1628 Den engelske läkaren William Harvey upptäcker blodcirkulationen. Kort därefter görs det första försöket till den första kända blodtransfusionen.
1665 Den första registrerade framgångsrika blodtransfusionen sker i England: Läkaren Richard Lower håller hundar vid liv genom transfusion av blod från andra hundar.
1667 Jean-Baptiste Denis i Frankrike och Richard Lower i England rapporterar var för sig om lyckade transfusioner från lamm till människor. Inom tio år blir transfusion av blod från djur till människor förbjuden enligt lag på grund av reaktioner.
1795 I Philadelphia utför den amerikanske läkaren Philip Syng Physick den första transfusionen av blod från människor, även om han inte publicerar denna information.
1818 James Blundell, en brittisk förlossningsläkare, utför den första lyckade transfusionen av människoblod till en patient för behandling av postpartumblödning. Genom att använda patientens make som donator tar han ut cirka fyra uns blod från makens arm och med hjälp av en spruta transfunderar han framgångsrikt hustrun. Mellan 1825 och 1830 utför han tio transfusioner, varav fem visar sig vara fördelaktiga för hans patienter, och publicerar dessa resultat. Han utformar också olika instrument för att utföra transfusioner och föreslår rationella indikationer.
1840 På St George’s School i London utför Samuel Armstrong Lane, med hjälp av konsulten dr Blundell, den första framgångsrika helblodstransfusionen för att behandla hemofili.
1867 Den engelske kirurgen Joseph Lister använder antiseptiska medel för att kontrollera infektioner vid transfusioner.
1873-1880 Amerikanska läkare transfusionerar mjölk (från kor, getter och människor).
1884 Saltvatteninfusion ersätter mjölk som ”blodsubstitut” på grund av den ökade frekvensen av biverkningar av mjölk.
1900 Karl Landsteiner, en österrikisk läkare, upptäcker de tre första mänskliga blodgrupperna, A, B och C. Blodgrupp C ändras senare till O. Hans kollegor Alfred Decastello och Adriano Sturli lägger till AB, den fjärde blodgruppen, 1902. Landsteiner får Nobelpriset i medicin för denna upptäckt 1930.
1907 Hektoen föreslår att transfusionssäkerheten skulle kunna förbättras genom att korsmatchning av blod mellan donatorer och patienter för att utesluta inkompatibla blandningar. Reuben Ottenberg utför den första blodtransfusionen med hjälp av blodtypning och korsmatchning i New York. Ottenberg observerade också den mendelska nedärvningen av blodgrupper och insåg den ”universella” användbarheten av grupp O-donatorer.
1908 Den franske kirurgen Alexis Carrel uppfinner ett sätt att förhindra koagulering genom att sy mottagarens ven direkt på givarens artär. Denna ven-till-ven- eller direkta metod, som kallas anastomos, praktiseras av ett antal läkare, bland dem J.B. Murphy i Chicago och George Crile i Cleveland. Förfarandet visar sig vara ogenomförbart för blodtransfusioner, men banar väg för framgångsrika organtransplantationer, för vilka Carrel får Nobelpriset 1912.
1908 Moreschi beskriver antiglobulinreaktionen. Antiglobulinet är ett direkt sätt att visualisera en antigen-antikroppsreaktion som har ägt rum men som inte är direkt synlig. Antigenet och antikroppen reagerar med varandra, och efter tvättning för att avlägsna eventuella obundna antikroppar tillsätts antiglobulinreagenset som binder mellan antikroppsmolekylerna som sitter fast på antigenet. Detta gör komplexet tillräckligt stort för att kunna ses.
1912 Roger Lee, gästläkare vid Massachusetts General Hospital, utvecklar tillsammans med Paul Dudley White Lee-Whites koagulationstid. Genom att lägga till ytterligare en viktig upptäckt till den växande kunskapen om transfusionsmedicin visar Lee att det är säkert att ge blod från grupp O till patienter med vilken blodgrupp som helst, och att blod från alla grupper kan ges till patienter med grupp AB. Termerna ”universell givare” och ”universell mottagare” myntas.
