Historien om tigern, draken och skatten – en hjältes resa

Livets principer: A Meridian Code For Leaders

Som kampsportare under hela mitt liv har jag alltid varit besatt av individens utveckling. Jag strävar ständigt efter att förbättra mig själv och dela med mig av de saker som har hjälpt mig till andra. Att veta att andra är på en liknande resa för att förbättra sig själva, och att ha möjlighet att stödja deras resa, är lika inspirerande för mig som framsteg i min egen utveckling.

Jag tror att vi alla är på vår egen ”hjältes resa”. Som sammanhang och referens kommer jag att använda mig av idéer från några av psykologins största hjärnor, däribland Carl Jung, hans elev Erich Neumann och den nyligen framstående kliniska psykologen dr Jordan Peterson. Deras idéer om arketypiska berättelser, särskilt hur vi bebos av dessa arketyper, är en väsentlig och, enligt min mening, saknad i det nuvarande utbildningssystemet.

Vikten av att förstå hur dessa berättelser och arketyper manifesterar sig i den verkliga världen och på ett positivt sätt stödjer individens utveckling kan inte överskattas. Jag tror, i likhet med Jordan Peterson, Jung och Neumann, att berättelser förmedlar en typ av mening, om hur man ska agera och om det mänskliga tillståndet, som vi vet är sann utan att veta hur vi vet att den är sann. När Neumann talar om hjältemyten säger han:

”Hjälten är alltså den arketypiska föregångaren för mänskligheten i allmänhet. Hans öde är det mönster i enlighet med vilket mänsklighetens massor måste leva och alltid har levt, hur haltande och avlägset det än är; och hur långt de än har kommit från den ideala människan har hjälte-mytens stadier blivit beståndsdelar i varje individs personliga utveckling … det är uppenbart att hjältens seger för med sig en ny andlig status, en ny kunskap och en förändring av medvetandet.”

I ett antal år har jag arbetat med att skapa ett program för ledarskap, något som är funktionellt och praktiskt för både barn och vuxna. Följande berättelse är mitt bästa försök att fånga min första erfarenhet av att dela några av de idéer som har hjälpt mig på min egen resa med ett antal av de yngre eleverna på min kampsportsskola.

Det var mycket fram och tillbaka mellan det som sades (jag gillar att involvera hela gruppen när jag undervisar), och särskilt med tanke på hur snabbt vi rörde oss, försökte jag göra mitt bästa för att inkludera citat där det var lämpligt.

Och så började jag lära mina elever om hjältens resa, balansen mellan ordning och kaos och ”den svåråtkomliga skatten”.

Klasstid

Under stretchingdelen av vår uppvärmning befinner sig barnen i vad vi kallar ”sovande drake”.”

Tänker på materialet i ledarskapsprogrammet och är nyfiken på om barnen skulle vara intresserade av det, så frågar jag dem om de vill veta något häftigt om drakar. Naturligtvis sa de ja.

Jag sa: ”Okej, var hittar man drakar? De finns med i alla möjliga berättelser, eller hur?” ”Ja!” ”Coolt, var annars hittar man drakar?” ”Det finns drakar i filmer.” ”Japp, vad mer?” Någon säger ”Har du sett Hobbit: The Desolation of Smaug?”

”Japp, japp, de finns i filmer. Vad mer?” Ett av barnen räcker upp handen och säger ”De är med i symbolen för Kempo!”. Du har det – de finns i symbolen för Kempo!

Vad är symbolen för Kempo? Det är tigern och draken som är sammanflätade i en strid. Okej, jag fattar – det är coolt!

Och vad tror du att symbolen betyder?

”Kamp” var det första svaret jag hörde. Jag sa: ”Okej, ja, strid visst. Men det finns någon mening bakom den. Det finns en djupare innebörd i sådana symboler. Det finns en slags berättelse bakom, och vi kan lära oss många häftiga saker av berättelser. Vi kan lära oss riktigt viktiga saker (om livet) från berättelser!”

”Så, hur tar vi reda på vad det betyder?” Innan jag går in på nästa del ska du komma ihåg att de här barnen är sju, åtta, nio och tio år gamla – de är ganska unga, men jag ville se hur långt jag kunde driva dem för att de skulle förstå några riktigt komplicerade idéer. Jag ville se om de kunde följa mig och verkligen förstå hela bilden.

