Identifiering av de viktigaste tama däggdjuren
Som en vägledning kan storleken vara användbar, men du ska inte förlita dig helt och hållet på den. Formen och storleken på de flesta husdjursraser har förändrats avsevärt med tiden och skillnaderna mellan moderna och äldre raser är ofta ganska uttalade. Till exempel kan skillnaden i genomsnittlig höjd vid axeln mellan nötkreatur från järnåldern och moderna nötkreatur vara så mycket som 40 cm!
Nötkreatur kontra häst
Fragmentariska kvarlevor av nötkreatur och häst förväxlas ofta med tanke på att de liknar varandra i storlek, men det finns flera element som visar på betydande skillnader (bortsett från hornen!).
Figur 1 visar kranier av de två arterna. De viktigaste skillnaderna att notera är det mycket mindre skallvalvet hos hästar jämfört med nötkreatur och skillnaden i käkform. Skallens framsida blir också mycket plattare och bredare hos nötkreatur.
Figur 1: Skallar från nötkreatur (L) och häst (R)
Om tänder finns tillgängliga är identifieringen mycket lättare, eftersom tänderna hos de två arterna (särskilt kindtänderna) är mycket olika. Dessa kan ses i figur 2. Som man kan se är hästtänder mycket fyrkantigare i profil och plan jämfört med nötkreaturständer med ett radikalt annorlunda emaljvecksmönster.
Figur 2: Nötkreaturens och hästens 1:a kindtänder (nedre)
Nötkreaturens och hästens långa ben uppvisar också mycket tydliga skillnader, särskilt (men inte uteslutande) femora och metapodialer. Figur 3 visar femora från nötkreatur och häst. Den mest uppenbara skillnaden i dessa ben är de mycket större muskelanslutningarna vid den proximala änden av hästens lårben jämfört med nötkreatur (hästar springer snabbare än nötkreatur!).
Figur 3: Lårben från nötkreatur (till vänster) och häst (till höger)
Underskotten i metapodier är också ett resultat av fysiologin. Nötkreatur tillhör den grupp däggdjur som kallas artiodactyla, (jämntåiga hovdäggdjur), medan hästar tillhör gruppen Perissodactyla (udda hovdäggdjur). Som man kan se i figur 4 består nötkreaturs mellanhandben av två sammanfogade ben som lämnar ett spår mellan de två. Hästens första mellanhandsben består av ett enda ben. Nötkreatur har två hovar som leder till den distinkta dubbla ”bomullsrullen” i den distala änden medan hästar endast uppvisar en enda ”bomullsrulle” på grund av den enda hoven.
Figur 4: Nötkreaturens och hästens 1:a metakarpaler
Nötkreaturens och hästens astralagi är också distinkta (se figur 5). Hästastragali har en annan form än de flesta hovdjur på grund av underbenets struktur.
Figur 5: Nötkreatur (vänster) och häst (höger) astragali
Får kontra gris
Som när det gäller kvarlevor från nötkreatur och häst förväxlas ofta får och grisar på grund av att de har liknande storlekar.
Figur 6 visar skillnaderna mellan får- och griskranier. Den mest anmärkningsvärda skillnaden är det mycket högre och plattare skallvalvet hos grisar jämfört med får. Lägg också märke till den annorlunda profilen på underkäken. Lyckligtvis är grisens tänder de mest utmärkande av de tama däggdjuren.
Figur 6: Får (överst) och gris (nederst) skallar
Figur 7 visar både grisens och fårens kindtänder. Den annorlunda formen på kusperna på gristanden är omedelbart uppenbar och skiljer sig mycket från den W-formade profilen på fårtänderna som till viss del ser ut som miniatyrtänder från nötkreatur.
Figur 7: Får- och grisars 1:a kindtänder (nedre)
Morfologiska skillnader är också mycket tydliga mellan får- och grisskapulor, där ryggraden på skapulan hos grisar är omvikt och mycket mer central i förhållande till bladet än hos får (se
Figur 8).
Figur 8: Skapulae hos får och gris
Förmågan hos de nedre extremiteterna (metapodier och falanger) är mer komplex hos grisar än hos får, med fyra distinkta falanger som alla inte är sammanfogade med varandra, till skillnad från får som har en enda metakarpal som består av två sammanfogade ben (se figur 9). Liksom hos nötkreatur har detta resulterat i en dubbel ”bomullsrulle”-form i den distala änden hos får.
Figur 9: Får och grisars nedre extremiteter
Hund vs. katt
Samtidigt som skillnaderna mellan hundar och katter till stor del faller utanför ramen för den här introduktionen är det värt att notera en skillnad i det distala överarmsbenet, eftersom dess robusthet gör att det är ett av de vanligaste elementen som hittas på arkeologiska platser. Som man kan se i figur 10 har både hund- och katthumerus ett hål (foramen) genom den distala artikulationen. Hos hundar går detta hål genom ledningen medan det hos katter går åt sidan.
Svin har fyra metapodier som alla inte är sammanfogade, jämfört med en enda metapodium hos får En enda sammanfogad metapodium.
Figur 10: Katt- och hundhumerus
Som nämndes i början av den här guiden tar det tid att skaffa sig erfarenhet av att hantera en mängd olika ben både på plats och i referenssamlingar för att bli skicklig på att identifiera ett större antal arter. Böcker kan dock vara till stor hjälp. De mest användbara är listade nedan:
Hillson, S. 2002 Mammal Bones and Teeth: An Introductory Guide to Methods of Identification. Left Coast Press.
Pales, C. och 1971 Atlas Osteologique pour servir a l’identification des Lambert, L. Mammiferes du Quaternaire.
Schmid, E. 1972 Atlas of Animal Bones.
White, T. 2011 Human Osteology. Tredje upplagan. Academic Press.
Cohen, A. och 1991 Manual for the Identification of Bird Bones from Serjeantson, D. Archaeological Sites.