1914 Långsiktiga antikoagulantia, bland annat natriumcitrat, utvecklas, vilket gör det möjligt att bevara blodet längre.
1915 På Mt. Sinai Hospital i New York använder Richard Lewisohn natriumcitrat som antikoagulant för att omvandla transfusionsförfarandet från direkt till indirekt. Dessutom visar Richard Weil att det är möjligt att förvara sådant antikoagulerat blod i kylskåp. Även om detta är ett stort framsteg inom transfusionsmedicinen tar det tio år innan användningen av natriumcitrat accepteras.
1916 Francis Rous och J.R.Turner introducerar en citrat-glukoslösning som gör det möjligt att förvara blod i flera dagar efter insamlingen. Genom att tillåta att blod lagras i behållare för senare transfusion underlättar man övergången från vena-till-vena-metoden till indirekt transfusion. Denna upptäckt gör det också möjligt för britterna att inrätta den första bloddepån under första världskriget. Oswald Robertson, en amerikansk arméofficer, anses ha skapat bloddepåerna. Robertson fick AABB Landsteiner Award 1958 som utvecklare av den första blodbanken.
1927-1947 MNS-systemen och P-systemen upptäcks. MNSs och P är ytterligare två blodgruppsantigen-system – precis som ABO är ett system och Rh ett annat.
1932 Den första blodbanken inrättas på ett sjukhus i Leningrad.
1937 Bernard Fantus, chef för terapi vid Cook County Hospital i Chicago, inrättar den första sjukhusblodbanken i USA. Genom att skapa ett sjukhuslaboratorium som kan bevara och lagra donatorblod, skapar Fantus begreppet ”blodbank”. Inom några år börjar sjukhus- och kommunala blodbanker inrättas över hela USA. Några av de tidigaste finns i San Francisco, New York, Miami och Cincinnati.
1939/40 Karl Landsteiner, Alex Wiener, Philip Levine och R.E. Stetson upptäcker Rh-blodgruppssystemet och erkänner snart att det är orsaken till de flesta transfusionsreaktioner. Identifieringen av Rh-faktorn tar plats bredvid upptäckten av ABO som ett av de viktigaste genombrotten inom området för blodbanker.
1940 Edwin Cohn, professor i biologisk kemi vid Harvard Medical School, utvecklar kall etanolfraktionering, processen för att bryta ner plasma i komponenter och produkter. Albumin, ett protein med starka osmotiska egenskaper, samt gammaglobulin och fibrinogen isoleras och blir tillgängliga för klinisk användning. John Elliott utvecklar den första blodbehållaren, en vakuumflaska som används flitigt av Röda korset.
1940 USA:s regering inrättar ett landsomfattande program för insamling av blod. Charles R. Drew utvecklar programmet ”Plasma for Britain” – ett pilotprojekt för insamling av blod för leverans till de brittiska öarna. Amerikanska Röda korset deltar och samlar in 13 miljoner enheter blod i slutet av andra världskriget.
1941 Isodor Ravdin, en framstående kirurg från Philadelphia, behandlar effektivt offren för Pearl Harbor-attacken med Cohns albumin mot chock. Albumin som injiceras i blodet absorberar vätska från omgivande vävnader och förhindrar att blodkärlen kollapsar, vilket är ett resultat som förknippas med chock.
1943 J.F. Loutit och Patrick L. Mollison introducerar ACD-lösningen (acid citrate dextrose), som minskar volymen av antikoagulantia, möjliggör transfusioner av större blodvolymer och längre tids förvaring.
1943 P. Beeson publicerar den klassiska beskrivningen av transfusionsöverförd hepatit.
1945 Coombs, Mourant och Race beskriver användningen av antihumanglobulin (senare känt som ”Coombs-testet”) för att identifiera ”ofullständiga” antikroppar.
1947 American Association of Blood Banks (AABB) bildas för att främja gemensamma mål bland utövare av blodbanker och den blodgivande allmänheten.