”Nå, låt oss titta på var och en av dem. Säg mig, hur slåss tigern?” Någon svarar ”han använder sina klor”. Japp, det är sant, och hur slåss han – vad är hans sätt att slåss?”. Vi går igenom allt från att de är smygande – de håller sig lågt för att kunna slå till, till tigrar som klättrar upp i träd så att de kan falla ner i ett bakhåll.

Jag frågade: ”Har du sett tigrar slåss? Ganska intensivt eller hur? Så vad är det viktigaste kännetecknet för tigerns fightingstil?” En unge säger: ”De är aggressiva”. ”Bra, den var bra!”

”Vad mer?” Rummet stod liksom stilla i en minut.

Ungarna försökte verkligen ta reda på vad som gav tigern hans kampförmåga. Alla tänkte; jag kunde se att de verkligen var engagerade i diskussionen. Normalt sett kan barnen vara oroliga och vill snabbt gå vidare till nästa aktivitet. Men i det här fallet var de fokuserade – de ville ta reda på det så att de kunde få höra nästa del av berättelsen. Jag är förstås glad vid det här laget eftersom jag tänker: ja, det fungerar!

Så sa jag: ”Varje djur har något speciellt med sig som gör att de är viktiga i karate. Låt oss se, vad har ormen? Vad är speciellt med ormen?”

En av barnen säger att de håller sig lågt ner mot marken och jag sa: ”Det är bra, och hur attackerar de? När en orm slår till, är den långsam?”. ”Nej!”

”De är snabba! Just det”, sa jag, ”de är supersnabba.”

”Hur är det då med tigern? Vad är det som är speciellt med honom? Vad använder han för att vinna? Vad är hans styrka?” En av de lila bältena räcker upp handen och säger ”styrka?”. ”Det stämmer, det är kraft!”

Okej, så vi har det. Tigern är råstyrka. Han är aggressiv, han är stark och han förlitar sig på kraft för att överväldiga det han slåss mot.”

”Och hur är det med draken? Vad är speciellt med draken?” Jag fick ”han kan flyga!” Japp, han kan flyga hah. ”Han kan andas eld!” En annan unge sa det. ”Ja, han kan sprida eld, det är ganska häftigt eller hur? Vad mer?” Jag var lite förbryllad och frågade dem: Är draken bara en sak, eller består den av olika djur? ”Olika,” svarar de.

”Vad tror ni att draken består av för djur?”. En unge säger orm, en annan säger lejon och en annan säger fågel. Perfekt, eller hur!

Okej, så det betyder att draken har egenskaper från många olika djur, han är lite som det ultimata rovdjuret som också kan flyga och skjuta eld!

Sedan frågade jag: ”Vad mer är speciellt med draken? Var bor draken och vad har han där?” Han bor i en grotta säger ett barn. ”Japp, han bor i en grotta, och vad har han med sig i grottan? Vad är det han vaktar?” ”Skatt!” ropar nästan alla barn samtidigt. Visst, han vaktar en skatt, det är häftigt. Vi får prata om det senare.”

Stort imponerad av att barnen följer med fortsätter jag.

”Bra, okej, så draken har ormens snabbhet, styrkan hos en jättekatt, balansen hos en trana, leopardernas slughet och smidigheten hos en bönsyrsa”. För alla som har sett Kung-Fu Panda kommer ni ihåg den där lilla bönsyrsan som flyger genom luften och snurrar och virvlar och undviker typ fyra skurkar åt gången – det är bönsyrsan.

”Okej”, sa jag. ”Så vi kom fram till att tigern slåss med rå kraft och grymhet. Och vi kom fram till att draken har alla de andra djurens förmågor och färdigheter. Och vi vet också att symbolen för Kempo är tigern och draken som slåss mot varandra i en stor strid. Så frågan är: vem tror du skulle vinna? Kommer tigern att vinna eftersom han är laserfokuserad, aggressiv och kan använda denna enda rena fördel, sin kraft, för att överväldiga draken? Kommer han att besegra draken för att han gör en sak riktigt bra? Eller så kan du fundera på att fråga dig om tigern kan hålla jämna steg med draken. Skulle draken vinna eftersom han kan utnyttja alla djurens styrkor? Kommer draken att vinna för att han har alla färdigheter för att hantera vilken motståndare som helst, eller kommer han att trassla in sig i att försöka göra för mycket?”. Just då ropar ett av barnen ut ”kommer han att behöva hantera för mycket på en gång”. Wow, tänkte jag – det var helt rätt.

