Kandake Amanirenas var en drottning i det forntida afrikanska kungariket Kush som var mest känd för att skickligt ha försvarat sitt rike mot det romerska rikets arméer. Amanirenas föddes troligen mellan 60 och 50 f.Kr. och var den andra av de åtta Kandakes (Kandake eller Candace betyder ”stor kvinna” och motsvarar drottning eller drottningmoder) i kungariket Kush (även stavat Cush) som låg i dagens Sudan. Dessa drottningar eller drottningmödrar regerade som ensamma härskare i Kush. Eftersom rikets hieroglyfer inte har kunnat dechiffreras i tillräcklig utsträckning förlitar sig historikerna främst på redogörelserna från den grekiske geografen och historikern Strabo av Amasia och de romerska historikerna Plinius den äldre och Cassius Dio för att förstå händelseförloppet som gjorde att Kandake Amanirenas blev en av de afrikanska kvinnliga hjältinnornas panteon.
Romerskarnas erövring av Egypten år 30 f.Kr. ledde till ytterligare inbrytningar söderut mot Kush. Försöket av den nye romerske provinsguvernören i Egypten, Cornelius Gallus, att införa beskattning i det Kush-kontrollerade Nedre Nubien fick kusjiterna att med förtryck angripa romerskt kontrollerade städer i södra Egypten år 27 f.Kr. Kusjiterna nådde initiala segrar vid Philae och Syene (idag Aswan). Under det tidiga skedet av den femåriga konflikten omkom dock drottningens make, kung Teriteqas, i strid och lämnade ansvaret för att fortsätta kriget till Kandake Amanirenas och hennes son, prins Akinidad. Från sin tron i huvudstaden Meroë ledde hon kushiterna norrut för att ta strid mot romarna.
Den kushitiska triumfen vid Syene 24 f.Kr. resulterade i att staden plundrades och statyer av den romerske kejsaren Augustus vandaliserades. Ett bronshuvud av kejsaren transporterades till det kungliga palatset där det begravdes under entrén, en föraktfull förolämpning mot en mäktig, besegrad fiende. Men krigsförloppet vände när den nye romerske guvernören i Egypten, Gaius Petronius, ledde en expedition med 10 000 soldater för att återerövra territoriet och invadera djupt in i själva Kush, där han plundrade, förslavade invånarna och upprättade nya gränser för det romerska imperiet. Petronius hade förlorat ett öga i strid och kallade drottningen för ”One Eye Kandace”. I slutet av 24 f.Kr. hade hon förlorat sin son i kriget för att motarbeta den romerska expansionen och säkerställa Kushs suveränitet.
Efter nederlag av Petronius som ockuperade och ödelade staden Napata misslyckades Kush med att överrumpla den romerska garnisonen i Primis (idag Qasr Ibrim). Därför inleddes fredsförhandlingar 24 f.Kr. i Dakka. I huvudsak erkände fredsavtalet ett dödläge mellan Rom och Kush. Rom hade äntligen avslutat en militär straffaktion mot en formidabel motståndare vid sitt imperiums södra gräns genom att åter hävda sin överhöghet i den regionen. Å andra sidan hade Kandake Amanirenas besparat sitt folk århundraden av dominans genom att framgångsrikt motstå Roms fullständiga erövring. Till skillnad från andra kungariken i utkanten av det romerska Europa, det romerska Afrika eller det romerska Asien avstod hon inte stora delar av sitt territorium och tvingades aldrig att betala tribut eller bidra med materiella resurser till Rom.