Lyssna på den här berättelsen:
Kön, liksom autism, finns inom ett spektrum. På 1990-talet, när allt fler barn sökte vård i samband med sin könsidentitet, började kliniker och forskare märka en trend: Ett oväntat antal av dessa barn var autistiska eller hade drag av autism. Observationen har sporrat forskare att arbeta för att kvantifiera sambandet.
Fältet börjar få en klar bild av i vilken utsträckning de två spektrumen överlappar varandra: Könsidentitet och sexualitet är mer varierande bland autister än i befolkningen i allmänhet, och autism är vanligare bland personer som inte identifierar sig som sitt tilldelade kön än i befolkningen i allmänhet – tre till sex gånger så vanligt, enligt en studie från augusti1. Forskare gör också framsteg när det gäller hur man bäst kan stödja autistiska personer som identifierar sig utanför de konventionella könen.
Här förklarar vi vad forskare och kliniker vet – och inte vet – om kön och sexualitet hos autistiska personer.
Vad är könsidentitet?
Könsidentitet är en persons inre känsla av sitt eget kön. Personer som identifierar sig som det kön de tilldelades vid födseln kallas ”cisgender”, eller cis, medan de som inte gör det kan använda termer som transgender, nonbinär eller könsvätska. Forskare använder ofta uttrycket ”könsdiversifierad” som en paraplyterm för olika könsidentiteter, på samma sätt som vissa människor använder ”neurodiverse” för att beskriva variationer i kognitiv stil, inklusive autism och hyperaktivitetsstörning med uppmärksamhetsunderskott.
Hur vanligt är könsdiversifiering bland autister?
Flera studier har undersökt prevalensen av könsdiversifiering bland autistiska personer. En av de mest citerade studierna visade att cirka 15 procent av autistiska vuxna i Nederländerna identifierar sig som trans eller icke-binära; procentandelen är högre bland personer som tilldelats kvinnlig könstillhörighet vid födseln än bland personer som tilldelats manlig könstillhörighet, en trend som ses i andra studier2. Däremot har mindre än 5 procent av de vuxna i Nederländernas allmänna befolkning en annan identitet än cisgender3. Och i en studie från 2018 i USA uppgav 6,5 procent av autistiska ungdomar och 11,4 procent av autistiska vuxna att de önskade vara det kön som är motsatt till det kön de tilldelats vid födseln, jämfört med endast 3-5 procent av den allmänna befolkningen4. I denna studie konstaterades också att på två mått på autistiska egenskaper var högre poäng förknippade med en högre sannolikhet för könsskillnader. En studie från 2019 fann ett liknande samband hos barn som inte har diagnostiserats med autism5.
Samma verkar autism vara vanligare bland personer med könsdiversitet än i den allmänna befolkningen. En australiensisk undersökning från 2018 av transsexuella ungdomar och unga vuxna visade att 22,5 procent hade diagnostiserats med autism, jämfört med 2,5 procent av alla australiensare. Vissa experter uppskattar att 6 till 25,5 procent av könsdiversa personer är autistiska6.
Sexualiteten verkar också vara mer varierad bland personer med autism än bland dem som inte har sjukdomen. Endast 30 procent av autisterna i en studie från 2018 identifierade sig som heterosexuella, jämfört med 70 procent av de neurotypiska deltagarna7. Och även om hälften av 247 autistiska kvinnor i en studie från 2020 identifierade sig som cisgender, rapporterade bara 8 procent att de var uteslutande heterosexuella8.
Varför är förekomsten av könsdiversitet högre hos autistiska personer än i den allmänna befolkningen?
Sociala upplevelser är troligen en huvudkomponent, menar experter. Jämfört med neurotypiska personer kan autistiska personer vara mindre påverkade av sociala normer och kan därför presentera sitt inre jag mer autentiskt. ”Man skulle då kunna förstå samvaron som kanske ett ärligare uttryck för underliggande erfarenheter”, säger John Strang, chef för Gender and Autism Program vid Children’s National Hospital i Washington, D.C.
Det är möjligt att autistiska personer kommer fram till slutsatser om sin sexuella identitet på ett annat sätt än vad neurotypiska personer gör, säger Jeroen Dewinter, seniorforskare vid Tilburg University i Nederländerna. Vissa autistiska personer har berättat för honom att de sannolikt skulle identifiera sig som bisexuella efter en samkönad sexuell erfarenhet, men neurotypiska personer kan vara mindre benägna att anta den terminologin baserat på ett enda samkönat möte.
Biologiska faktorer kan också spela en roll. Exponeringsnivåer för hormoner som testosteron i livmodern kan kopplas till autism, visar viss forskning; ökat prenatalt testosteron kan också leda till mer typiskt ”manliga” beteenden och till mindre vanliga sexualiteter och könsidentiteter, även om det finns vissa bevis mot den kopplingen9,10. Oavsett detta förklarar prenatalt testosteron inte varför autistiska personer som tilldelas manlig status vid födseln kan identifiera sig som mer feminina, säger Dewinter. Men biologin för sexualitet och kön i den allmänna befolkningen är inte heller väl förstådd.