”Det är ett smart sätt att uttrycka det på”, sa jag.

”Okej, så vem tror att tigern skulle vinna?” Jag insåg snabbt, efter att bara en hand gått upp, att jag var tvungen att justera bilden här. Jag var tvungen att be dem att låtsas att tigern och draken var ungefär lika stora. Annars skulle man ha en tiger av genomsnittlig storlek (och tigrar är inte små) som försökte slåss mot en massiv drake. Den stackars tigern skulle vara helt chanslös. Föreställ dig alltså att djuren är ungefär lika stora så att det blir en rättvis kamp och jag frågar återigen: ”Vem tror tigern?”. Ungefär hälften av händerna i klassen går upp. Bra, nu är vi tillbaka på rätt spår.

Och sedan frågar jag: ”Vem tror att det är draken?”. Den andra halvan av klassen räcker upp handen. Då tänker jag för mig själv: Hur ska jag kunna prata om nästa del? Precis när den tanken passerar genom mitt huvud räcker en av de yngre svartbältena upp handen och säger i en märkligt självsäker ton: ”Jag säger inte någon av dem, jag tror att det blir oavgjort.”

”Oavgjort?” Jag frågade. ”Vad får dig att tro att det blir oavgjort?” Han sa för att drakens visdom kommer att balansera tigerns brutala styrka. ”Wow!” sa jag. ”Allvarligt? Det är häftigt, bra svar!” Jag gick fram för att ge honom en high-five. ”Just det”, sa jag. ”Tigerns grymhet kommer att balanseras av drakens visdom och slughet. Det är vad jag också tror!” Sedan, till min förvåning, säger ett av barnen. ”Det är som yin-yang.” ”Ja!” Jag sa att jag gick över för att ge dem en high-five också. ”Det är som yin-yang. Och vad är den andra delen av symbolen för Kempo? Titta, den är här”, jag pekade på lappen på min uniform med yin-yang-symbolen bakom symbolen för tigern och draken som slåss. ”Den finns där, den finns också på era t-tröjor, vad är det? ”Det är yin-yang-symbolen”, sa alla. Det stämmer, yin-yang är också en del av symbolen för Kempo. Det är ungefär som en annan symbol för tiger och drake som slåss.

”Och vad betyder yin-yang? Vad representerar den?”

”Det goda och det onda”, svarade ett av barnen. ”Snyggt, det är bra. Yin-yang representerar en balans mellan gott och ont, bra jobbat. Vad mer? Hur kan man annars tänka på det?” ”Att slåss mot att inte slåss”, säger ett barn. Okej, den är också bra. Vad sägs om färgerna? Vilka är färgerna? ”Ljus och mörkt!” Någon skriker. ”Bra”, säger jag.

”Tänk på ljuset och mörkret och tänk på vad det betyder om du ser på det som situationer du befinner dig i, dina omständigheter. Hur kan du annars beskriva att du befinner dig i ljuset eller mörkret?” Jag visste att det här var en svår fråga, så jag sa: ”Vad skulle hända om jag på något sätt kunde göra hela det här rummet kolsvart så att du inte kunde se någonting? Skulle du veta vad som händer och vad som finns runt omkring dig? Skulle du veta hur du skulle agera i den situationen?” Nästan alla barn sa ”nej”. ”Just det, och hur är det med när det är ljust ute, när ni kan se, vet ni då vad som händer?” ”Ja”, svarade barnen. ”Okej bra, så om ljuset är när man vet vad som pågår och mörkret är när man inte vet, hur kan vi annars beskriva yin-yang-symbolen?”. En hand skjuter upp, och utan att vänta på att bli tillfrågad (som om svaret slog honom som en glödlampa) säger den här lilla pojken ”känt och okänt”. ”Otroligt, ni är så smarta, jag kan inte fatta hur bra ni lyckas med det här!”

