Eros, den första asteroiden som upptäcktes som huvudsakligen rörde sig inom Mars omloppsbana och den första som omskrevs och landades på av en rymdfarkost. Eros upptäcktes den 13 augusti 1898 av den tyske astronomen Gustav Witt vid Uraniaobservatoriet i Berlin. Den är uppkallad efter kärleksguden i den grekiska mytologin.
John Hopkins University/Applied Physics Laboratory/NASA
Eros tillhör en grupp som kallas jordnära asteroider och kan passera inom 22 miljoner km från jorden. Under ett närmande på 1930-talet (före utvecklingen av direkt radarmätning) kunde astronomer observera asteroidens parallaxförskjutning mot bakgrundsstjärnorna för att förfina sina mätningar av jordens medelavstånd från solen, som ligger till grund för den astronomiska enheten. Eros var den första asteroiden (1901) som uppvisade variationer i ljusstyrka på grund av sin rotation. Dessa periodiska ljusfluktuationer användes senare för att bestämma dess rotationsperiod (5,27 timmar), dess långsträckta form och, tillsammans med andra observationer, dess storlek, som är ungefär dubbelt så stor som New York Citys Manhattan Island. Spektralobservationer fastställde att Eros tillhör sammansättningsklassen S, analogt med de steniga meteoriter som kallas vanliga kondriter, den vanligaste klassen bland asteroider som befinner sig i den inre delen av det huvudsakliga asteroidbältet.
År 2000 gick rymdsonden NEAR (Near Earth Asteroid Rendezvous) Shoemaker (uppskjuten 1996) in i omloppsbana runt Eros och samlade in ett helt år av data om dess ytsammansättning, topografi, massa, gravitationsfält, inre struktur och andra egenskaper innan den försiktigt landade på dess yta. NEAR Shoemaker fick exakta mått (33 × 13 × 13 km ), hittade bevis på geologiska fenomen som kan ha uppstått på en mycket större moderkropp som Eros härstammar från, och fick tusentals bilder som avslöjar ett stort antal åsar, rännor, kraterkedjor och stenblock. En viktig upptäckt var att Eros är en odifferentierad asteroid – det vill säga att den aldrig utsattes för omfattande smältning och segregering i lager med olika sammansättning – och att den därför kan vara ett orört prov av solsystemets ursprungliga material.