Mexikaner, vid krigsropet,
förbered stålet och ryttaren,
och må jorden skaka i sin kärna
till kanonernas rungande dån.
Gör, åh land, din panna med oliv
fredsens gudomliga ärkeängel,
för ditt eviga öde har skrivits
i himlen av Guds hand.
Men om en främmande fiende skulle våga
att vanhelga din mark med sitt steg,
tänk, o älskat land, att himlen
har gett dig en soldat i varje son.
Krig, utan vapenvila mot alla som vågar
att besudla landets vapensköld!
Krig, krig! Ta de nationella vimplarna
och dränk dem i vågor av blod.
Krig, krig! I berg och dalar,
dundrar kanonerna i hemsk unison
Och de klingande ekona
med rösterna från
unionen,
friheten!
Oh land, ’innan dina barn
försvarslösa böjer sig för oket,
må dina åkrar vattnas med blod,
må de trampa på blod.
Må era tempel, palats &torn
kollapsa med ett fruktansvärt larm,
och deras ruiner leva vidare för att säga:
Detta land tillhörde tusen hjältar
Kor
Oh, land, land, dina barn svär
att andas sitt sista i din ära,
om trumpeten med krigisk accent
skulle kalla dem till strid med mod.
För dig olivkvistar!
En påminnelse för dem om ära!
En segerns lagerblad för dig!
För dem en grav med ära!
Mexikaner, vid krigsropet,
förbered stålet och ryttaren,
och må jorden skaka i sin kärna
till kanonernas rungande dån.