Farxiga

Biverkningar

Följande viktiga biverkningar beskrivs nedan och på andra ställen i märkningen:

• Volymdepletion
• Ketoacidos hos patienter med diabetes mellitus
• Urosepsis och pyelonefrit
• Hypoglykemi vid samtidig användning med insulin och insulinsekretagoger
• Nekrotiserande fasciit i perineum (Fournier’s Gangrene)
• Genitala mykotiska infektioner

Erfarenhet av kliniska prövningar

På grund av att kliniska prövningar genomförs under mycket varierande förhållanden, biverkningar som observerats i kliniska prövningar av ett läkemedel kan inte direkt jämföras med biverkningsfrekvenser i kliniska prövningar av ett annat läkemedel och kanske inte återspeglar de frekvenser som observeras i klinisk praxis.

FARXIGA har utvärderats i kliniska prövningar hos patienter med diabetes mellitus typ 2 och hos patienter med hjärtsvikt. Den övergripande säkerhetsprofilen för FARXIGA var konsekvent för de studerade indikationerna. Svår hypoglykemi och diabetisk ketoacidos (DKA) observerades endast hos patienter med diabetes mellitus.

Kliniska prövningar hos patienter med typ 2-diabetes mellitus

Pool av 12 placebokontrollerade studier för FARXIGA 5 och 10 mg för glykemisk kontroll

Data i tabell 1 härrör från 12 placebokontrollerade studier för glykemisk kontroll hos patienter med typ 2-diabetes mellitus som sträcker sig från 12 till 24 veckor. I 4 studier användes FARXIGA som monoterapi och i 8 studier användes FARXIGA som tillägg till antidiabetisk bakgrundsbehandling eller som kombinationsbehandling med metformin .

Dessa data återspeglar exponering av 2338 patienter för FARXIGA med en genomsnittlig exponeringstid på 21 veckor. Patienterna fick placebo (N=1393), FARXIGA 5 mg (N=1145) eller FARXIGA 10 mg (N=1193) en gång dagligen. Medelåldern var 55 år och 2 % var äldre än 75 år. Femtio procent (50 %) av populationen var män. 81 % var vita, 14 % var asiater och 3 % var svarta eller afroamerikaner. Vid baslinjen hade befolkningen haft diabetes i genomsnitt 6 år, hade ett genomsnittligt hemoglobin A1c (HbA1c) på 8,3 % och 21 % hade konstaterade mikrovaskulära komplikationer till följd av diabetes. Njurfunktionen vid baslinjen var normal eller lätt nedsatt hos 92 % av patienterna och måttligt nedsatt hos 8 % av patienterna (genomsnittligt eGFR 86 mL/min/1,73 m2).

Tabell 2 visar vanliga biverkningar i samband med användning av FARXIGA. Dessa biverkningar förekom inte vid baslinjen, inträffade oftare med FARXIGA än med placebo och inträffade hos minst 2 % av de patienter som behandlades med antingen FARXIGA 5 mg eller FARXIGA 10 mg.

Tabell 2: Biverkningar i placebokontrollerade studier av glykemisk kontroll som rapporterats hos ≥2 % av de patienter som behandlats med FARXIGA

Biverkningar	% av patienterna
	Pool av 12 placebo-Kontrollerade studier
	Placebo N=1393	FARXIGA 5 mg N=1145	FARXIGA 10 mg N=1193
Femliga genitala mykotiska infektioner*	1.5	8,4	6,9
Nasofaryngit	6,2	6,6	6,3
Urinvägsinfektioner†	3.7	5.7	4.3
Ryggsmärta	3.2	3.1	4.2
Förstärkt urinering‡	1.7	2.9	3.8
Manliga genitala mykotiska infektioner§	0.3	2.8	2.7
Nausea	2,4	2,8	2,5
Influensa	2.3	2.7	2.3
Dyslipidemi	1.5	2.1	2.5
Konstipation	1,5	2,2	1,9
Obehag vid urinering	0.7	1.6	2.1
Smärta i extremitet	1.4	2.0	1.7
* Genitala mykotiska infektioner inkluderar följande biverkningar, listade i ordning efter rapporterad frekvens för kvinnor: vulvovaginal mykotisk infektion, vaginal infektion, vulvovaginal candidiasis, vulvovaginit, genitalinfektion, genital candidiasis, genital svampinfektion, vulvit, genitala urinvägsinfektioner, vulvitis, vulvala abscess och bakteriell vaginit. (N för kvinnor: Placebo=677, FARXIGA 5 mg=581, FARXIGA 10 mg=598). † Urinvägsinfektioner inkluderar följande biverkningar, listade i ordning efter rapporterad frekvens: urinvägsinfektion, cystit, Escherichia urinvägsinfektion, genitourinvägsinfektion, pyelonefrit, trigonit, uretrit, njurinfektion och prostatit. ‡ Ökad urinering omfattar följande biverkningar, listade i ordning efter rapporterad frekvens: pollakiuri, polyuri och ökad urinproduktion. § Mykosinfektioner i könsorganen omfattar följande biverkningar, listade i ordning efter rapporterad frekvens för män: balanit, svampinfektion i könsorganen, balanit candida, genital candidiasis, genitalinfektion hos män, penisinfektion, balanoposthit, balanoposthit infektiös, genitalinfektion och posthit. (N för män: Placebo=716, FARXIGA 5 mg=564, FARXIGA 10 mg=595).

