Wow! Är det hår i dina öron? Del 4
Denna diskussion handlar inte om hårstråna (cilier) i snäckan, där akustisk energi omvandlas till elektrisk energi, utan om öronhår. Ni vet, den håriga öronväxt som man ibland märker i en persons öron, men nästan aldrig säger något om – som om det vore tabu att tala om den. Man kan prata om det bakom ryggen på någon, men aldrig i ansiktet!
Det görs många skämt om att män har lite eller inget hår på huvudet, men när har du senast hört någon säga: ”Oj, du har verkligen håriga öron”, såvida de inte har passerat sin tredje martini.
Detta inlägg är egentligen en fortsättning på den nuvarande serien (delarna 1, 2 och 3) som handlar om den mänskliga hörselgången och öronvax. Vad har öronhår med öronvax att göra? Som kommer att diskuteras i detta, och i senare inlägg, kan det ha en inverkan på att förhindra att öronvaxet släpps ut naturligt från hörselgången. Det här inlägget är inte avsett att ge förslag på hur man på ett elegant sätt (om det ens är möjligt) kan kommentera sina öronhår. Detta är kanske inte ett av de mest trevliga ämnena, men det är något som audionomer bör kunna ta upp.
Var faller öronhåren histologiskt?
Från en histologisk synvinkel (Perry och Shelly, 1955) har hörselgångshinnan tre appendages (derivat):
- Ceruminösa körtlar
- Sebaceösa körtlar
- Hår
Förra veckans inlägg koncentrerade sig på ceruminösa och sebaceösa körtlar i hörselgångshinnan. I båda fallen mynnar var och en ut i den yttre delen av hörselgången genom hårsäckar. Den här veckan ligger fokus på själva öronhåret, hår som uppstår från follikelbrosket i den yttre broskiga delen av hörselgången eller från tragus-, antitragus- eller helixdelarna av aurikeln/pinna.
Öronhår
Håren som kan hittas i och runt örat faller in i två olika kategorier:
- Vellushår – små, korta, tunna och nästan osynliga (Figur 1 vänster bild) som växer på de flesta platser på människokroppen. Vid örat finns de i den allra yttersta delen av hörselgången (i det yttre broskområdet eller på själva öronsnäckan). Tätheten varierar mellan olika individer. När de är korta kallas de ofta för ”persikofluff”. Strängarna är vanligtvis korta (mindre än 2 mm) och follikeln är inte kopplad till en talgkörtel (Marks och Miller, 2006). Marks och Miller identifierar även andra fall av oregelbunden vellushårväxt som visas i figur 1 högra bilden, med sådana hårstrån som blir så långa som 20-40 mm.
Vellushår är oftast icke-pigmenterade. Under och efter puberteten gör dock dihyrotestosteron (DHT) som finns i kroppen att vellushåren på armar, ben, ansikte och i andra delar av kroppen blir tjockare och mörkare, till ”terminal” hår – i större utsträckning hos män än hos kvinnor (Jackson och Nesbitt, 2012). Med åldrandet rubbas hårets normala tillväxtcykler (tillväxt-, vilo- och utfallsfaser), vilket leder till att vissa hårstrån växer längre innan de fälls.
- Tragi-hår – större/tjockare styva terminal. De har fått sitt namn från latin (tragos ”get”) med hänvisning till den karakteristiska hårtofs som ofta finns, som liknas vid ett getskägg. Dessa kan vara framträdande i den yttre delen av hörselgången, på tragus, antitragus och i extrema fall över spiralen (figur 2).
Tragi-håren kan vara många hos vissa personer och även mycket framträdande. Detta tillstånd förekommer oftare hos män än hos kvinnor. I vissa extrema fall kan öronhåren vara ganska långa, vilket registrerades som 5,2 tum av Guinness World Records 2003 (figur 3) för Radhakant Baijpai. Sedan dess har den 64-årige (2015) lantbrukarens öronhår fortsatt att växa och var 2009 nästan 10 tum långt. Han säger att han inte har för avsikt att klippa det, eftersom det har vuxit sedan han var 18 år gammal.
Hårväxt i öronkanalen
Öronhår identifieras i allmänhet som det terminalhår som utvecklas från folliklarna inne i öronkanalen. I vidare bemärkelse kan öronhår dock inkludera de fina vellushåren som täcker en stor del av örat (särskilt vid de framträdande delarna av det främre örat), liksom de terminala, eller tragi-håren.
Hårtillväxten i själva öronkanalen är begränsad till den broskiga öronkanalen – ungefär den yttre tredjedelen av öronkanalen (figur 4). De inre 2/3 av hörselgången, som kallas den beniga hörselgången, har inte tillräckligt med dermis och hypodermis som ligger under epidermis för att stödja hårroten i hårsäcken. Därför finns öronhår inte i den djupare (beniga) strukturen av hörselgången. Hårväxten i den yttre delen av hörselgången verkar öka och bli styvare när männen åldras (tillsammans med en ökning av näsans hårväxt).
En mer traditionell längd och placering av tragi-hår (terminalhår) precis innanför hörselgångens öppning visas i fotot i figur 5, taget från ett videootoskop.
Öronhårets funktion
Öronhåren fyller en skyddande funktion genom att filtrera damm från luften och verkar också för att hindra insekter och annat skräp från att komma in. Det har också rapporterats att kraftig tillväxt kan hindra hörapparater från att göra en bra tätning när det behövs (ämnet för ett kommande inlägg). Tunga tragi-hår kan ibland skapa problem när man gör öronavtryck, och ofta krävs ”barberare” eftersom vissa material för öronavtryck kan tillåta att håren fastnar i öronavtrycket, vilket kan orsaka obehag när man tar bort öronavtrycket med håren påsatta.
Som i den vänstra sidan av fig. 2 finns liknande tjocka hår ofta i den yttre delen av öronkanalen och kan hindra den normala utåtriktade vandringen av vax och skräp, vilket kan leda till en anhopning i öronkanalen. På den högra sidan av figur 2 finns hår i hela aurikeln och kan täcka örat i större utsträckning än vad som visas här. Detta tillstånd är förbehållet endast män och ärvs som ett Y-bundet drag (Hawke och McCombe, 1955).
Ackumuleringen och hanteringen av öronvax, och hörapparaternas inverkan på öronvax, kommer att bli föremål för ett framtida inlägg.