fokusera och minnesproblem i samband med postoperativt delirium ”kan komma och gå och försvinner vanligtvis efter ungefär en vecka.”
Postoperativ kognitiv dysfunktion (POCD) är ett allvarligare tillstånd som kan drabba äldre personer som har fått övervakad sedering eller allmän anestesi. POCD kännetecknas av markanta förändringar i kognition och både kort- och långtidsminne som kan kvarstå i veckor eller månader efter en betydande operation. Enligt ASA kan följande kroniska tillstånd öka risken för POCD hos en äldre person:
- Härtsjukdom (särskilt hjärtsvikt)
- Lungsjukdom
- Alzheimers sjukdom
- Parkinsons sjukdom
- Slagan
Den ökade medvetenheten om postoperativt delirium och postoperativ kognitiv dysfunktion har lett till en uppsjö av forskning som syftar till att besvara en viktig fråga: Kan anestesi orsaka demens? Tyvärr har resultaten av dessa undersökningar varit blandade. Även utan att ta hänsyn till effekterna av anestesi är det viktigt att förstå att kirurgi är traumatiskt för kropp och själ. Hela processen från utvärderingen före operationen till vården efter operationen innebär en stor fysisk och psykisk påfrestning, vilket kan vara mycket svårt för sköra äldre vuxna. Dessa och många andra faktorer påverkar sannolikt förändringar i minne och kognition efter operationer.
Bör allmän anestesi undvikas hos äldre?
Som vårdare kan det vara svårt att veta vad man ska göra när en läkare säger att din närstående behöver opereras. Kopplingen mellan demens och anestesi är fortfarande oklar, men det råder ingen tvekan om att en anestesi kan orsaka långvariga fysiska och kognitiva problem för vissa äldre vuxna. Många äldre återhämtar sig efter ingrepp som höftproteser och operationer med öppet hjärta, men vissa återgår aldrig till sin kognitiva grundnivå före operationen.
Det är viktigt att kommunicera med alla medlemmar av den äldres vårdteam för att väga riskerna och fördelarna med varje medicinsk behandling, särskilt kirurgiska ingrepp. När man fattar detta beslut ska man ta hänsyn till patientens ålder, fysiska och psykiska hälsotillstånd och de förväntade effekterna på patientens livskvalitet. Om en äldre person till exempel fortfarande är mycket aktiv och i hyfsad form men lider av olidlig artrit kan en ledprotesoperation avsevärt förbättra livskvaliteten, rörligheten och den funktionella förmågan.
ADVERTISEMENT
En äldres förmåga att delta i rehabilitering efter operationen är också en viktig faktor i detta beslut. Äldre vuxna med ny eller förvärrad kognitiv nedgång har ofta svårt att förstå och följa de föreskrivna fysiska och arbetsterapeutiska sessionerna på seniorrehab.
Avhängigt av vilken typ av ingrepp en senior behöver kan mindre intensiv sedering som ofta kommer med färre biverkningar vara ett bättre alternativ. Regional anestesi som används tillsammans med ett lugnande medel kan vara ett säkert och effektivt alternativ till allmän anestesi vid många operationer. Återhämtningstid, smärta, biverkningar och kostnader minskas ofta med regionala typer av anestesi, t.ex. epiduralbedövning, nervblockering och ryggmärgsbedövning. Dessa metoder används dock inte vid de flesta öppna hjärt-, buk- och hjärnoperationer.
En omfattande preoperativ utvärdering är avgörande
Vetenskapsmännen undersöker fortfarande möjliga orsaker och risker för POCD, men en nyckel till att förhindra onödiga komplikationer under och efter operationen är att genomgå en grundlig preoperativ utvärdering med en primärvårdsläkare. De kirurger och anestesiologer som kommer att vara inblandade i ingreppet måste vara medvetna om patientens viktiga hälsoinformation, inklusive:
-
Medicineringsschema
Läkemedlen som används vid allmän anestesi kan interagera negativt med vissa receptbelagda mediciner, inklusive betablockerare, diabetesläkemedel, icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID), opioider, diuretika och psykiatriska mediciner. Blodförtunnande läkemedel, en annan vanlig klass av läkemedel som tas av äldre, kan också orsaka problem med blödning under invasiva ingrepp. Alla inblandade läkare bör känna till alla receptbelagda och receptfria läkemedel samt kost- och växtbaserade kosttillskott som en patient tar. Detta säkerställer att riskerna och fördelarna med ingreppet kan vägas korrekt och att de kan ge specifika instruktioner för att fortsätta, trappa ner eller sluta med vissa mediciner.
-
Förut existerande tillstånd
Alla medicinska problem, oavsett hur till synes små de är, kan potentiellt påverka patientens upplevelse både under och efter ett kirurgiskt ingrepp. Dr Raskin varnar för att urinvägsinfektioner (UTI) och andra infektioner kan orsaka problem under operationen och bör alltid meddelas i förväg. För personer med lung- och/eller hjärtsjukdomar kan mer specialiserade tester och undersökningar vara nödvändiga för att få medicinskt godkännande för operation.
Den läkare som ansvarar för att samordna ingreppet bör se till att denna och annan relevant information meddelas till det kirurgiska teamet. Att träffa narkosläkaren personligen för att gå igenom viktiga medicinska frågor är också ett alternativ att överväga. Att genomgå allmän anestesi innebär risker för människor i alla åldrar, men om man ser till att det kirurgiska teamet är uppdaterat om en äldre patients hälsotillstånd minskar risken för negativa psykiska (och fysiska) biverkningar.
Källor: Unikala aspekter av den äldre kirurgiska populationen: ”Unikala aspekter av den äldre kirurgiska populationen”: En anestesiologs perspektiv (https://doi.org/10.1177%2F2151458510394606); Allmän anestesi (https://medlineplus.gov/ency/article/007410.htm); Att vara säker på sjukhuset med Parkinsons sjukdom (https://www.parkinson.org/pd-library/fact-sheets/Staying-Safe-in-the-Hospital-With-Parkinsons-Disease); Delirium eller demens? (https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5141598/); Seniorer och anestesi (https://www.asahq.org/whensecondscount/wp-content/uploads/2017/10/asa_seniors-anesthesia_final.pdf); Medicinering och kirurgi: Före operationen (https://www.facs.org/education/patient-education/patient-resources/prepare/medications)