Pool av 13 placebokontrollerade studier för FARXIGA 10 mg för glykemisk kontroll

FARXIGA 10 mg utvärderades också i en större pool av placebokontrollerade studier för glykemisk kontroll hos patienter med typ 2 diabetes mellitus. Denna pool kombinerade 13 placebokontrollerade studier, inklusive 3 studier om monoterapi, 9 studier om tillägg till antidiabetisk bakgrundsbehandling och en inledande studie om kombination med metformin. I dessa 13 studier behandlades 2360 patienter en gång dagligen med FARXIGA 10 mg under en genomsnittlig exponeringstid på 22 veckor. Medelåldern i populationen var 59 år och 4 % var äldre än 75 år. Femtioåtta procent (58 %) av populationen var män. 84 % var vita, 9 % var asiater och 3 % var svarta eller afroamerikaner. Vid baslinjen hade populationen haft diabetes i genomsnitt 9 år, hade ett genomsnittligt HbA1c på 8,2 % och 30 % hade konstaterade mikrovaskulära sjukdomar. Njurfunktionen vid baslinjen var normal eller lätt nedsatt hos 88 % av patienterna och måttligt nedsatt hos 11 % av patienterna (genomsnittligt eGFR 82 ml/min/1,73 m2).

Volymdepletion

FARXIGA orsakar en osmotisk diures, vilket kan leda till en minskning av intravaskulär volym. Biverkningar relaterade till volymdepletion (inklusive rapporter om dehydrering, hypovolemi, ortostatisk hypotoni eller hypotoni) hos patienter med typ 2-diabetes mellitus för de 12- och 13-studiernas kortsiktiga, placebokontrollerade pooler och för DECLARE-studien visas i tabell 3 .

Tabell 3: Biverkningar relaterade till volymdepletion* i kliniska studier hos patienter med typ 2-diabetes mellitus med FARXIGA

Hypoglykemi

Frekvensen av hypoglykemi per studie hos patienter med typ 2-diabetes mellitus visas i tabell 4. Hypoglykemi var vanligare när FARXIGA lades till sulfonylurea eller insulin .

Tabell 4: Förekomst av allvarlig hypoglykemi* och hypoglykemi med glukos < 54 mg/dL† i kliniska studier med kontrollerad glykemisk kontroll hos patienter med typ 2-diabetes Mellitus

I DECLARE-studien , rapporterades allvarliga händelser av hypoglykemi hos 58 (0.7 %) av 8574 patienter som behandlades med FARXIGA och 83 (1,0 %) av 8569 patienter som behandlades med placebo.

Genitala mykotiska infektioner

I studierna om glykemisk kontroll var genitala mykotiska infektioner vanligare vid behandling med FARXIGA. Genitala mykotiska infektioner rapporterades hos 0,9 % av patienterna på placebo, 5,7 % på FARXIGA 5 mg och 4,8 % på FARXIGA 10 mg, i den placebokontrollerade poolen med 12 studier. Avbrott från studien på grund av genital infektion förekom hos 0 % av placebobehandlade patienter och 0,2 % av patienter som behandlades med FARXIGA 10 mg. Infektioner rapporterades oftare hos kvinnor än hos män (se tabell 1). De mest frekvent rapporterade genitala mykotiska infektionerna var vulvovaginala mykotiska infektioner hos kvinnor och balanit hos män. Patienter med en historia av genitala mykotiska infektioner hade större sannolikhet att få en genital mykotisk infektion under studien än de som inte hade någon tidigare historia (10,0 %, 23,1 % och 25,0 % jämfört med 0,8 %, 5,9 % och 5,0 % på placebo, FARXIGA 5 mg respektive FARXIGA 10 mg). I DECLARE-studien rapporterades allvarliga genitala mykotiska infektioner hos <0,1 % av de patienter som behandlades med FARXIGA och <0,1 % av de patienter som behandlades med placebo. Genitala mykotiska infektioner som orsakade att studieläkemedlet avbröts rapporterades hos 0,9 % av de patienter som behandlades med FARXIGA och <0,1 % av de patienter som behandlades med placebo.

