Hur man tar sig in på journalistik

Har du någonsin funderat på hur du kan börja arbeta inom PR, underhållning, ekonomi eller något annat yrke? Vår serie ”How to Break Into” ger dig allt du behöver veta för att komma in på dessa häftiga områden och mer därtill, och det kommer från dem som kan det bäst. Fortsätt titta in för att få en inblick i hur du startar din drömkarriär!

Har du stora drömmar om att tillbringa ditt liv i nyhetsrummet (eller ännu större drömmar med dig i EIC-sviten)? Om du gillar att skriva, rapportera eller berätta en bra historia kan journalistik vara den perfekta karriären för dig. Att vara en bra skribent är förstås bara steg ett för att ta sig in i denna vilt konkurrensutsatta värld.

För att hjälpa dig att navigera i den har vi talat med tre kvinnor som har skapat framgångsrika karriärer i förlagsvärlden. Läs vidare för att få deras råd och kolla sedan in några av de personer som arbetar med redaktionella jobb på The Muse (och se om det finns några perfekta lediga jobb som kan hjälpa dig att starta din karriär).

Caroline McMillan

Business Reporter, The Charlotte Observer

År av yrkeserfarenhet: 3,5 år

Kort beskrivning av jobbet: Jag bevakar småföretag och entreprenörskap i Charlotte, North Carolina. Jag skriver en blandning av reportage, dagliga artiklar och långa artiklar, samtidigt som jag twittrar, bloggar och representerar tidningen vid företagsevenemang.

Varför valde du det här området?

Jag älskar inte bara att skriva, utan också att berätta historier. Jag älskar att träffa människor. Jag älskar att ställa frågor. Jag älskar att gräva. Jag har alltid varit en ivrig läsare och författare, men ju äldre jag blev, desto mer upptäckte jag min passion för att använda mina talanger för att berätta historier.

Vad var ditt första jobb inom detta område och hur fick du det?

Ett par månader efter att jag tagit examen från college anställde The Charlotte Observer mig som kontorist och reporter för en av de regionala sektionerna. Det innebar att jag gjorde både reportage och tråkiga uppgifter, som att sammanställa brottsregistret och MLS-listor.

Sex månader senare befordrades jag till en heltidsanställning som nyhetsreporter på samhällsnivå, och två år senare befordrades jag till affärsredaktionen, där jag nu bevakar småföretag och entreprenörskap.

Här är en nyckelkomponent till att jag fick det första jobbet: referenser. När Charlotte Observer ville anställa ett par nyutexaminerade tog de kontakt med professorer på min journalistskola och två av dem – båda med mycket tidningserfarenhet och kontakter inom området – rekommenderade mig för jobbet, oberoende av varandra.

Nu, eftersom branschen för tryckta medier är så resultatinriktad, skulle ingen mängd goda referenser ha gett mig jobbet om jag inte hade starka klipp (från flera tidningar och publikationer) och erfarenhet (jag var chefredaktör för en tidning på campus och kolumnist för en annan). Men att ha dessa två starka rekommendationer från branschkännare satte mig högst upp i högen och såg till att redaktörerna såg de klipp som jag hade arbetat så hårt med.

När jag väl fick min första telefonintervju var det upp till mig att imponera på dem.

Vad skiljer rekryteringsprocessen inom ditt område från andra områden?

Kanske inget annat område kräver så mycket erfarenhetsbaserat lärande av sina sökande som journalistik – och tryckta medier i synnerhet. De konkreta produkterna är viktigare än formateringen av ditt CV eller de fantastiska fraserna i dina punktformuleringar.

Så när det gäller erfarenhet räcker det inte med ett par praktikplatser. (Du behöver också en portfölj med berättelser från dessa praktikperioder, klipp från en skolpublikation (eller två), erfarenhet på nätet, en stark närvaro i sociala medier och en handfull personer – helst inom journalistikbranschen – som kan gå i god för dina färdigheter och din professionalism.

Vilka råd skulle du ge till någon som vill komma in på ditt område?

För det första, om du vill ha ett jobb inom den tryckta journalistiken i det rådande klimatet är du modig – och vi behöver dig. Men du måste veta vad du ger dig in på. Som du säkert har hört håller branschen på att återuppfinna sig själv. Det är ett otroligt svårt område att vara i just nu och jobben är knappa, vilket är olyckligt eftersom det krävs fler reportrar än någonsin för att kunna ge nyhetsflödet dygnet runt en adekvat matning.

Men om tryckta medier är allt du någonsin har velat ha, får du här mitt råd:

Var passionerad: När branschveteranerna börjar klaga och minnas de gyllene åren – när löneförhöjningarna var rikliga, personalstyrkan var stor och redaktörerna inte var rädda för att kasta pengar mot väggen – är det svårt att inte bli lite missmodig. (Det är ingen lögn: Charlotte Observer brukade faktiskt betala för att en reporter skulle bo vid kusten under sommaren, bara för att skriva krönikor från en strandstol. Suck.)

