Vissa ämnen har ett särskilt ordförråd som vi använder för att kunna tala om komplexa ämnen på ett enkelt sätt. I matematik är några ord addition, bråk och decimaler. Vi kan prata om matematik utan att använda dessa ord, men det kan snabbt bli förvirrande. På samma sätt använder lagar en egen speciell vokabulär. Om vi vill förstå hur lagar stiftas måste vi börja med att förstå vokabulären.
Här är några av de grundläggande ord och fraser som vi kommer att stöta på när vi pratar om hur lagar, särskilt federala lagar, stiftas:
Act: Lagstiftning som har godkänts av kongressens båda kamrar och som antingen har godkänts av presidenten eller som har godkänts av kongressen utan hans veto och därmed blivit lag.
Bill: Formellt införd lagstiftning. De flesta idéer till nya lagar, som kallas lagförslag, har formen av lagförslag och betecknas som H.R. (House of Representatives) eller S. (Senate), beroende på var de läggs fram. De numreras också i den ordning som de läggs fram under varje kongress. Ett lagförslag kan till exempel kallas H.R. 10 om det är det tionde lagförslaget som läggs fram i representanthuset eller S. 42 om det är det fyrtiotvåte lagförslaget som läggs fram i senaten. Offentliga lagförslag handlar om frågor som påverkar allmänheten och blir offentliga lagar, eller Acts, om de godkänns av kongressen och undertecknas av presidenten. Privata lagförslag behandlar frågor som påverkar specifika individer eller privata enheter, t.ex. anspråk mot den federala regeringen, invandrings- och naturaliseringsärenden, markrättigheter och andra ämnen. De blir privata lagar om de godkänns och undertecknas. En enrolled bill är ett lagförslag som har antagits av kongressens båda kamrar (senaten och representanthuset), undertecknats av deras ordförande och skickats till presidenten för underskrift.
Kalender: En förteckning över lagförslag, resolutioner och andra ärenden som planeras att behandlas i kommittéer eller på golvet i något av kongressens hus. En kongresskalender är en dagordning eller förteckning över ärenden som väntar på att eventuellt behandlas av kammaren eller senaten.
Kommitté(er): Utskott är grupper av kongressledamöter som utses för att utreda, debattera och rapportera om lagstiftning. Ständiga kommittéer är den vanligaste typen av kommittéer; de behandlar lagförslag och annan lagstiftning som ligger på kammarens eller senatens bord. Underkommittéer är undergrupper till en stående kommitté som inrättas för att fördela kommitténs arbetsbörda. Rekommendationerna från ett underutskott måste godkännas av hela utskottet innan de rapporteras till senaten eller representanthuset.
Kongressen: De två kamrarna i den federala regeringens lagstiftande gren: den amerikanska senaten och representanthuset. Det finns för närvarande 100 amerikanska senatorer, 435 amerikanska representanter, 5 delegater och 1 resident kommissionär. Kongressen kallas också för en tvåkammarlagstiftning på grund av de två lagstiftande husen eller kamrarna.
Federal: Om eller relaterat till Förenta staternas centrala, nationella regering.
Hopper: I kammaren, en trälåda som lagförslag släpps i för att officiellt introduceras. I senaten överlämnas ett lagförslag till en tjänsteman i talarstolen.
Lagstiftning: En lag eller en uppsättning lagar.
Motion: En formell proposition eller ett formellt förslag om att en åtgärd ska vidtas i samband med processen för att stifta en lag.
Rapportera: En tryckt redogörelse för ett utskotts åtgärder, inklusive dess omröstningar, rekommendationer och åsikter om ett lagförslag, en allmänpolitisk fråga eller dess resultat och slutsatser baserade på en tillsynsundersökning, utredning eller annan studie.
Resolution: En resolution: Ett förslag som godkänts av kongressens ena eller båda kamrar och som, med undantag för gemensamma resolutioner som undertecknats av presidenten, inte har lagkraft. Resolutioner faller i allmänhet in i en av tre kategorier. Enkla resolutioner, betecknade H. Res. eller S. Res., behandlar frågor som helt och hållet ligger inom respektive kammares befogenheter. Konkurrentresolutioner, som benämns H. Con. Res. eller S. Con. Res., måste antas av båda kamrarna, men läggs inte fram för undertecknande av presidenten. Konkurrentresolutioner används i allmänhet för att införa eller ändra regler som gäller för båda kamrarna eller för att uttrycka de båda kamrarnas åsikter. Gemensamma resolutioner, som kallas H.J. Res. eller S.J. Res., måste godkännas av båda kamrarna och, med ett undantag, undertecknas av presidenten, och har lagkraft om de godkänns. Det finns ingen egentlig skillnad mellan ett lagförslag och en gemensam resolution. Den senare används i allmänhet för att behandla begränsade frågor, t.ex. ett enskilt anslag för ett specifikt ändamål eller för en krigsförklaring. Gemensamma resolutioner används också för att föreslå ändringar av konstitutionen, men dessa kräver inte presidentens underskrift.
Tabling Motion: Ett förslag om att stoppa behandlingen av ett pågående förslag och lägga det åt sidan på obestämd tid. När senaten eller kammaren godkänner ett förslag till bordläggning är den åtgärd som lagts fram i praktiken förkastad.
Ensamstämmigt samtycke: En överenskommelse mellan kongressledamöter om att åsidosätta en viss procedurregel för att påskynda förfarandet. I senaten, till exempel, är enhälligt samtycke tillåtet om det inte finns några invändningar. Men om även en enda senator motsätter sig detta förkastas begäran om enhälligt samtycke. Begäran om enhälligt samtycke med kortsiktiga effekter beviljas normalt. Sådana som däremot påverkar golvets schema, villkoren för behandling av ett lagförslag eller andra ärenden, eller andra senatorers rättigheter, erbjuds normalt inte, eller så kommer en golvledare att invända mot det, förrän alla berörda senatorer har haft möjlighet att acceptera det.
Veto: Det konstitutionella förfarande som sker när presidenten inte undertecknar ett lagförslag eller en gemensam resolution till lag. Ett vanligt veto sker när presidenten skickar tillbaka lagförslaget till kongressens ursprungliga kammare utan godkännande. Det kan åsidosättas endast med två tredjedelar av rösterna i både kammaren och senaten. Ett pocketveto sker när kongressen har ajournerat sig och inte kan åsidosätta presidentens åtgärd.