”Och hur förvandlar man det okända till det kända? Vad måste man göra?” ”Man måste gå in där!” svarade gruppen. ”Just det! Och vad brukar man göra när man inte vet något?” Jag kunde se att de visste svaret, så jag nickade och sa: ”Det stämmer att man måste lära sig något. Så när man lär sig något nytt tar man en bit av det okända och förvandlar det till något man vet, eller hur?”. Alla nickade så jag fortsatte. ”Och man får inte vara rädd för det man inte vet, för annars vad?!” Hälften av händerna gick upp och jag frågade: ”Vad är det?”. ”Ni kommer inte att lära er någonting!” ”Exakt, det är ganska coolt, och det är något som är riktigt, riktigt viktigt att ta reda på! Du kan inte lära dig något nytt om du inte är modig nog att gå på upptäcktsfärd och prova de saker du inte vet.”

”Nu, när du lär dig något nytt. Det är som vad? Kom ihåg draken.” De stannade upp och tänkte en sekund, sedan lyste deras ögon upp och de ropade: ”Skatten!”. ”Det är det,” sa jag. ”Skatten är som att lära sig nya saker, att ha nya upplevelser som lär dig något. Det är att få kunskap, och den finner man i det okända. Så du går in i det okända för att lära dig något nytt, och sedan kan du dela med dig av det till andra – det låter väl rätt? Tänk på vad som krävs för att göra något nytt. Du måste få fötterna våta, du måste lära dig något, du måste göra misstag och misslyckas många, många gånger innan du får grepp om saker och ting och känner att du vet vad som pågår.”

”Okej, vad är ett annat sätt du kan beskriva känt och okänt? Jag ska ge dig en ledtråd, tänk på rent och stökigt. Tänk dig ditt rum. Ni måste bädda er säng, eller hur? *gruppen nickar*. Okej när sängen är bäddad och ni har plockat upp era kläder, ni har organiserat era skolprylar och era spel och leksaker är ert rum ganska rent. Hur är det då? Hur skulle du beskriva det? Du skulle säga att ditt rum är i bra vad?”. ”Ordning?” Ett av barnen frågade. ”Just det!” Jag sa: ”Och vad är motsatsen till ordning?” Nästan omedelbart tar en av eleverna till orda och säger ”kaos!”. Exakt! Jag sa.

Som en sidoanmärkning var jag inte ens säker på om barnen ens skulle känna till dessa termer, men det gjorde de – det är ganska imponerande.

”Så, när allting är känt, det är rent och organiserat, det är ordning. Och när saker och ting är röriga, i oordning, och du inte vet var saker och ting är och vad som händer, då är det kaos.” Återigen, fortfarande förvånad över att barnen inte bara följer med utan skapar nästa del av lektionen av egen nyfikenhet, ställer jag nästa fråga.

”Okej, så vi kom fram till att man kan se på saker och ting som kaos och ordning. Om det är så saker och ting är, vad tror du då är det bästa sättet för dig att vara? Hur navigerar du i det? Vad ska du försöka göra?” Nästan alla förstod direkt och svarade: ”Man vill vara mitt i mitten”, säger ett barn, ”man vill vara balanserad”, säger ett annat. ”Det är jättebra”, sa jag. ”Mitt i mitten, det är gränsen mellan ordning och kaos, mellan det man vet och det man inte vet, och man vill vandra på linan mellan de två.”

”Varför vill man inte vara på den ena eller den andra sidan? Jo, om du befinner dig på en plats där du vet allt som händer så finns det inget nytt, saker och ting är tråkiga och du lär dig ingenting och förbättrar dig inte. Om du å andra sidan befinner dig på en plats där du inte vet någonting om vad som händer, där du är helt i kaos, blir du helt överväldigad, du fryser till is för att saker och ting är för mycket för dig att hantera. Så vi vill vara i mitten, eller hur?” Klassen nickar.

När du befinner dig i mitten är du på en plats där du vet tillräckligt mycket om vad som händer för att kunna orientera dig, du har en fast grund att stå på och du har självförtroende att utforska och vara nyfiken. Men saker och ting är också tillräckligt nya för att du ska få en ny upplevelse, där du tvingas använda ditt mod för att slåss mot draken, och det är i draken som skatten finns! Draken har skatten, och skatten är kunskap som du kan använda för dig själv, som gör dig starkare, och som du också kan ta med dig tillbaka till byn för att göra alla andras liv bättre. Ju mer bekväm du är med det okända, ju mer och mer du konfronterar draken, desto mer kunskap får du och desto mer skatt får du!”