1949-1950 Det amerikanska blodinsamlingssystemet omfattar 1 500 sjukhusblodbanker, 46 samhällsblodcentraler och 31 regionala blodcentraler från Amerikanska Röda Korset.
1950 Audrey Smith rapporterar om användningen av glycerol som kryoskyddsmedel för frysning av röda blodkroppar.
1950 I en av de enskilt mest inflytelserika tekniska utvecklingarna inom blodbankerna introducerar Carl Walter och W.P. Murphy, Jr. plastpåsen för blodinsamling. Genom att ersätta de bräckliga glasflaskorna med hållbara plastpåsar kan man utveckla ett insamlingssystem som gör det möjligt att på ett säkert och enkelt sätt bereda flera blodkomponenter från en enda enhet helblod. Utvecklingen av den kylda centrifugen 1953 påskyndar behandlingen av blodkomponenter ytterligare.
1953 AABB Clearinghouse inrättas och tillhandahåller ett centraliserat system för utbyte av blod mellan blodbanker. I dag kallas Clearinghouse för National Blood Exchange.
Mitten av 1950-talet Som svar på den ökade efterfrågan som skapades av operationer med öppna hjärtan och framsteg inom traumavården av patienter går användningen av blod in i sin mest explosiva tillväxtperiod.
1957 AABB bildar sin kommitté för inspektion och ackreditering för att övervaka genomförandet av standarder för blodbanker.
1958 AABB publicerar sin första utgåva av Standards for a Blood Transfusion Service (numera Standards for Blood Banks and Transfusion Services).
1959 Max Perutz från Cambridge University avkodar den molekylära strukturen hos hemoglobin, den molekyl som transporterar syre och ger de röda blodkropparna deras färg.
1960 AABB börjar publicera TRANSFUSION, den första amerikanska tidskriften som helt och hållet ägnar sig åt vetenskapen om blodbanker och transfusionsteknik. Samma år rapporterar A. Solomon och J.L. Fahey om det första terapeutiska plasmaferesförfarandet – ett förfarande som separerar helblod i plasma och röda blodkroppar.
1961 Trombocytkoncentratets roll för att minska dödligheten i samband med blödningar hos cancerpatienter uppmärksammas.
1962 Det första koncentratet av antihemofil faktor (AHF) för behandling av koagulationsstörningar hos hemofilipatienter utvecklas genom fraktionering.
1962 I USA fanns det 4 400 sjukhusblodbanker, 123 kommunala blodcentraler och 55 blodcentraler från Amerikanska Röda Korset som sammanlagt samlade in fem till sex miljoner enheter blod per år.
1964 Plasmaferes introduceras som ett sätt att samla in plasma för fraktionering.
1965 Judith G. Pool och Angela E. Shannon rapporterar om en metod för framställning av kryoprecipiterad AHF för behandling av hemofili.
1967 Rh-immunglobulin introduceras kommersiellt för att förhindra Rh-sjukdom hos nyfödda barn till Rh-negativa kvinnor.
1969 S. Murphy och F. Gardner visar att det är möjligt att lagra trombocyter vid rumstemperatur, vilket revolutionerar trombocyttransfusionsterapin.
1970 Blodbankerna övergår till ett system med helt frivilliga blodgivare.
1971 Testning av HBsAg (Hepatitis B surface antigen) av donerat blod inleds.
1972 Aferes används för att utvinna en cellulär komponent och återlämna resten av blodet till givaren.
1979 Ett nytt antikoagulerande konserveringsmedel, CPDA-1, förlänger hållbarheten för helblod och röda blodkroppar till 35 dagar, vilket ökar blodtillgången och underlättar resursdelning mellan blodbanker.
Första delen av 1980-talet I och med tillväxten av komponentterapi, produkter för koagulationsstörningar och plasmautbyte för behandling av autoimmuna sjukdomar går sjukhus- och kommunala blodbanker in i transfusionsmedicinens era, där läkare som är särskilt utbildade i blodtransfusion aktivt deltar i patientvården.
