Doseringsformer (även kallade enhetsdoser) är farmaceutiska läkemedelsprodukter i den form i vilken de marknadsförs för användning, med en specifik blandning av aktiva beståndsdelar och inaktiva beståndsdelar (hjälpämnen), i en särskild konfiguration (t.ex. ett kapselskal) och fördelade i en särskild dos. Två produkter kan t.ex. båda vara amoxicillin, men den ena är i 500 mg kapslar och den andra i 250 mg tuggtabletter. Begreppet enhetsdos kan ibland även omfatta engångsförpackningar (särskilt när varje läkemedelsprodukt är individuellt förpackad), även om FDA skiljer på detta genom ”förpackning” eller ”dispensering” av enhetsdoser. Beroende på sammanhanget kan multi(ple) unit dose hänvisa till olika läkemedelsprodukter som är förpackade tillsammans, eller till en enda läkemedelsprodukt som innehåller flera läkemedel och/eller doser. Begreppet doseringsform kan också ibland avse endast den farmaceutiska formuleringen av en läkemedelsprodukts ingående läkemedelssubstans(er) och eventuella blandningar, utan att ta hänsyn till andra aspekter (t.ex. hur den i slutändan utformas som en förbrukningsvara, t.ex. en kapsel, ett plåster etc.). På grund av de något vaga gränserna och den oklara överlappningen av dessa termer och vissa varianter och kvalificeringar inom läkemedelsindustrin, är försiktighet ofta tillrådligt när man konverserar med någon som kan vara obekant med en annan persons användning av termen.
Avhängigt av metod/administrationsväg, finns det flera olika typer av doseringsformer. Dessa inkluderar många typer av flytande, fasta och halvfasta doseringsformer. Vanliga doseringsformer är piller, tabletter eller kapslar, dryck eller sirap samt naturliga eller växtbaserade former såsom växter eller livsmedel av olika slag, bland många andra. Administrationsvägen (ROA) för läkemedelstillförsel är beroende av doseringsformen för substansen i fråga. En flytande doseringsform är den flytande formen av en dos av en kemisk förening som används som läkemedel eller medicinering avsedd för administrering eller konsumtion.
Flera doseringsformer kan finnas för ett enda visst läkemedel, eftersom olika medicinska tillstånd kan motivera olika administreringsvägar. Till exempel kan ihållande illamående, särskilt med kräkningar, göra det svårt att använda en oral doseringsform, och i ett sådant fall kan det vara nödvändigt att i stället använda en alternativ doseringsform, t.ex. inhalation, buccal, sublingual, nasal, suppositorium eller parenteral. Dessutom kan en specifik doseringsform vara ett krav för vissa typer av läkemedel, eftersom det kan finnas problem med olika faktorer som kemisk stabilitet eller farmakokinetik. Exempelvis kan insulin inte ges oralt eftersom det vid administrering på detta sätt i stor utsträckning metaboliseras i mag-tarmkanalen (GIT) innan det når blodomloppet och därmed inte kan nå sina terapeutiska måldestinationer i tillräcklig utsträckning. De orala och intravenösa doserna av ett läkemedel som paracetamol skiljer sig åt av samma skäl.