”Nu, striden med draken, tror du att det kommer att bli lätt?” ”Nej” säger klassen och fortsätter att vara helt insvept i berättelsen. ”Definitivt inte. Kampen med draken kommer att bli svår! Men om ni inte utforskar det okända kommer ni aldrig att komma fram till skatten. Kampen kommer att vara utmanande, men den är värd det! Vad är alternativet? Om du inte ger dig ut i strid mot draken kommer du att förbli som du är, och det kan verka tryggt men det är supertråkigt – du kommer aldrig att bli bättre än vad du är nu. Du kommer inte att få kunskap, du kommer inte att öka dina färdigheter, du kommer inte att utveckla ditt mod och självförtroende. Du kanske gör bort dig, du kanske misslyckas, men då kan du lära dig av det också! Du kan bli starkare av det misstaget om du tänker på vad du gjorde fel och vad du kunde göra bättre. Sedan kan du gå tillbaka och slåss mot draken igen, men den här gången kommer du med större sannolikhet att sluta som segrare. Dessa segrar kan vara ännu viktigare, de där du försöker och försöker och misslyckas många gånger, men till slut vinner du! De är några av de mest givande segrarna, och de lär dig att inte ge upp!”

”Tänk nu på det här: känns det bra att vinna striden och upptäcka skatten?” Alla barnen, som nästan lutar sig framåt med stora ögon, säger ”ja”. ”Det känns väl bra eller hur? Så när man gör något svårt, när man lär sig något nytt och har en ny erfarenhet, så känns det faktiskt bra. Ni får den känslan hela tiden, tänk på första gången du lär dig en ny rörelse, det är svårt i början och du kämpar med att försöka göra rörelsen korrekt, men du fortsätter att försöka och öva och vad händer sedan?”. ”Era rörelser blir bättre!” ropar en av barnen. ”Ja”, säger jag. ”Dina rörelser blir bättre! Du förvandlar något som är nytt och okänt till något som du behärskar och som du känner dig bekväm med.”

”Låt oss tänka på det här i en annan situation som du förmodligen har varit med om tidigare. Har du någonsin suttit i lunchrummet eller ute på rasten, eller kanske är du på en födelsedagsfest där det finns en massa nya människor? Och det finns en unge som du skulle vilja presentera dig för, som du kanske skulle vilja bli vän med? ”Ja”, svarar minst hälften av klassen. ”Okej, vad är ordningen? Det är där man inte går och säger hej, man tar inte risken att presentera sig själv. Du stannar där du vet att det är säkert och du vet att du kanske till och med mår dåligt för att du inte vågade gå och träffa den nya personen. Vad är kaoset? Kaoset är att gå upp och presentera sig själv. Det är det okända. Du vet inte hur de kommer att reagera. Du vet inte om de kommer att vara trevliga och vilja prata med dig, och du vet inte om de kommer att vara elaka eller behandla dig som en knäppgök för att du kommer hit och pratar med dem. Så vad ska du göra? Ska du stanna där det är säkert eller ska du ge dig ut och försöka träffa någon ny? Vad är den potentiella skatten om du går och säger hej?” ”Du kan få en ny vän”, svarar barnen.

”Precis!” Jag sa. ”Om du säger hej så kanske du får en ny vän! Vem vet hur länge den vänskapen kanske varar? Du kanske bygger upp en fantastisk vänskap som varar resten av ditt liv! Det är skatten, men du måste vara modig nog att resa dig upp och gå dit!”

När barnen nickade förstående berättade jag för dem: ”Okej, ni var fantastiska med det här!” Eftersom jag ville ge dem en liten boost till sin självkänsla tillade jag: ”Jag kan inte fatta hur smarta ni är, ni gjorde det jättebra! Innan vi går vidare till att öva på vårt material vill jag att ni ska komma ihåg den här berättelsen och tänka på den senare. Kom ihåg berättelsen om tigern och draken. Kom ihåg yin-yang. Kom ihåg att draken, det okända, är där skatten finns, och att det kommer att bli tufft att slåss mot draken, men att det också är det enda sättet för dig att komma till skatten. Att balansera på gränsen mellan de två är där du är tillräckligt säker för att inte bli överväldigad av kaoset, men du är tillräckligt modig för att uppleva och lära dig något nytt, för att få kunskap, för att få en ny vän.”

