Beck Depression Inventory (BDI) används ofta för att bedöma ungdomars psykiska välbefinnande, men ibland avviker resultatet från diagnosen. Vårt syfte var att identifiera faktorer som är förknippade med avvikelser mellan BDI-resultat och diagnostisk bedömning hos psykiatriska ungdomspatienter och den allmänna befolkningen.
Studien omfattade 206 slutenvårdspatienter (13-17 år) och 203 ålders- och könsmatchade icke remitterade ungdomar. Studiedeltagarna fyllde i självrapporter om depressionssymtom (BDI-21), alkoholanvändning (AUDIT), försvarsstilar (DSQ-40) och självbild (OSIQ-R) samt om bakgrundsinformation och negativa livshändelser. Diagnostik baserades på K-SADS-PL-intervju och/eller klinisk intervju och kliniska journaler när sådana fanns tillgängliga.
Vi jämförde försökspersoner som fick poäng i BDI-21 antingen 0-15 poäng eller 16-63 poäng först bland försökspersoner utan aktuell unipolär depression (n = 284), sedan bland dem med unipolär depression (n = 105). Höga BDI-21-poäng hos försökspersoner utan depressionsdiagnos (n = 48) var förknippade med kvinnligt kön, ogynnsamma livshändelser, föräldrarnas psykiatriska problem, högre komorbiditet, högre AUDIT-poäng, sämre självbild och mer omogna försvarsstilar. Låga BDI-21-poäng bland försökspersoner med depressionsdiagnos (n = 23) var förknippade med manligt kön, mer positiv självbild och mindre omogen försvarsstil.
Slutsatsen är att höga BDI-21-poäng i avsaknad av depression kan återspegla ett brett spektrum av utmaningar i en ungdoms psykologiska utveckling.