Hur vet jag att jag är frälst?

Ett budskap från Billy Graham

En del människor tvivlar på att de verkligen är kristna. De vill vara det, men känner att de saknar glädjen i den kristna tron.

Den fruktansvärda osäkerhet som hemsöker många människor växer fram ur ett missförstånd om vad den kristna erfarenheten är. Vissa människor verkar inte känna till den kristna omvändelsens natur, medan andra har fått felaktig information om omvändelse och söker en erfarenhet som inte är biblisk. Många förväxlar tro med känsla.

Tro innebär alltid ett objekt – det vill säga, när vi tror måste vi tro något. Detta något kallar jag för ”faktum”. Låt mig nu ge dig tre ord som kommer att hjälpa dig att förstå det kristna livet: faktum, tro och känsla. De kommer i denna ordning, och ordningen är viktig. I denna ordning kommer du att få den glädje och den förtröstan hos den som kan säga: ”Jag vet vem jag har trott” (II Timoteus 1:12).

För det första blir du frälst genom en personlig tro på evangeliet om Jesus Kristus, så som det definieras i Skrifterna. Evangeliet avser nyheten om Kristi död och uppståndelse för att betala straffet för våra synder och erbjuda en väg till evigt liv.

Och även om det till en början kan tyckas dogmatiskt och trångsynt för dig, kvarstår faktum att det inte finns något annat sätt att bli räddad från dina synder än genom Guds nåd genom din tro på Kristus. Kristi verk är ett faktum, hans kors är ett faktum, hans grav är ett faktum och hans uppståndelse är ett faktum.

Det är omöjligt att tro att något existerar. Evangeliet kom inte till stånd för att män och kvinnor trodde på det, och Kristi grav var inte tom tre dagar efter hans död för att hans anhängare trodde på det. Faktumet föregick tron. Vi är psykologiskt oförmögna att tro utan ett objekt för vår tro. Kristna uppmanar inte människor att tro på något som inte är trovärdigt, utan att tro på historiens fakta. Att lita på Kristus för din eviga frälsning är att lita på ett faktum – inte på ett påhitt i någons fantasi.

Tro är det andra av dessa tre ord. Tro är rationellt omöjlig där det inte finns något att tro. Tron måste ha ett objekt. Föremålet för den kristna tron är Kristus. Tro innebär mer än att hålla med om Kristi påståenden; tro inbegriper viljan – ett beslut att tro på Kristus. Om du med ditt sinne och ditt hjärta säger: ”Ja, jag tror på Kristus och tar emot vad han har gjort för mig” – att han dog för mina synder – då har du evigt liv. Tro innebär alltså att man ger upp och engagerar sig i Kristi krav. Det innebär att erkänna sin synd och vända sig till Kristus. Vi känner inte Kristus genom de fem fysiska sinnena, utan vi känner honom genom det ”sjätte sinnet” som Gud har gett varje man och kvinna – förmågan att tro.

Tro är det sista av de tre orden, och det måste förbli sist i ditt tänkande. Jag tror att uppriktiga och ärliga sökare efter Guds frälsning har oro och osäkerhet när de tror att de måste ha någon slags känsla för att omvändelsen ska bli en sann upplevelse. Om du söker frälsningen så som den presenteras genom Skrifterna, vill du veta vilken typ av upplevelse som Bibeln säger att du ska ha.

Kanske gick du till en kyrkas altare, till ett undersökningsrum eller knäböjde bredvid din radio eller TV när en inbjudan gavs att ta emot Kristus. Du hörde budskapet och visste att du var en syndare som behövde en frälsare. I ditt förlorade och hopplösa tillstånd vände du dig till Kristus för att bli räddad. Du trodde att han kunde och skulle rädda dig. Kanske läste du hans inbjudan till syndare: ”Kom till mig, alla ni som är trötta och belamrade, så skall jag ge er vila” (Matteus 11:28).

Jag har noggrant läst igenom Nya testamentet för att se precis vilken typ av erfarenhet du har rätt till. Jag har tittat för att se vad karaktären på omvändelseupplevelsen är, och jag har funnit att Nya testamentet bara avslöjar en enda: trosupplevelsen.

Trosupplevelsen är en upplevelse som är lika verklig som alla andra upplevelser, men ändå letar mängder av människor efter något mer – någon elektrisk känsla som kommer att ge en kick i deras fysiska kroppar, eller någon annan spektakulär händelse. Många har fått höra att de skall leta efter sådana andliga spänningar, men Bibeln säger att en människa ”rättfärdiggörs genom tro” (Romarbrevet 3:28), och inte genom känslor. En person blir frälst genom att lita på Kristi fullbordade verk på korset och inte genom kroppsliga förnimmelser och religiös extas.

Tidigare kan man kanske säga: ”Finns det ingen plats i den frälsande tron för någon känsla?”. Visst finns det plats för känslor, men vi blir inte frälsta av dem. Den känsla som kan finnas är resultatet av den frälsande tron, men känslor har aldrig räddat en enda själ.

När jag förstår något av Kristi kärlek till mig som syndare, reagerar jag emellertid med en kärlek till Kristus, och kärlek har känslor. De som älskar Kristus har också en tillit till honom som höjer dem över all fruktan.

Att ha ett dåligt samvete är också en känsla, och Bibeln lär att Kristus renar samvetet: ”Hur mycket mer skall då inte Kristi blod, som genom den eviga Anden offrade sig själv obefläckad åt Gud, rena vårt samvete från handlingar som leder till döden, så att vi kan tjäna den levande Guden!” (Hebreerbrevet 9:14).

Att få ett dåligt samvete renat och bli fri från dess ständiga anklagelser är en upplevelse, men det är inte reningen av samvetet som räddar dig. Det är tron på Kristus som räddar. Ett renat samvete är effekten av ett rätt förhållande till Gud.

Glädje är också en känsla. Det är också den inre friden. Kärlek till andra är en känsla. Omsorg om de förlorade är en känsla. Men dessa känslor är inte omvändelse. Återigen, den enda erfarenhet du kan leta efter och förvänta dig är erfarenheten av att tro på Jesus Kristus.

Till sist kanske någon säger: ”Jag tror på evangeliets historiska fakta, men ingenting har förändrats för mig. Jag tror inte att jag är frälst”. Kanske är du inte det, för den tro som räddar har en utmärkande egenskap: Den frälsande tron är en tro som ger upphov till lydnad. Det är en tro som ger upphov till ett sätt att leva. Vissa har framgångsrikt imiterat detta sätt att leva under en tid, men för dem som förlitar sig på Kristus för att bli frälsta ger denna tro upphov till en önskan att leva ut den inre erfarenheten av tro. Det är en kraft som resulterar i ett gudfruktigt liv.

Jag litar på Kristus

.