När vi avslutade lektionen och barnen spred sig ut för att börja träna sin karate, kunde jag se att de hade lite extra pepp i sina steg. Under resten av lektionen såg jag hur de tränade med ökat fokus och intensitet, men också med ett leende i ansiktet som förmedlade ett nytt självförtroende. Precis vad jag hoppades skulle hända.

Detta är den typ av ledarskapsprogram som jag vill kunna dela med mig av till barnen. Inte bara barnen utan även de vuxna. För de vuxna eftersom jag vet att det finns så mycket att hantera i vardagen att det kan vara en kamp att förmedla sådana här lektioner – lektioner som alla vill att deras barn ska känna till. Det kan vara svårt att hitta rätt sätt att förklara och dela med sig av dessa lektioner. Det är det jag hoppas kunna erbjuda: en sorts resurs eller plan, en verktygslåda för att hjälpa barnen att förbättra sin förståelse för världen och hur de ska agera i den. En referens som de kan använda när de möter de svåra situationer och känslor som uppväxten innebär för att ta sig igenom dessa situationer på ett positivt sätt. Inte bara det, utan jag vill också ge föräldrarna en verktygslåda för att prata om komplexa frågor med sina barn på ett sätt som är effektivt och ger positiva resultat som föräldrarna kan känna sig nöjda med. En verktygslåda som barnen faktiskt är intresserade av. En verktygslåda som de vill höra talas om och lära sig av.

Jag tänker hela tiden: Varför tror vi att vi måste vänta tills barnen går ut skolan för att de ska förstå hur världen fungerar och hur de ska förhålla sig till den? Det verkar alldeles för sent och den anpassningsperiod som de måste gå igenom för att förstå saker och ting kommer att vara full av (onödiga) fallgropar. Tänk på detta i samband med vår nuvarande kultur, särskilt när det gäller ungdomar och den överväldigande attraktionen av saker som sociala medier och teknik, som bidrar till den stress som den genomsnittliga individen känner. Det kommer att bli extremt svårt, till och med smärtsamt. Onödigt smärtsamt! Många av oss har själva upplevt denna känsla. Tänk på vad du var tvungen att gå igenom för att komma dit du är nu. Tänk om du hade blivit utsatt för kraftfulla idéer som denna i mycket yngre ålder och kunnat öva på att omsätta den kunskapen i praktiken.

Föreställ dig hur mycket mer övning dessa barn kommer att få i att fatta bra beslut, och hur mycket mer exponering de kommer att få för att arbeta igenom de beslut de fattar, med människor som deras föräldrar och mentorer, som har dessa idéer som en stark ram för sina tankeprocesser. Jag har ännu inte kommit på hur jag ska kunna följa deras framsteg med tiden när de har lärt sig dessa saker, men av egen erfarenhet känner jag att det är värdefullt för både barn och vuxna, att dessa idéer kan ge en mycket starkare grund för karaktär, en känsla av självförtroende och rent ut sagt mod. Jag tror att dessa idéer kan hjälpa människor att snabbt utvecklas till smarta, självsäkra, självständiga, jordnära och ödmjuka individer som kan möta världen rakt på sak och skapa sin egen väg.

Och så är det vad jag försöker göra. Jag försöker ge våra barn (och även vuxenvärlden) verktygen för att sikta på något bra. Jag försöker dela med mig av de verktyg som har hjälpt mig själv och många andra att utveckla en känsla av mening och syfte. Jag försöker ge människor möjlighet att hitta uppfyllelse och framgång. Jag vill hjälpa dem som befinner sig på sin egen hjälteresa att upptäcka och utnyttja sin inre styrka. När man närmar sig sin fulla potential blir man en ledare – inte bara i sitt eget liv, utan även i sin familj och sina samhällen när man blir äldre.

Vill du se fler principer?

Finn mig på ”Grounded Truth” på Youtube och på thegroundedtruth.com

twitter: @MichaelNahan