Hur håller du reda på vilken sida du är på i en bok?
Svaret berättar allt du behöver veta om den moraliska lins genom vilken du ser på världen. Åtminstone är det enligt ett diagram som cirkulerade flitigt på Twitter förra månaden (och som ursprungligen delades på Tumblr). Axlarna i det nio kvadraters rutnätet – lagligt, neutralt, kaotiskt överst; gott, neutralt, ont på sidan – tilldelar varje val en expansiv betydelse. Att använda ett bokband som bokmärke är enligt diagrammet ”lagligt bra”. Skräppapper och kvitton är fortfarande bra, men också kaotiska. Att använda ett vanligt bokmärke är ”sant neutralt”, medan det är ”neutralt ondskefullt” att lämna boken öppen och upp och ner.”
Detta diagram blev viralt främst för att det väckte debatt och försvarsvillkor. På vilket sätt är det mer ”ont” att hundöra en sida än att markera den med slumpmässigt skräp? Hur kan det anses vara ett ”neutralt” val att läsa en e-bok? Och det är bara bokmärken. Utjämningsdiagram har använts för att sortera politiker, Windows-versioner och till synes allt annat. De kastas runt på alla större sociala plattformar och har blivit en gemensam kulturell referenspunkt. De dyker upp på Pinterest, i subredditet Alignment Charts och i livsstilspublikationer.
chaotic good and chaotic evil pic.twitter.com/QQM5RGYB4u
– m (@wingheadd) February 9, 2020
Sanningen är att det är svårt att hitta en kategori som internet inte har anpassat. Anpassningsdiagrammen har täckt tekniker för ansiktstvätt, medelålders arbetande skådespelare, New York Citys transportalternativ. Avril Lavignes vita linne är kaotiskt neutral. Att beteckna sin bekräftelse eller acceptans med ok är neutralt gott, medan att skriva ok then är neutralt ont. En moralisk betydelse kan tydligen utläsas ur hur människor sitter i en stol eller skär ett äpple eller dricker sitt kaffe eller placerar sin säng i förhållande till sina sovrumsväggar. Detsamma gäller för hur de gör sig av med öronvax och hur de svarar på en mötesinbjudan.
Gridet kommer från rollspelet Dungeons & Dragons, men har sedan länge skiljts från den kontexten. Det används nu av människor som aldrig har suttit runt ett bord och låtsats vara druider och präster, eller möjligen ens hört talas om spelet. Inriktningstabeller är lätta att anpassa och de är lättlästa. De sprids lätt eftersom de kolliderar med andras instinkter: jag blir visceralt arg när jag tittar på ett helt felaktigt alignment chart av Gilmore Girls-karaktärer, vilket kan få mig att göra ett eget.
Här är en bild på ett alignment chart i kostym.twitter.com/nQ44D5NugM
– Emilia Petrarca (@EmiliaPetrarca) March 5, 2019
Njutningen av att fylla i ett anpassningsdiagram liknar nöjet av att spela ett enkelt hjärnspöke eller att fylla i ett arbetsblad i grundskolan: Du gör bedömningar, sorterar, placerar objekt i små lådor – och till slut har du något snyggt och sammansatt. Det har den lockande effekten av säkerhet. Om vi en gång för alla kunde bestämma oss för vad som är det exakt bästa sättet att leva skulle kanske allting falla på plats.
Det moraliska anpassningsdiagrammet med två axlar dök upp i en version från 1977 av Dungeons & Dragons handbok, tre år efter det att spelet först släpptes. I spelet väljer spelarna en moralisk inriktning för sina karaktärer i början, för att styra hur de kommer att fatta beslut under hela spelet. Det är tänkt att förhindra att folk beter sig slumpmässigt och ger berättelsen en viss struktur.
Mer berättelser
Läs: Vännerna som har spelat samma spel Dungeons & Dragons i 30 år
En ”god” moralisk inriktning innebär att en karaktär kommer att luta sig mot altruism och personliga uppoffringar. Ondska innebär att skada och förtrycka. En neutral person är en person som inte skulle döda någon utan anledning, men som inte heller skulle skydda någon utan anledning. Längs sidoaxeln innebär lagbundenhet, enligt spelets handbok i tredje upplagan, ”heder, pålitlighet, lydnad mot auktoriteter och tillförlitlighet”. På baksidan kan laglydighet innebära slutenhet, reaktionärt fasthållande vid traditioner, fördömande och bristande anpassningsförmåga”. Kaos, däremot, ”innebär frihet, anpassningsförmåga och flexibilitet. På baksidan kan kaos inkludera vårdslöshet, förbittring mot legitim auktoritet, godtyckliga handlingar och ansvarslöshet.”
Handboken rekommenderar god och laglydig inriktning, eftersom onda karaktärer är distraherande och störande och neutrala karaktärer är opålitliga (”de är ärliga, men kan frestas att ljuga eller bedra andra om det passar honom/henne”). Straff utdöms om man byter inriktning mitt i ett spel eller om man agerar på ett uppenbart sätt utanför sin karaktär.