Hitta mentorer: Avskriva inte de (ibland skrothåriga) erfarna reportrarna och redaktörerna! De har en enorm, enorm kunskap om den journalistiska konsten samt om ins och outs av praktiskt taget allt du någonsin vill veta.

Var nyfiken: Var inte rädd för att göra långa intervjuer. Ställ bra frågor. Ta reda på alla små detaljer som en annan reporter som rusar från en artikel till en annan kanske glömmer bort.

Var företagsam och självsäker: Förr i tiden var det mycket lättare att avancera. Men nu, när det till och med är ont om interna lediga tjänster, vill du ta dig upp till toppen och bli den nya stjärnreportern som redaktörerna pratar om på sina dagliga nyhetsmöten. Anmäl dig som volontär för artiklar utanför ditt område. Försök att arbeta för olika redaktörer (på all din ”lediga tid” förstås). Vilket för mig till min sista punkt:

Giv upp föreställningen om en regelbunden arbetsvecka: Du kanske måste ta ett helgarbete på helgen. Om du arbetar med ett stort reportage måste du förmodligen stanna sent. Och om du befinner dig längst ner på totempålen – vilket du kommer att göra – kan redaktörerna tycka att du ser ganska tillgänglig ut när ditt skrivbord är städat och din dator stängs ner. Då kan du bara le, starta om datorn och upprepa för dig själv: ”Detta är vad jag älskar. Så jag går iväg: Dags att dyka in.”

Callie Schweitzer

Direktör för marknadsföring och kommunikation, Vox Media

År av yrkeserfarenhet: 2

Kort beskrivning av jobbet: Jag arbetar tillsammans med Vox Medias vd Jim Bankoff för att utveckla Vox och de enskilda publikationernas varumärken. Vox publicerar teknik- och kultursajten The Verge, spelsajten Polygon och sportsajten SB Nation.

Varför valde du det här området?

Jag har alltid drivits av en önskan att ge människor kvalitetsinnehåll. Jag kallar det ”nyheter som folk inte vet att de behöver”. Vi lever i en tid av 140 tecken och 24 sekunders nyhetscykler, vilket innebär att det bara finns några få ögonblick för att fånga någons uppmärksamhet. Det är precis vad jag får göra på Vox. Jag ansvarar för att se till att så många människor som möjligt ser journalistiken på alla tre sajter. Jag tror på kvaliteten på det arbete vi gör, och jag är så glad över att få vakna upp varje dag och berätta företagets fantastiska historier.

Vad ville du göra när du växte upp?

Min näsa för nyheter började under mina dagar på gymnasietidningen. Jag fick göra en telefonintervju med Hollywoodregissören David O. Russell (Silver Linings Playbook, The Fighter, I Heart Huckabees). Han var en alumn från min offentliga skola i New York, och jag bjöd in honom att komma förbi och besöka oss. Till min stora förvåning tog han emot mig. Jag tillbringade dagen med honom, gick runt på skolan och pratade med honom. Jag fick min första artikel på förstasidan, och mitt liv har aldrig varit detsamma. Jag har alltid velat prata med honom igen och säga tack för att du förändrade mitt liv.

Vad var ditt första jobb inom detta område och hur fick du det?

Mitt första jobb var på den politiska webbplatsen Talking Points Memo, och det var en fenomenal upplevelse. Jag började som assistent till förläggaren och befordrades till biträdande förläggare med tillsyn över affärsverksamheten, publiceringen och den tekniska sidan av företaget. Jag var också ansvarig för projekt- och digital produkthantering för mobiler, surfplattor, video och innehållspartnerskap samt för att öka och upprätthålla publiktillväxten.

Jag hade erbjudits en praktikplats där sommaren under mitt juniorår på college, men tackade nej för att stanna kvar på University of Southern California, där jag drev NeonTommy.com, en nyhetsorganisation för studenter som endast fanns på nätet och som täckte L.A., Kalifornien, nationella och internationella nyheter, vetenskap, teknik, konst, kultur, underhållning, åsikter, sport och mat.

Jag höll kontakten med Talking Points Memo under mitt sista år och intervjuade igen. De hade inga lediga heltidsanställningar som reportrar, men jag uttryckte mitt intresse för att få veta mer om affärssidan, och tjänsten som ”assistent till utgivaren” skapades. Det var ett drömjobb för mig som var först ut från college.

Vilka råd skulle du ge någon som vill komma in på ditt område?

