Kapitel 5: Psykodynamiska och nyfreudianska teorier

Avsnitt 1: Introduktion till den nyfreudianska teorin

Det är en av de mest kända teorierna

Sigmund Freud betraktas som psykoanalysens fader, och av många som fadern till den moderna personlighetsteorin, men han var också mycket sträng och envis när det gällde sina övertygelser. Som en respekterad forskare utvecklade han en skara välkända teoretiker och psykologer i sitt psykoanalytiska sällskap. Men i takt med att teorierna diskuterades, ifrågasattes och förnyades fann sig många i konflikt med fadern i sin syn på samhället och teorierna.

När dessa medlemmar började bryta sig loss från det freudianska lägret uppstod många nya teorier som har blivit väl mottagna i sin egen rätt. Dessa nya teorier har dock många av psykoanalysens underliggande uppfattningar, främst synen på det omedvetna som en viktig drivkraft i mänskliga känslor, kognitioner och beteenden. Idén om försvarsmekanismer relaterade till det omedvetna har också bibehållits i många av dessa nya teorier liksom betydelsen av den tidiga utvecklingen för personlighetsbildningen.

Som sådana har dessa nya teorier, som härrör från psykoanalytiskt tänkande och Freuds skrifter, fortfarande kvar många freudianska komponenter. Termen neofreudiansk eller psykodynamisk har båda använts för att beskriva dem som lämnade det psykoanalytiska samhället och bildade sina egna tankeskolor.

I det här kapitlet kommer vi att diskutera några av de viktigare neofreudianska teoretikerna och teorierna. Precis som Freud kommer du troligen att se tydliga likheter mellan teorin och teoretikerns liv. Det är viktigt att fråga sig själv om denna likhet är en ren fördom eller en genialisk insikt.

Av dem vi kommer att diskutera är Alfred Adler och det han kallade Individualpsykologi, Carl Jungs Individualpsykologi, Erik och Eriksons Egopsykologi. Vi kommer också att tala kort om Karen Horney, Harry Stack Sullivan och Erik Fromm. De viktigaste meningsskiljaktigheterna kretsade kring (1) negativiteten i Freuds teorier, (2) hans tro att det mesta, om inte allt i den vuxna personligheten, formas av erfarenheter från den tidiga barndomen, och (3) hans misslyckande med att införliva sociala och kulturella influenser.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.