Varningar
Det övergripande ”hyperdynamiska” tillståndet i cirkulationen som hydralazin framkallar kan accentuera vissa kliniska tillstånd. Myokardiell stimulering kan framkalla eller förvärra angina pectoris. Patienter med misstänkt eller bekräftad kranskärlssjukdom bör därför ges hydralazin endast under betablockerare eller i kombination med andra lämpliga sympolytiska medel. Det är viktigt att betablockerarmedicinen påbörjas några dagar innan behandlingen med Hydralazin påbörjas .
Patienter som har överlevt en hjärtinfarkt bör inte få Hydralazin förrän en stabiliseringsfas efter infarkten har uppnåtts.
Långvarig behandling med hydralazin kan framkalla ett systemiskt lupus erythematosus (SLE)-liknande syndrom. De första symptomen liknar sannolikt reumatoid artrit (artralgi, ibland associerad med feber, anemi, leukopeni, trombocytopeni och utslag) och är reversibla efter utsättning av läkemedlet. I sin allvarligare form liknar den akut SLE (liknande manifestationer som den mildare formen plus pleurisy, pleurautgjutningar och perikardit), och i sällsynta fall har njur- och ögonpåverkan rapporterats. Tidig upptäckt och en snabb diagnos med lämplig behandling (dvs. att avbryta behandlingen och eventuellt långtidsbehandling med kortikosteroider kan krävas för att vända dessa förändringar) är av yttersta vikt vid denna livshotande sjukdom för att förhindra allvarligare komplikationer, som ibland kan vara dödliga.
Då sådana reaktioner tenderar att uppträda oftare ju högre dosen och ju längre dess varaktighet är, och eftersom de är vanligare hos långsamma acetylerare, rekommenderas att man för underhållsbehandling använder den lägsta effektiva dosen. Om 100 mg dagligen inte lyckas framkalla en adekvat klinisk effekt bör patientens acetylatorstatus utvärderas. Långsamma acetylatorer och kvinnor löper större risk att utveckla det LE-liknande syndromet och alla ansträngningar bör därför göras för att hålla dosen under 100 mg dagligen och en noggrann bevakning bör hållas för tecken och symtom som tyder på detta syndrom. Om sådana symtom utvecklas bör läkemedlet gradvis dras tillbaka. Snabba acetylatorer svarar ofta otillräckligt även på doser på 100 mg dagligen och därför kan dosen ökas med endast en svagt ökad risk för ett LE-liknande syndrom.
Under långtidsbehandling med hydralazin är det tillrådligt att bestämma antinukleära faktorer och utföra urinanalyser med ungefär 6 månaders mellanrum. Mikrohematuri och/eller proteinuri, i synnerhet tillsammans med positiva titrar av ANF, kan vara initiala tecken på immunkomplex glomerulonefrit i samband med det SLE-liknande syndromet. Om uppenbara kliniska tecken eller symtom utvecklas ska läkemedlet omedelbart dras in.
Hudutslag, febrila reaktioner och förändringar i blodstatus förekommer sällan och läkemedlet bör dras tillbaka. Perifer neurit i form av parestesi har rapporterats och kan reagera på pyridoxinadministration eller läkemedelsavstängning.
I höga (cyto-) toxiska koncentrationer inducerar hydralazin genmutationer i encelliga organismer och i däggdjursceller in vitro. Inga entydigt mutagena effekter har påvisats in vivo i ett stort antal testsystem.
Hydralazin orsakade i karcinogenicitetsstudier under livstid, mot slutet av experimenten, små men statistiskt signifikanta ökningar av lungtumörer hos möss och av lever- och testikeltumörer hos råttor. Dessa tumörer uppträder också spontant med ganska hög frekvens hos åldrade gnagare.
Med vederbörlig hänsyn till dessa djur och toxikologiska resultat in vitro verkar hydralazin i terapeutiska doser inte medföra någon risk som skulle kräva en begränsning av dess administrering. Många års klinisk erfarenhet har inte antytt att cancer hos människor är förknippad med användning av hydralazin.
Försiktighetsåtgärder
På patienter med nedsatt njurfunktion (kreatinclearance < 30 ml/min eller serumkreatininkoncentrationer> 2,5 mg/100 ml eller 221 µmol/l) och på patienter med leverdysfunktion ska dosen eller intervallet mellan doserna justeras i enlighet med det kliniska svaret, för att undvika ackumulering av den ”uppenbara” aktiva substansen.
Hydralazin ska användas med försiktighet hos patienter med kranskärlssjukdom (eftersom det kan öka angina pectoris) eller cerebrovaskulär sjukdom.
När patienter som behandlas med hydralazin genomgår kirurgi kan de uppvisa ett blodtrycksfall, i så fall bör man inte använda adrenalin för att korrigera hypotoni, eftersom det förstärker de hjärtaccelererande effekterna av hydralazin.