- Kapitel 3.1: Motorisk & kognitiv utveckling
- Kapitel 3.2: Eriksons stadier av psykosocial utveckling
- Kapitel 3.3: Freuds stadier av psykosexuell utveckling
- Kapitel 3.4: Freuds strukturella & topografiska modell
- Kapitel 3.5: Freuds ego-försvarsmekanismer
- Kapitel 3.6: Kohlbergs stadier av moralisk utveckling
Sigmund Freud (1856-1939) är förmodligen den mest kända teoretikern när det gäller personlighetsutveckling. Freuds stadier av psykosexuell utveckling är, liksom andra stadieteorier, genomförda i en förutbestämd sekvens och kan antingen resultera i ett lyckat slutförande eller en frisk personlighet eller kan resultera i ett misslyckande, vilket leder till en ohälsosam personlighet. Denna teori är förmodligen den mest välkända såväl som den mest kontroversiella, eftersom Freud trodde att vi utvecklas genom stadier baserade på en viss erogen zon. Under varje stadium innebär ett misslyckat slutförande att ett barn blir fixerat vid just den erogena zonen och antingen över- eller underfördelas när han eller hon blir vuxen.
Oralt stadium (födelse till 18 månader). Under det orala stadiet fokuserar barnet på oral njutning (sugning). För mycket eller för lite tillfredsställelse kan resultera i en oral fixering eller oral personlighet som visar sig genom en upptagenhet med orala aktiviteter. Denna typ av personlighet kan ha en starkare tendens att röka, dricka alkohol, äta för mycket eller bita på naglarna. Personlighetsmässigt kan dessa personer bli överdrivet beroende av andra, lättlurade och eviga följare. Å andra sidan kan de också bekämpa dessa drifter och utveckla pessimism och aggression mot andra.
Analstadiet (18 månader till tre år). Barnets fokus på njutning i detta stadium ligger på att eliminera och behålla avföring. Genom samhällets påtryckningar, främst via föräldrarna, måste barnet lära sig att kontrollera analstimuleringen. När det gäller personligheten kan efterverkningarna av en anal fixering under detta stadium resultera i en besatthet av renlighet, perfektion och kontroll (anal retentive). I motsatt ände av spektrumet kan de bli stökiga och oorganiserade (anal expulsiv).
Fallic Stage (åldrarna tre till sex år). Nöjeszonen byter till könsorganen. Freud trodde att pojkar under detta stadium utvecklar omedvetna sexuella begär till sin mamma. På grund av detta blir han rivaler med sin far och ser honom som en konkurrent om moderns tillgivenhet. Under denna tid utvecklar pojkarna också en rädsla för att deras far ska straffa dem för dessa känslor, till exempel genom att kastrera dem. Denna grupp av känslor är känd som Ödipuskomplexet ( efter figuren från den grekiska mytologin som av misstag dödade sin far och gifte sig med sin mor).
Senare har det lagts till att flickor går igenom en liknande situation och utvecklar en omedveten sexuell attraktion till sin far. Även om Freud starkt motsatte sig detta har det benämnts Elektrakomplexet av nyare psykoanalytiker.
Enligt Freud bestämmer sig pojkar, av rädsla för kastrering och på grund av faderns starka konkurrens, så småningom för att identifiera sig med honom i stället för att kämpa mot honom. Genom att identifiera sig med sin far utvecklar pojken maskulina egenskaper och identifierar sig som man och förtränger sina sexuella känslor för sin mor. En fixering i detta skede kan enligt psykoanalytiker resultera i sexuella avvikelser (både överdrivet överseende och undvikande) och svag eller förvirrad sexuell identitet.
Latensfasen (från sex års ålder till puberteten). Det är under detta stadium som sexuella drifter förblir undertryckta och barn interagerar och leker mestadels med jämnåriga av samma kön.
Genitalt stadium (från och med puberteten). Det sista steget i den psykosexuella utvecklingen börjar i början av puberteten när de sexuella drifterna återigen väcks. Genom lärdomarna från de tidigare stadierna riktar ungdomarna sina sexuella drifter mot jämnåriga av motsatt kön, där det primära fokuset på njutning är könsorganen.