The Black Arts Movement började – symboliskt sett, åtminstone – dagen efter att Malcolm X mördades 1965. Poeten LeRoi Jones (som snart skulle byta namn till Amiri Baraka) meddelade att han skulle lämna sitt integrerade liv på New Yorks Lower East Side för Harlem. Där grundade han Black Arts Repertory Theatre, som var hem för workshops i poesi, dramatik, musik och måleri.
The Black Arts, skrev poeten Larry Neal, var ”den estetiska och andliga systern till Black Power-konceptet”. I likhet med den spirande politiska rörelsen betonade Black Arts Movement självbestämmande för svarta människor, en separat kulturell existens för svarta människor på deras egna villkor och skönheten och godheten i att vara svart. Black Arts-poeterna förkroppsligade dessa idéer i ett trotsigt svart poetiskt språk som byggde på svarta musikaliska former, särskilt jazz, svart talspråk, afrikansk folklore och radikalt experimenterande med ljud, stavning och grammatik. Black Arts-rörelsens poet och förläggare Haki Madhubuti skrev: ”Uppdraget är hur vi kan bli ett helt folk och hur vi kan börja berätta vår historia och samtidigt nå framgång i det här landet och i världen. Och det kan vi göra. Jag vet att vi kan göra det.”
The Black Arts Movement var politiskt militant; Baraka beskrev dess mål som ”att skapa en konst, en litteratur som skulle kämpa för svarta människors frigörelse med lika stor intensitet som Malcolm X, vår ”eldprofet”, och resten av de rasande massorna som gick ut på gatorna”. Genom att använda sig av sånger, slagord och ritualer med anrop och svar var Black Arts poesi tänkt att vara politiskt uppviglande. På grund av sin politik – liksom vad vissa såg som dess potentiellt homofobiska, sexistiska och antisemitiska inslag – var Black Arts Movement en av de mest kontroversiella litterära rörelserna i USA:s historia.
Rörelsen började avta i mitten av 1970-talet, i takt med sin politiska motsvarighet, Black Power-rörelsen. Regeringens övervakning och våld decimerade Black Power-organisationerna, men Black Arts Movement föll offer för intern splittring – framför allt på grund av Barakas övergång från svart nationalism till marxism-leninism – och ekonomiska svårigheter.
Mainstreamteatrar och -förlag omfamnade ett utvalt antal poeter från Black Arts Movement som ansågs vara särskilt säljbara för en vit publik. När dessa konstnärer flyttade från Black Arts press och teatrar följde intäkterna från deras böcker och pjäser med dem. Den oberoende ekonomiska stödstruktur som rörelsen hade hoppats bygga upp för sig själv decimerades. ”Under Black Arts-aktivitetens höjdpunkt hade varje samhälle en skara författare och det fanns utgivningsställen för hundratals, men när mainstream återfick kontrollen blev svarta konstnärer symboliserade”, skrev poeten, filmaren och läraren Kalamu ya Salaam. Tillsammans med den ekonomiska recessionen på 1970-talet och filantropiska stiftelsers ovilja att finansiera konstorganisationer som förespråkade radikal politik, innebar det vita etablissemangets kooptering av ett fåtal svarta konstnärer att rörelsen inte längre var ekonomiskt livskraftig.
Trots sin korta officiella existens skapade rörelsen bestående institutioner som ägnade sig åt att främja de svarta konstnärernas arbete, som till exempel Chicagos Third World Press och Detroits Broadside Press, samt communityteatrar. Den skapade också utrymme för de svarta konstnärer som kom efteråt, särskilt rappare, slampoeter och de som uttryckligen drar nytta av rörelsens arv. Ishmael Reed, som ibland var motståndare till Black Arts Movement, noterade ändå dess betydelse i en intervju 1995: ”Jag tror att vad Black Arts gjorde var att inspirera en hel del svarta människor att skriva. Dessutom skulle det inte finnas någon multikulturell rörelse utan Black Arts. Latinos, asiatiska amerikaner och andra säger alla att de började skriva som ett resultat av exemplet från 1960-talet. Svarta gav exemplet att man inte behöver assimilera sig. Du kan göra din egen grej, sätta dig in i din egen bakgrund, din egen historia, din egen tradition och din egen kultur.”
Denna samling samlar dikter, podcasts och essäer av eller om författare från Black Arts Movement. Vi kan naturligtvis inte hylla varje enskild poets bidrag och tillhörighet till denna rörelse, så den här samlingen är tänkt att vara en början, inte en slutpunkt. Om du vill föreslå tillägg till samlingen kan du kontakta oss här.