Oregon Country Fair firar sitt 50-årsjubileum i år. Den är mer känd bland insiders bara som Fair, är en nära kusin till Burning Man och anses allmänt vara farfadern till alla sommarens konstfestivaler. Om du aldrig har varit där är det dags att åka dit nu.
Oregon Country Fair, som är sprungen ur ”back to the land”-rörelsen, tidiga Grateful Dead-spelningar och kollektiv som Ken Kesey och hans Merry Pranksters, har blivit ett kulturellt fenomen som omfattar flera generationer och som är fyllt av nyckfullhet, absurditet och gammaldags konst, dans och musik.
Det är ett kaninhål för de frimodiga och en viktig del av den amerikanska sommarfestivalhistorien. Och även om många människor – till och med en del erfarna festivalbesökare – kanske aldrig har hört talas om den, kommer varje sommar under den andra veckan i juli 45 000 människor till Veneta, Oregon – vilket i praktiken ökar den lilla stadens befolkning med cirka 800 procent.
Som tjugofaldig mässbesökare och artist anser jag att Oregon Country Fair är en viktig livserfarenhet. Jag har uppträtt på huvudscenen med en magdansgrupp, fyllt en timme med talat ord på scenen och arbetat i köket i ett matstånd – det var också där jag träffade min man. Det är en plats där man kan fly från vardagens begränsningar, ge sig hän åt lekfulla frossanden och upptäckter och utsätta sig för ett kulturellt kalejdoskop. Det går hand i hand med mässans inofficiella motto: ”Yes Yes Yes Yes”.
Unik och handgjord
Oregon Country Fair började 1969 i Eugene, Oregon som en renässansmässa. Dess första mål var att samla in pengar till en lokal alternativ skola. Under de följande åren fortsatte festivalen att expandera.
Cynthia Wooten, en av mässans ursprungliga grundare, beskriver den tidiga visionen som ett svar på tidens tumult; en naturlig förlängning av rörelsen för kvinnors rättigheter, rörelsen för medborgerliga rättigheter och ”naturvårdens uppvaknande”. Det var, säger hon, ett förkastande av vad de såg som en bristfällig amerikansk dröm. ”Ursprungligen var mässan en demonstration av gemenskap och självförsörjning”, säger Wooten, ”ett sätt genom vilket människor kunde samlas för att sälja saker som de själva tillverkat”.
Som viktigare än så, tillägger hon, var bildandet av en likasinnad gemenskap och en öppen diskurs. ”Mässan var en marknadsplats för konst, musik och produkter, men också en möjlighet att prata om hur man kan fortsätta in i en alternativ framtid”, säger hon.
I dag håller mässan fortfarande fast vid det målet och är trogen sitt åtagande att stödja konstnärer och hantverkare. Längs de slingrande, trädbevuxna stigarna på mässområdet hittar du 300 hantverksförsäljare, 19 scener med föreställningar, 80 matstånd och tusentals omgivande konstnärer och konstinstallationer. Och det har blivit en familjeangelägenhet, med nya generationer som fortsätter traditionen.
Chelsea Norris deltog i sin första Oregon Country Fair när hon bara var tre veckor gammal. Hennes föräldrar säljer sina quiltade landskapsväggar samt pärlor och knappar gjorda av ädelstenar i en hantverksmonter. Hon är snabb att betona att mässan erbjuder en unik praktisk och personlig detaljhandelsupplevelse på 2000-talet.
Den generationsöverskridande karaktären hos försäljarna och artisterna har uppmuntrat evenemanget att bli allmänt tillgängligt. Den erbjuder rullstolar och tillgängliga transporter, skuggade rastplatser, barnomsorg och en myriad av barnfokuserade aktiviteter, från dockteater till ansiktsmålning.
Gemenskap är allt
Det första man ser när man närmar sig mässan är ett överflöd av vilt utklädda, leende människor, som ofta färdas på styltor eller enhjulingar. Från parkeringsskyltar till informationskiosker och utedass är allt på temat som ett handgjort konstverk.
”Upplevelsen av mässan är magisk och liknar ingenting annat”, säger Denise Gilbertson, en mångårig musikalartist på mässan. ”Det är livet intensifierat; läckert och tillfredsställande.”
