Användning av lågbrända keramiska lerkärl (ollas) är en gammal teknik för effektiv bevattning av grödor. Tekniken användes för första gången i Kina och Nordafrika för mer än 4 000 år sedan och har sedan spridits över världens torra områden. Användningen av ollas (uttalas oh-yahs) kan spara trädgårdsmästaren tid, energi och vatten. Ollaanvändare rapporterar att deras grönsaksträdgårdar producerar mer frodiga växter med högre produktivitet. Växter som vattnas på detta sätt genomgår inte stresscykler på grund av vatten och kan leva och producera längre. Ollas kan vara ett relativt billigt sätt att maximera trädgårdens produktion och samtidigt minimera överbevattning, avrinning och vattenförlust.
HUR DET FUNGERAR
Principen är enkel. En lerkruka grävs ner med endast öppningen på toppen synlig över markytan. Den fylls sedan med vatten. De porösa väggarna i olla gör det möjligt för vattnet att försvinna ner i jorden efter behov. Eftersom porerna i lerkrukan är små rinner vattnet inte fritt ut ur krukan. En sugkraft skapas av markens fuktspänning samt av växtrötterna. Om jorden är torr kommer vattnet i olla att släppas ut snabbare när jordrötterna ”drar” ut det. På samma sätt kommer vattnet i olla att stanna kvar i olla tills den omgivande jorden torkar. Därför är ollabevattning extremt vatteneffektiv och förhindrar överdriven avdunstning och vattenavrinning.
Det är också bättre för växternas rotsystem. Den främjar djupbevattning och tät rottillväxt vilket underlättar ett effektivare upptag av näringsämnen och vatten. I slutet av växtsäsongen gräver du upp din olla och du kommer att se ollaens effektivitet i praktiken. Det kommer att finnas en tät matta av växtrötter. Jämför med platser där ollor inte användes och skillnaden är tydlig.
Med ollor genomgår jorden och rötterna inte extrema torknings- och fuktcykler, vilket är särskilt fördelaktigt för att förhindra att grönsakerna smakar bittert, vilket är en utmaning vid trädgårdsodling i torra områden. Det jämna vattnet förhindrar också att det uppstår sprickor i tomater eller meloner som bildas om växterna får rikligt och sedan knappt med vatten. Med ollor förblir jordytan dessutom relativt torr i trädgårdarna, vilket kan förhindra tillväxt av ogräs och även bidra till att minimera vissa oönskade insektspopulationer.
Användning av en terrakottablomkruka olla i en tomatbehållare. Foto med tillstånd av Laura Neff.
VÄXTER ATT ANVÄNDA
Ollabevattning är effektivast för grödor med fibrösa rotsystem som squash, meloner, vattenmeloner, tomater och chilifrukter. Det är också möjligt att använda ollor med grödor med relativt grunda rotsystem som sallad och örter. Tänk dock på ollaens form och var vattnet kommer att vara. Stora runda ollor med tunnare hals kommer att sippra det mesta av vattnet under rötterna på dessa grödor, så inledande ytbevattning kan vara nödvändig tills de har etablerat sig.
Det är inte en effektiv teknik att använda med spannmål och baljväxter på grund av den täckning som krävs. Det är också svårt att använda den i större skala på grund av kostnaden per olla. Vattenkostnadsbesparingarna kan dock göra det värt det för vissa grödor inom en liten gård och att installera ollor med droppbevattningsband sparar på arbetskraft för påfyllning.
Ollor kan också användas med fleråriga landskapsväxter som unga träd, vinrankor eller buskar. Vissa rötter från vedartad växtlighet kan dock bryta sönder olla av lera. Om du behöver fylla burken oftare misstänker du att en spricka har bildats.
TIPS FÖR ANVÄNDNING AV OLLAS
- Begrava olla som lämnar 1-2 tum ovanför ytan för att förhindra att smuts och mulch sköljs in. Packa jorden försiktigt runt olla. Vatten sprids inte i luftfickor och rötter växer inte i luftfickor.
- Placera ollor minst varannan meter i trädgården för maximal effekt. Större ollor med en kapacitet på två gallon kan placeras med upp till 3-4 meters mellanrum.
- Kontrollera vattennivån ofta och fyll på olla vid behov. Frekvensen beror på jordart, omgivande växttäthet och vädret. Ibland kan den behöva fyllas på var sjunde dag eller mer eller så ofta som varannan dag.
- Håll alltid en sten, tallrik eller annat skydd över ollaöppningen. Detta minimerar avdunstningen och förhindrar myggförökning.
- Använd ollor i lätt sandiga eller grovkorniga jordar. Jordar med hög lerhalt avleder inte vattnet bra.
- Om du har en mycket djup jord är det bra att placera ett fat eller en dräneringsbricka i botten av hålet där olla ska placeras. Detta hindrar vattensickring nedåt samtidigt som det främjar sippring utåt.
- Plantera frön några centimeter från ollaöppningen. Vattna hela området och eventuellt ytvatten tills fröna gror om din olla inte håller de översta två tummarna fuktiga.
- Veta var dina ollor är nedgrävda. Avgränsa öppningen med stenar, använd en stiftflagga eller andra metoder för att förhindra att någon trampar på olla.
- Om du bor i ett område som drabbas av hårda frysprickor ska du gräva upp dina ollor varje vinter för att förhindra att de spricker under jorden.
- Vätskegödsel kan tillsättas till olla för att långsamt släppa ut näringsämnen i jorden. Se till att det verkligen är i flytande form så att det inte täpper till lerans porer.