Kunglig härstamningsprofil
Född 1923 Kung Fahd Bin Abdul Aziz Al Saud var den fjärde sonen till Ibn Saud och styrde Saudiarabien från 1982 till sin död i en långvarig…långvarig sjukdom 2005. Kung Fahd såg sin far grunda det moderna Konungariket Saudiarabien vid det historiska undertecknandet av ”fördraget i Jedda”.
Kung Fahds tidiga utbildning ägde rum vid den prestigefyllda prinsesskolan i Riyadh, en skola som Ibn Saud inrättade särskilt för medlemmar av kungahuset. Medan han läste vid Princes’ School utmärkte sig den unge Fahd i sina studier, under handledare som bland annat den berömde shejk Abdul-Ghani Khayat. Efter sin utbildning vid Princes’ School gick Fahd vidare till Religious Knowledge Institute i Mecka där han studerade wahhabitisk islam.
När han hade avslutat sina studier tog Fahd en aktiv roll i sitt lands politiska liv och deltog 1945 i ett statsbesök i New York för att närvara vid öppningssammanträdet för FN:s generalförsamling. Under denna något formativa resa tjänstgjorde Fahd under sin bror, kung Faisal, som vid den tiden var Saudiarabiens tillförordnade utrikesminister.
Efter att i viss mån ha visat sig vara ett skarpsinnigt politiskt sinne utsågs Fahd till utbildningsminister 1953. Senare samma år ledde Fahd sitt första officiella statsbesök och deltog i kröningen av drottning Elizabeth II. Fahd ledde strax därefter den saudiska delegationen till Arabförbundet 1959, vilket visar på hans växande inflytande och betydelse i huset Saud – han förbereddes för en mer betydelsefull roll. Slutligen, 1962, fick Fahd en post med stort ansvar, inrikesminister och fem år senare utsågs han till andra vice premiärminister, en viktig post i Sauds hus.
Den 25 mars 1975 mördades kung Faisal och Khalid kom på tronen. Fahd blev då förste vice premiärminister och nästa i tronföljden. Den nye kronprinsen tog en aktiv roll i kungadömets andra femåriga utvecklingsplan (1975-1980), och med den den saudiska regeringens strävan att åstadkomma ordnade ekonomiska framsteg och en noggrann ekonomisk planering för sina oljeinkomster under en extraordinär period av blomstrande utveckling. Tillsammans med kungen arbetade Fahd aktivt för bildandet av Gulfstaternas samarbetsråd. En organisation som grundades för att hjälpa till att samordna och förena den saudiska ekonomiska, industriella och försvarspolitiska politiken med Bahrain, Kuwait, Oman, Qatar och Förenade Arabemiraten. Men det var också känt under denna tid att Khalid led av hjärtproblem och delegerade mycket av sitt arbete till Fahd.
När kung Khalid avled den 13 juni 1982, efterträdde Fahd tronen. Efter att ha tagit makten fortsatte kung Fahd den snabba utvecklingen av rikets infrastruktur som drevs på av 1970-talets oljeboom; han byggde nya motorvägar, flygplatser, universitet, sjukhus och industrikomplex som gav upphov till glänsande metropoler som prickade nationens vidsträckta ökenlandskap. Trots detta minskade utgifterna snabbt när oljepriserna rasade i mitten av 80-talet. Detta inledde en period präglad av budgetunderskott.
I fråga om politik och ideologi var kung Fahd en av de mest västvänliga arabiska härskarna. Under Fahds livstid skedde en omvandling av Saudiarabien. Från en samling beduinska ökenstammar till den moderna, högteknologiska världsekonomiska ledaren. Ändå kritiserades landet, och dess härskande familj, ibland för inblandning i känslig Mellanösternpolitik och kränkningar av de mänskliga rättigheterna. I ett försök att avleda kritiken utfärdade Fahd en ny konstitution 1992, och året därpå sattes landets första nationella råd in. Fahd försökte också visa god vilja genom humanitärt bistånd till vissa ändamål. Fahd fortsatte också att upprätthålla vänskapliga förbindelser med en rad amerikanska presidentadministrationer. Under Gulfkriget fick USA statligt tillstånd att basera trupper inom Saudiarabiens gränser, något som bidrog till att vända Osama bin Laden mot kungafamiljen. Kung Fahds västerländska sympatier och överdådiga livsstil ansågs dock olämplig av många muslimska präster. De resulterande sociala och politiska spänningarna tjänade till att underminera kungafamiljens maktbas.
I början av 1990-talet var den åldrande Fahd vid dålig hälsa. Kungen var överviktig i många år och led av diabetes och både rygg- och knäproblem. Och den försämrade hälsan hindrade honom inte från att njuta av sin enorma personliga rikedom: han hade bland sina residens räknat 12 palats. En av hans yachter åtföljdes av ett krigsfartyg med luftvärnsmissiler som försvar. Tyvärr drabbades den åldrade kungen 1995 av en stroke, vilket ledde till att kungafamiljen hamnade i en kris – om än en kris som pågick bakom stängda dörrar. Samtidigt upphävdes några av de mindre personliga friheter som hade tillåtits under åren efter Gulfkriget, och rikets ekonomiska situation blev kraftigt skuldtyngd.