Var ihärdig. Du vet de där tjatiga e-postmeddelandena som du tror att alla hatar dig för att du skickar? De hatar dig inte alls. Skicka dem. (Tänk på att det finns en gyllene medelväg här. Att skicka dagliga e-postmeddelanden är överdrivet, att kolla in då och då är det inte.)

Din högsta prioritet är någon annans lägsta prioritet, och det är inte personligt. Verkligheten i våra hektiska liv är att vi behöver en påminnelse då och då, och din lilla knuff till att svara på ditt e-postmeddelande, ta en kaffe, prata några minuter eller vad som helst är till stor hjälp. Den typen av uppföljning gör att du sticker ut från mängden.

Jennifer Best

Journalist &Författare

År av yrkeserfarenhet: 28

Kort beskrivning av jobbet: Frilansjournalist för dagstidningar och nätverksföretag

Varför valde du detta område?

Jag är en besatt skribent. Jag har alltid njutit av processen. Min första publikation var i det nyhetsbrev som skapades av och för klienterna och föräldrarna på ett barnomsorgscenter – när jag var ungefär 10 år. Jag fortsatte att arbeta med tidningar på gymnasiet och universitetet, men medan jag såg andra bli glada över att få sitt namn i tidningen, gillade jag bara att dela med mig av en bra historia.

Vad ville du göra när du växte upp?

Som de flesta amerikanska barn hade jag olika drömmar för min dåvarande framtid, men de handlade alltid om att skriva. En gång trodde jag att jag skulle bli engelsklärare på gymnasiet som också kunde undervisa i musik och träna mina sporter, simning och vattenpolo, men när jag började ta lektioner på engelska avdelningen vid University of Utah upptäckte jag att det var skrivandet – inte läsning och analys – som jag gillade mest av allt.

Vilket var ditt första jobb inom det här området, och hur fick du det?

När jag hade skrivit min collegetidning arbetade jag för Salt Lake Tribune som zonreporter. Jag träffade en av tidningens reportrar när jag deltog i en konferens för Society of Professional Journalists i Denver. Jag hade sökt en praktikplats på tidningen, men blev inte utvald. Ungefär tre veckor efter konferensen fick jag ett samtal från honom som berättade att jag hade en intervju med hans redaktör den dagen och att han förmanade mig att vara där. Jag hade jobbet några timmar senare.

Vad har varit det mest överraskande med att arbeta inom ditt område?

Det mest överraskande är helt klart den förändring som tekniken har inneburit för alla kreativa områden. Med internet och så många människor som är villiga att arbeta utan traditionella löneplaner eller helt enkelt gratis har yrken inom skrivande, grafisk konst, fotografering och liknande blivit översvämmade. Många förlag accepterar nu arbete från outbildade, oprofessionella källor som tillhandahåller sitt arbete gratis.

Vilket råd skulle du ge till någon som vill komma in på ditt område?

Lär dig den senaste tekniken. Var redo att programmera. Var redo att utforma och manipulera webbplatser, program och andra utloppsprogram. Studera inte bara journalistik utan specialisera dig. En journalist med en omfattande bakgrund inom till exempel naturvetenskap har mycket större chans att sälja vetenskapsartiklar än en allmän journalist.

Det finns visserligen fantastiska skribenter som ägnar alla timmar åt att fokusera på konsten att skriva och relaterad forskning, men dessa befattningar tycks vara färre och mer sällsynta. Dagliga nyhetskällor, särskilt tryckta, tenderar att bli högteknologiska och skär ständigt ner på personalen. En reporter som kan undersöka och skriva artiklar, fotografera, formatera artiklar för internet och manipulera webbsidor eller applikationer kommer att vara mer gångbar än en enkel reporter.

Vad skiljer sig från andra områden när det gäller rekryteringsprocessen inom ditt område?

Om du inte har klipp, rivningsark eller bevis på publicering kommer många ställen inte att ge dig en fot in genom dörren. Gör vad som krävs för att skaffa dig erfarenhet och gå sedan vidare därifrån.

Vill du veta mer?

Hör författare och journalister på The Muse!

Elizabeth Perle

Redaktör, Huffington Post Youth Network, AOL

Som redaktör för Huffington Post Youth Network försöker Elizabeth engagera ungdomar och förstärka rösterna från Huffington Posts tonårspublik.

Brian Hernandez

Pop Culture & Internet Memes Reporter, Mashable

Brian är kanske den enda personen i världen som har titeln Pop Culture & Internet Memes Reporter – men det beror bara på att Mashable ligger före.

Tanya Ballard Brown

Redaktör, digitala nyheter, NPR

NPR:s Morning Edition och All Things Considered är alldeles för bra för att bara leva i etern. Tanya omvandlar innehållet från dessa prisbelönta radioprogram till multimedia för NPR:s webbplats och lägger även till nytt innehåll.

Foto på kvinnlig journalist med tillstånd av .

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.