Inne är en fest för alla sinnen, med ett ständigt föränderligt utbud av konstinstallationer, musik, cirkus, dans och talande artister från hela världen på små, intima scener – en av dem är i en nakenbastu. Det finns vandrande konstverk (de gigantiska marionetterna är en institution på mässan), parader, elddansare och hantverksdemonstrationer av bland annat metallsmeder och glasblåsare. Bland de många överraskningar som väntar under 50-årsfirandet finns ett särskilt framträdande av Phil Lesh, den ursprungliga basisten i Grateful Dead, som kommer att avsluta mässan på söndagskvällen.
Och även om det är värt att kolla in Peach Pit – den oumbärliga guiden till evenemanget – innan man går in för att få en uppfattning om alla tillgängliga attraktioner, är Oregon Country Fair inte en plats där man ska försöka hålla sig till en plan. De som har deltagit i evenemanget i många år kommer att berätta för dig att mässan bäst njuts genom att slumpmässigt vandra runt snarare än att försöka följa en resplan. I grund och botten är mässan en gemenskapscentrerad händelse.
Sedan starten har mässan varit inriktad på markförvaltning och filantropi. Det är ett engagemang som manifesteras i nästan varje aspekt av det större samhället i Lane County. Genom sin stiftelse tillhandahåller mässan finansiering och stödtjänster till lokala konstnärer, föreställningslokaler, kulturevenemang och ideella organisationer. Mässan spelar också en aktiv roll i miljö- och konstutbildningen, framför allt genom sitt årliga sommarläger för ungdomar, Culture Jam.
Och till skillnad från många andra festivaler har mässan blivit en viktig del av den lokala ekonomin, konstaterar Wooten: ”Otaliga företag har startats på mässan – musiker, konstnärer, matstånd – och bidragit med hundratals miljoner till regionen.”
Och genom att besöka mässan stöder du en viktig del av Oregons inhemska ekonomi.
Dekennier av tillväxt
Typiskt för en 50-årig institution genomgår Oregon Country Fair några generationers växtvärk. De senaste åren har några dramatiska förändringar skett, bland annat har man gått bort från den folk- och bluegrassmusik som under många år dominerade de tidigare oförstärkta scenerna. I dag återspeglar den musikaliska listan bättre intressena hos andra och tredje generationens mässbesökare.
Det har också skett en utvidgning av själva mässområdet. Den mest populära är Dance Pavilion, en solskuggad dansplats som erbjuder demonstrationer och lektioner av experter på otaliga former av dans. Det är ”en plats som erbjuder en mängd olika aktiviteter som är utformade för att främja kontakter mellan människor på ett säkert, hälsosamt och stärkande sätt”, enligt Shawn Kahl, utvecklare och samordnare av paviljongen. ”Vi försöker bygga upp en gemenskap som bygger på de grundläggande principer som står i centrum för mässan.”
Och som många andra festivaler har mässan varit tvungen att ta itu med sina egna problem när det gäller mångfald, inkludering och tillägnelse. Ett av de mest framgångsrika exemplen på detta är Caravan Stage, som på 60- och 70-talen specialiserade sig på amerikaniserad magdans, men som under det nya årtusendet har omprofilerat sig som en plats för att visa upp världsdans. Den mångåriga scenkoordinatorn Elena Villa säger att övergången var efterlängtad och att det var en lättnad när den äntligen skedde. ”Nu är vi kanske den mest rasmässigt och etniskt diversifierade scenen på Fair”, säger hon. ”Vi är också åldersinriktade. Detta är verkligen viktigt för oss alla.”
För Wooten, och så många andra människor, är det faktum att mässan har fortsatt så länge en del av det som gör den speciell. ”Mässan har inte blivit gammal, det är ingen hippie-temapark”, säger hon. ”Under årens lopp har yngre människor vuxit med mässan, så det finns levande, underbara människor i alla åldrar som gör fantastiska saker.”
Om du åker
Oregon Country Fair pågår den 12-14 juli i Veneta, Oregon (13 mil väster om Eugene). Köp dina biljetter i förväg på telefon (800) 992-8499 eller på TicketsWest.com. Alla biljetter måste köpas i förväg; det finns ingen biljettförsäljning på plats.