Experter säger att det är troligt att en kombination av dessa och andra faktorer bidrar till den ökade variationen av könsidentiteter och sexualiteter bland autistiska personer.
Vad betyder detta för kliniker och vårdgivare?
Kliniker som arbetar på genuskliniker kanske vill screena för autism, och de som arbetar på autismkliniker kanske vill diskutera könsidentitet och sexuell hälsa, säger forskarna. De bör också vara känsliga för olika informationsbehandlingsstilar, säger Dewinter. Vissa autistiska personer kan ha svårt att uttrycka sina känslor när det gäller kön. Även när de uttrycker dessa känslor möter de ofta tvivel från kliniker på grund av stereotyper om autistiska personer, vilket kan blockera deras tillgång till medicinsk vård. I en artikel från 2019 skrev en autistisk och könsdiversifierad person: ”Kombinationen anses vara för komplex för majoriteten av kliniker, vilket ledde till långa väntetider för specialiserad psykiatrisk vård ”11.
Screeningverktyg kan också behöva uppdateras för att bättre identifiera autism bland könsdiversifierade barn, på samma sätt som de behöver justeras för att upptäcka tillståndet bland flickor. ”Kliniker arbetar för att förstå hur autism ser ut hos flickor och kvinnor, och vi kommer att behöva ta samma fråga med de könsdiversifierade ungdomarna”, säger Strang. Att identifiera autistiska barn som kan behöva stöd för att bekräfta sin identitet är särskilt viktigt eftersom vissa kan söka medicinska ingrepp, till exempel pubertetsblockerare, som är tidskänsliga, säger han.
Kliniker bör vara medvetna om att autister kan presentera sin könsidentitet på ett annat sätt än vad neurotypiska personer gör. Vissa autistiska personer som övergår från ett kön till ett annat är inte medvetna om att de också måste ändra sina sociala signaler, till exempel hur de klär sig, om de vill kommunicera sin könsidentitet tydligt till andra. Kliniker kan hjälpa autistiska personer att navigera i dessa övergångar och se till att de har samma tillgång till könsbekräftande medicinsk vård som neurotypiska personer har, säger Aron Janssen, docent i psykiatri och beteendevetenskap vid Northwestern University i Chicago, Illinois.
Hur lär sig autistiska personer bäst om kön och sexualitet?
I åratal trodde många föräldrar och vårdgivare att autistiska personer, särskilt de med intellektuell funktionsnedsättning, inte borde få information om sexualitet och är mindre intresserade av relationer än vad neurotypiska personer är, säger Dewinter. Den uppfattningen håller på att förändras i takt med att forskarna inser att det är viktigt att tillhandahålla relationsstöd för att säkerställa det övergripande välbefinnandet hos neurodiverse personer, precis som för neurotypiska personer. Att tillhöra någon form av minoritetsgrupp gör en person mer mottaglig för psykiska hälsoproblem, på grund av ett fenomen som kallas ”minoritetsstress”. För en person som är både neuro- och könsdiversifierad kan tillhörighet till flera minoritetsgrupper intensifiera dessa problem12.
En mer omfattande och inkluderande sexualundervisning kan hjälpa till. I pågående undersökningar har Eileen Crehan, biträdande professor i barnstudier och mänsklig utveckling vid Tufts University i Medford, Massachusetts, funnit att autistiska personer vill ha information om sexuell läggning och könsidentitet mer än vad typiska personer vill ha. Forskning har visat att lesbiska, homosexuella, bisexuella, transsexuella och queer/frågeställande (HBTQ+) ungdomar som får mer inkluderande sexualundervisning i skolan har bättre psykisk hälsa. Men endast 19 procent av materialet för sexualundervisning i USA är inkluderande för HBTQ+-personer, enligt intresseorganisationen GLSEN, vilket skapar ett extra hinder för autistiska HBTQ+-personer. ”Du har två hinder att ta dig igenom för att få den information du behöver”, säger Crehan.
Var är forskningen på väg härnäst?
Främre forskning fokuserade på att mäta förekomsten av olika könsidentiteter i autismsamhället – och vice versa – men nu vänder sig forskarna alltmer till frågor om hur man bäst kan stödja autistiska personer som har olika könstillhörighet. För att göra det arbetar de nära med det autistiska samhället och ser till att autistiska personer styr forskningsprioriteringarna. ”Jag tycker verkligen att det är otroligt viktigt att lyfta fram rösterna i samhället självt, och jag är tacksam över att se att det är dit fältet är på väg”, säger Janssen.