1981 Första fallet av förvärvat immunbristsyndrom (AIDS) rapporteras.
1983 Tillsatslösningar förlänger de röda blodkropparnas hållbarhet till 42 dagar.
1984 Human Immunodeficiency Virus (HIV) identifieras som orsak till AIDS
1985 FDA godkänner enzyme-linked immunosorbent assay (ELISA), det första blodscreeningstestet för att påvisa HIV-antikroppar.
1987 Två test som screenar indirekta bevis på hepatit utvecklas och införs, hepatit B-antikropparna (anti-HBc) och alaninaminotransferastestet (ALT).
1989 Testning av donerat blod för humant lymfotropt virus-I-antikroppar (anti-HTLV-I) inleds…
1990 Införande av det första specifika testet för hepatit C, den viktigaste orsaken till ”icke-A, icke-B” hepatit.
1992 Införande av testning av donatorblod för hiv-1- och hiv-2-antikroppar (anti-HIV-1 och anti-HIV-2).
1996 Start av testning av hiv-p24-antigen i donerat blod. Även om testet inte helt stänger hivfönstret, förkortar det fönstret perioden.
1997 USA:s regering publicerar två rapporter där man föreslår sätt att förbättra blodsäkerheten, bland annat genom att reformera lagstiftningen.
National Blood Data Resource Center grundas av AABB för att samla in, analysera och distribuera data om alla aspekter av blodbanker och transfusionsmedicin.
1998 HCV lookback campaign – en folkhälsoinsats för att varna alla som kan ha utsatts för hepatit C-virus (HCV) genom blodtransfusioner före juli 1992 så att de kan få medicinsk rådgivning och behandling vid behov.
1999 Blodcentraler börjar använda nukleinsyraamplifieringstest (NAT) inom ramen för FDA:s program för nya läkemedel (Investigational New Drug, IND); NAT använder testteknik som direkt påvisar genetiskt material från virus, inklusive HCV och hiv.
2002 West Nile-virus identifieras som transfusionsöverförbart.
2002 Nukleinsyraamplifieringstest (NAT) för hiv och HCV godkändes av Food and Drug Administration.
2003 Första forumet för National Blood Foundation förenar ledare inom blodbanker och transfusionsmedicin
2003 FDA utfärdar slutlig vägledning om ”Revised Recommendations for the Assessment of Donor Suitability and Blood and Blood Product Safety in Cases of Known or Suspected West Nile Virus Infection.”
2003 Första blodenhet med West Nile Virus-positivt blod avlyssnad.
2003 Guidance on Implementation of New Bacteria Reduction and Detection Standard issued.
2004 AABB receives $2.4 miljoner dollar från CDC för att minska transfusionsöverförd hiv i Afrika och Sydamerika.
2005 FDA godkänner aferesiplättar som samlats in med vissa system för rutinmässig förvaring och patienttransfusion i upp till 7 dagar när de testas med ett test för frisättning av ett system för mikrobiell detektion.
2005 FDA:s Center for Biologics Evaluation and Research publicerar riktlinjer för program för efterlevnad för inspektion av mänskliga celler, vävnader och cell- och vävnadsbaserade produkter (HCT/Ps).
2005 AABB:s grundare Tibor Greenwalt avlider.
2005 FDA godkänner det första blodtestet för West Nile-virus (WNV) för screening av donatorer av blod, organ, celler och vävnader.
2006 AABB börjar samarbeta med Centers for Disease Control and Prevention för att skapa CDC National Healthcare Safety Network Hemovigilance Module.
2014 FDA godkänner USA:s första system för inaktivering av patogener för trombocyter och plasma.
2017 FDA godkänner de två första T-cellterapierna med chimär antigenreceptor (CAR) för behandling av cancer.
2018 FDA beviljar tillstånd för användning i nödsituationer (Emergency Use Authorization, EUA) som gör det möjligt för den amerikanska militären att använda frystorkad plasma för behandling av blödningar i stridsmiljöer.