De flesta förmaksseptostomier utförs på spädbarn med d-TGA eller andra cyanotiska hjärtfel. I dessa fall leds en ballongkateter genom en stor ven in i höger förmak, under hjärtkateterisering. Katetern dras in i foramen ovale, ett naturligt existerande hål mellan förmaken som normalt stängs strax efter födseln. Ballongen i kateterns ände blåses upp så att foramen ovale förstoras så pass mycket att det inte längre blir förseglat. Detta gör att mer syresatt blod kan komma in i det högra hjärtat (särskilt vid d-TGA) där det kan pumpas till resten av kroppen. Ballongen töms på luft och katetern avlägsnas.
Ibland är den första operationen inte helt lyckad, eller så finns det andra faktorer som omöjliggör en enkel förmaksseptostomi med ballong, t.ex. en äldre patient vars foramen ovale redan har stängts. Då utförs en förmaksseptostomi med blad. Detaljerna i förfarandet är i stort sett desamma, förutom att ett litet blad på kateterns ände först används för att skapa en öppning mellan höger och vänster förmak, innan ballongen sätts in.
Rashkinds ballongförmaksseptostomi utförs under hjärtkateterisering (heart cath), där en ballongkateter används för att förstora en foramen ovale, patent foramen ovale (PFO) eller förmaksseptumdefekt (ASD) för att öka syremättnaden hos patienter med cyanotiska medfödda hjärtfel (CHD). Den utvecklades 1966 av de amerikanska kirurgerna William Rashkind och William Miller vid Children’s Hospital of Philadelphia.
William Rashkind var inte kirurg utan barnkardiolog vid Children’s Hospital of Philadelphia. Han var en av fäderna till området interventionskateterisering, och han utvecklade inte bara denna livräddande teknik och anordning för nyfödda barn med transposition av de stora artärerna, utan även anordningar för att stänga förmaksseptumdefekter (ASD) och persisterande ductus arteriosus (PDA). Han var chef för avdelningen för barnkardiologi vid Children’s Hospital of Philadelphia fram till sin död 1986 i malignt melanom.