Överkänslighetsreaktioner

Överkänslighetsreaktioner (t.ex. angioödem, urtikaria, överkänslighet) har rapporterats i samband med FARXIGA-behandling. I studier om glykemisk kontroll rapporterades allvarliga anafylaktiska reaktioner och allvarliga kutana biverkningar och angioödem hos 0,2 % av de jämförelsebehandlade patienterna och 0,3 % av de FARXIGA-behandlade patienterna. Om överkänslighetsreaktioner inträffar, avbryt användningen av FARXIGA; behandla enligt standardvård och övervaka tills tecken och symtom försvinner.

Ketoacidos hos patienter med diabetes mellitus

I DECLARE-studien rapporterades händelser av diabetisk ketoacidos (DKA) hos 27 av 8574 patienter i den FARXIGA-behandlade gruppen och 12 av 8569

patienter i placebogruppen. Händelserna var jämnt fördelade över studieperioden.

Laboratorietester

Ökningar av serumkreatinin och minskningar av eGFR

Initiering av SGLT2-hämmare, inklusive FARXIGA orsakar en liten ökning av serumkreatinin och minskning av eGFR. Hos patienter med normal eller lätt nedsatt njurfunktion vid baslinjen uppträder dessa förändringar i serumkreatinin och eGFR i allmänhet inom några veckor efter behandlingsstart och stabiliseras sedan. Ökningar som inte passar in i detta mönster bör föranleda ytterligare utvärdering för att utesluta möjligheten av akut njurskada . Den akuta effekten på eGFR vänder efter att behandlingen avbrutits, vilket tyder på att akuta hemodynamiska förändringar kan spela en roll i de njurfunktionsförändringar som observerats med FARXIGA.

Ökning av hematokrit

I poolen av 13 placebokontrollerade studier av glykemisk kontroll observerades ökningar från utgångsvärdet av medelvärdena för hematokrit hos FARXIGA-behandlade patienter som startade vid vecka 1 och fortsatte upp till vecka 16, då den maximala genomsnittliga skillnaden från utgångsvärdet observerades. Vid vecka 24 var de genomsnittliga förändringarna från baslinjen i hematokrit -0,33 % i placebogruppen och 2,30 % i FARXIGA 10 mg-gruppen. Vid vecka 24 rapporterades hematokritvärden >55 % hos 0,4 % av de placebobehandlade patienterna och 1,3 % av de FARXIGA 10 mg-behandlade patienterna.

Ökning av lågdensitetslipoproteinkolesterol

I poolen av 13 placebokontrollerade studier av glykemisk kontroll rapporterades förändringar från baslinjen i medelvärden av lipider hos FARXIGA-behandlade patienter jämfört med placebobehandlade patienter. De genomsnittliga procentuella förändringarna från baslinjen vid vecka 24 var 0,0 % jämfört med 2,5 % för totalkolesterol och -1,0 % jämfört med 2,9 % för LDL-kolesterol i placebo- respektive FARXIGA 10 mg-gruppen. I DECLARE-studien var genomsnittliga förändringar från baslinjen efter 4 år 0,4 mg/dL jämfört med -4,1 mg/dL för totalkolesterol och -2,5 mg/dL jämfört med -4,4 mg/dL för LDL-kolesterol i FARXIGA-behandlade respektive placebogrupper.

Förlust av serumbikarbonat

I en studie av samtidig behandling av FARXIGA 10 mg med exenatid med förlängd frisättning (på en bakgrund av metformin), fyra patienter (1.7 %) på samtidig behandling hade ett serumbikarbonatvärde på mindre än eller lika med 13 mEq/L jämfört med en vardera (0,4 %) i behandlingsgrupperna FARXIGA och exenatid med förlängd frisättning .

DAPA-HF Heart Failure Study

Ingen nya biverkningar identifierades i DAPA-HF-studien om hjärtsvikt.

Erfarenheter efter marknadsintroduktion

Andra biverkningar har identifierats under användning av FARXIGA hos patienter med diabetes mellitus efter godkännandet. Eftersom dessa reaktioner rapporteras frivilligt från en population av osäker storlek är det i allmänhet inte möjligt att på ett tillförlitligt sätt uppskatta deras frekvens eller fastställa ett orsakssamband med läkemedelsexponering.

• Ketoacidos
• Akut njurskada
• Urosepsis och pyelonefrit
• Nekrotiserande fasciit av Perineum (Fournier’s Gangrene)
• Utslag

Läs hela FDA:s förskrivningsinformation för Farxiga (Dapagliflozin Film-belagda tabletter)