Det var 2012 som en mall för inriktningsdiagrammen började leva på internet och lades ut på den numera nedlagda Pinterest-generatorn Polyvore, vilket gjorde det möjligt för diagram över spelkaraktärer och memes att börja cirkulera på webbplatser som Reddit, Tumblr och 4chan. År 2014 hänvisade folk fortfarande till mallen som ”D&D alignment chart” och erkände sig ibland som ”löjligt nördiga” för att de delade den. Men medan de flesta scheman som publicerades vid den tiden täckte ämnen som kom från fandoms eller från meme-kulturen, förgrenade sig vissa till mer vanliga ämnen. Se till exempel Shia LaBeoufs anpassningsdiagram, som placerade hans karaktär från Even Stevens på den ”neutrala onda” platsen. Och en annan, som satte Indiana Jones Shia på den platsen istället.
I samband med att alignment charts ökade i popularitet fick Dungeons & Dragons sitt eget uppsving tack vare bland annat 80-talsnostalgi och mainstreaming av high-fantasy-genren i och med Game of Thrones. Men kartans kulturella position är alltmer skild från spelets. I dag har delandet av en meme om anpassning mycket mindre att göra med nördiga hobbies än med internets favorit små debatter, som ”Ska man tvätta benen?” och ”Hur skulle hundar bära byxor?”. (Låt mig inte ens börja om huruvida cheesecake är paj.) Enligt Google Search Trends började intresset för alignment charts öka kraftigt i november 2016. Önskan att anpassa allting har blivit mätbart starkare under åren efter det senaste presidentvalet, som har präglats av polarisering och användning av Harry Potter-metaforer för att beskriva verkliga händelser.
Alignment charts tjänar ett tydligt syfte under ett spel som du sätter dig ner och spelar med dina vänner, men hur de fungerar på nätet är mer dimmigt. I sin bok från 2003, Designing Virtual Worlds, hävdar spelforskaren Richard Bartle att moralisk anpassning är användbar för rollspel eftersom det i spel ansikte mot ansikte finns en domare – Dungeon Master – som har befogenhet att säga när överträdelser inträffar och bestraffa spelare. Moraliska beslut sker längs ett tydligt avgränsat spektrum.
Internet är mycket mindre prydligt. Bartle rekommenderar att man inte använder ett anpassningsdiagram i ett virtuellt rum eller onlinespel eftersom, på internet, ”mycket av det som är gott eller ont, lagligt eller kaotiskt, är ogripbart”. Internet skapar så många oförutsägbara konflikter och förvirrande scenarier för mänsklig interaktion att det blir omöjligt att döma. Samtidigt kommer domen ständigt ner på nätet. Plattformar för sociala medier tvingar ofta fram binära svar: antingen ger man något ett hjärta för att man älskar det, eller så svarar man med något snabbt och grovt när man hatar det. Internet är ett rum av permutationer och förvirrad kontext, men som Motherboard-skribenten Roisin Kiberd hävdade i en essäsamling om meme-kulturen 2019, ”internet är fullt av reducerande moraliska bedömningar.”
Läs: Det misogyna skämtet som blev en goth-meme saga
Första gången Dungeons & Dragons blev populärt ägnade mammor och medier några år åt att handgripligen diskutera dess övertoner av satanism och häxkonst. Men spelet höll sig kvar genom att omvärdera krigs- och strategispel, som då var på modet; det handlade mer om att utveckla karaktärer och utforska moraliska val än om massförstörelse eller kolonialism. (I 1989 års upplaga togs en del av det demoniska bort.) Dess vokabulär har förblivit vanligt även utanför spelet eftersom det föreslår att livet kan bestå av logiska val. Även utanför själva spelplanen beskriver de internetkunniga ofta saker som ”kaotiskt gott” eller ”laglydigt ont”. Det förstnämnda är allas favorit, en förkortning för att säga att någon är snäll och cool men inte respekterar auktoriteter – på ett roligt, sött sätt.
I dag är det ganska uppenbart varför folk skulle dras till något som är lite häxigt men moraliskt klartänkt. Amerikanernas förtroende för varandra och för de flesta institutioner minskar. Lite klarhet är en godbit. Men även om ett diagram med nio rutor är mer nyanserat än ”bra” och ”dåligt” är det ändå onaturligt snyggt. Det finns oändliga sätt att uppträda i världen och inga regler som tvingar dig att vara konsekvent.
Jag gjorde tre versioner av ett frågeformulär som skulle berätta om min personliga moraliska inriktning, och jag skulle ha velat få veta att jag är kaotisk och god, men jag fick ett annat resultat varje gång – vid ett tillfälle ”lagligt neutral”, vilket var traumatiserande. Vad sådana här diagram inte kan ta upp är att det vi vill vara ofta är annorlunda än det vi är. Vad frågeformulär verkligen gör – som alla som någonsin haft en Seventeen-prenumeration vet – är att tvinga dig att tänka på vilka svar du bör ge för att få det resultat du vill ha. Det skulle dock vara trevligt att bara välja ett sätt att vara och hålla sig till den rutan.