Katalog, franska Directoire, den franska revolutionära regeringen som inrättades genom konstitutionen av år III, som varade i fyra år, från november 1795 till november 1799.
Den innefattade en tvåkammarmyndighet som kallades Corps Législatif. Underhuset, eller Council of Five Hundred (Conseil de Cinq-Cents), bestod av 500 delegater, 30 år eller äldre, som lade fram lagförslag, och Council of Ancients (Conseil des Anciens) bestod av 250 delegater, 40 år eller äldre, som hade befogenhet att godkänna eller lägga in veto mot lagförslagen. De äldre valde också ut den verkställande makten – de fem direktörerna (Directeurs) – från listor som upprättats av de femhundra. En direktör måste vara minst 40 år gammal och tidigare ha tjänstgjort som vice ordförande eller minister; en ny valdes varje år i turordning. Direktörerna valde regeringsministrar, ambassadörer, armégeneraler, skatteindrivare och andra tjänstemän. Även om de nominellt ärvde många av de centraliserade befogenheterna från den tidigare kommittén för allmän säkerhet hade de dock inga medel för att finansiera sina projekt eller domstolar för att genomdriva sin vilja. Direktoriet var ett ödesdigert experiment med svaga exekutiva befogenheter; det skapades som en reaktion på den puritanska diktatur som hade funnits under skräckväldet 1793-94, och det skulle till slut ge vika för Napoleon Bonapartes mer disciplinerade diktatur.
Direktoriet led av utbredd korruption. Dess politik syftade till att skydda positionerna för dem som hade stött revolutionen och förhindra bourbonernas återkomst. Trots sitt osmakliga rykte befäste den många av nationalkonventionens landvinningar, till exempel skapandet av ett system av centraliserade elitskolor, de stora skolorna. Den franska ekonomin återhämtade sig från de störningar som terrorn orsakat, och de franska arméernas framgångar lade grunden för Napoleonperiodens erövringar.