DIVERTICULOSIS OF THE COLON
DIVERTICULAR DISEASE OF THE COLON – Engelska
Författare: Dr. Ernst Bontemps och Dr. Peter M. Pardoll
(fellow of the American College of Gastroenterology)
Center for Digestive Diseases
South Pasadena, Florida
Vad är divertikulos?
Divertikulos avser närvaron av små påsar eller säckar som växer utåt (så kallade divertiklar) och som kan utvecklas i slemhinnan i mag-tarmkanalen. Även om divertiklar kan uppstå var som helst i matsmältningskanalen är de vanligast på vänster sida av tjocktarmen, ett område som kallas nedåtgående och sigmoidkolon (Figur 1).
Hur vanligt är divertikulos?
Divertikulos är en vanlig åkomma, särskilt bland äldre personer. Tillståndet förekommer sällan hos personer under 30 år, men är vanligare hos personer över 60 år och drabbar män och kvinnor lika mycket.
Vad orsakar divertikulos?
Ingen vet säkert varför divertikulos utvecklas, men några teorier har lagts fram. Vissa experter tror att onormala sammandragningar och spasmer (som gör att trycket i tjocktarmen periodvis ökar) kan vara orsaken till att divertiklar bildas i svaga delar av tarmväggen. Å andra sidan kan en fiberfattig kost också spela en roll för utvecklingen av divertikulos, eftersom divertikulos har visat sig vara mycket sällsynt på den afrikanska landsbygden där kosten är fiberrik. Dessutom verkar det finnas en genetisk predisposition för divertikulos, det vill säga om någons föräldrar eller mor- eller farföräldrar har haft divertikulos kan den personen också utveckla den.
Vilka symtom har divertikulos?
De flesta patienter med divertikulos har inga symtom alls. Många vet inte att de har sjukdomen förrän den upptäcks genom en endoskopisk eller röntgenundersökning. Även om de flesta människor inte har några symtom kan vissa människor uppleva smärta eller obehag i nedre vänstra sidan av buken, uppblåsthet och/eller ändrade tarmvanor.
Hur diagnostiseras divertikulos?
Divertikulos upptäcks vanligen med hjälp av följande tester:
- Bariumsema: Vid denna röntgenundersökning sprutas flytande material in i tjocktarmen genom ett rör som förs in i ändtarmen. Röntgenbilden visar tjocktarmens anatomi och kan identifiera förekomsten av divertiklar, stora polyper eller utväxter.
- Koloskopi: Vid detta test används ett tunt, flexibelt endoskop med ljus och kamera för att titta på insidan av tjocktarmen. Detta instrument gör det möjligt att se divertiklar, polyper och andra utväxter.
- Magnetisk resonansskanning: Denna röntgenundersökning tar flera bilder av tvärsnittsskivor av kroppen. Detta test utförs normalt inte för att diagnostisera divertikulos, men har förmågan att identifiera divertiklar.
Kan divertikulos undvikas eller elimineras?
Och även om man inte vet om divertikulos kan undvikas, bör man definitivt undvika förstoppning, som är en viktig orsak till för högt tryck i tjocktarmen och en möjlig orsak till vissa fall av divertikulos. En kost med hög fiberhalt (kli, fullkornsbröd, färsk frukt och bladgrönsaker) kan minska utvecklingen av divertikulos, förbättra symptomen på förstoppning och minska sannolikheten för komplikationer. Fördelarna med en fiberrik kost kan ses hos dem som äter 15-30 gram fibrer dagligen. Tyvärr konsumerar man i USA i allmänhet bara 8-12 gram per dag. Divertikulos verkar inte ha något samband med alkohol- eller koffeinintag eller rökning.
När divertiklar väl bildas försvinner de inte. Hos personer som inte har några symtom kan en ökning av fibermängden i kosten för att göra avföringen mjukare och fylligare minska utvecklingen av fler divertiklar eller förebygga komplikationer. Kontakta din läkare om du har några särskilda problem.
Vad är komplikationer vid divertikulos?
Divertikulit är en inflammation och/eller infektion i divertiklarna. Personer med denna komplikation har vanligtvis också följande:
- Fiber
- Bärmvärk, vanligtvis i nedre vänstra sidan
- Diarré och/eller förstoppning
- Minskad aptit
Andra komplikationer till divertikulit är bl.a. att det utvecklas en abscess eller att tjocktarmen förträngs (konstriktion). I sällsynta fall kan en annan komplikation till divertikulit vara att det utvecklas en fistel eller en förbindelse mellan tarmen och blåsan.
När det förekommer blödning, det vill säga att stora mängder ljusrött blod rinner ut ur ändtarmen, beror det i de flesta fall på divertikulos och inträffar vanligtvis utan förvarning eller smärta. Kraftiga blödningar har rapporterats hos 3-5 procent av personer med divertikulos och upphör vanligtvis utan särskild behandling. För att diagnostisera och behandla orsaken till blödningen kan det dock vara nödvändigt med en endoskopisk undersökning. I de fall då endoskopi inte avslöjar något aktivt blödningsställe kan nuklearmedicinska skanningar också användas för att identifiera platsen för divertikelblödning. Ibland är det nödvändigt för en radiolog att utföra angiografi (injektion av kontrastmedel i blodkärlen) för att identifiera och behandla blödningar från divertiklar. I fall där varken endoskopisk eller radiologisk övervakning kan kontrollera blödningen kan det krävas en operation för att avlägsna det berörda området.
Behandling av divertikulit
Behandling av divertikulit (inflammerad eller infekterad divertikel) kräver antibiotika och ibland sjukhusvistelse. Återhämtningen är vanligen händelselös, men om abscessen fortsätter kan radiologisk dränering via ett perkutant rör dränera och hjälpa till att avlägsna abscessen. En operation är sällan nödvändig, men kan krävas när fallet inte reagerar på någon medicinsk behandling. Vid komplicerad divertikulit kan en tillfällig kolostomi krävas.
Kan divertikulit undvikas?
Personer med divertikulit uppmanas ibland att undvika livsmedel som innehåller osmältbara partiklar, till exempel popcorn, nötter och frukter med små frön. Teorin bakom denna typ av kost är att divertikeln kan ”fånga upp” dessa partiklar och utlösa divertikulit. Det finns inga bevis för att den här typen av utfodring är effektiv, och det finns endast personliga anekdoter som stödjer kostbegränsningar hos patienterna.