”Det falska kriget” är namnet på den tidsperiod under andra världskriget från september 1939 till april 1940 då det till synes inte hände någonting efter blixtkrigsattacken mot Polen i september 1939. Många i Storbritannien förväntade sig en stor katastrof – men titeln ”Phoney War” sammanfattar vad som hände i Västeuropa – nästan ingenting.
Uttrycket ”Phoney War” användes första gången, enligt uppgift, av en amerikansk senator vid namn Borah. Winston Churchill kallade samma period för ”skymningskriget” medan tyskarna kallade den för ”Sitzkrieg” – ”sittande krig”.
Foneykriget avser det som hände i Västeuropa mellan september 1939 och våren 1940. Att anta att ingenting pågick i Europa skulle vara fel eftersom Polen höll på att ockuperas med allt vad det innebar för det polska folket. I Västeuropa skedde emellertid mycket lite av militär betydelse. Faktum är att det hände så lite att många av de barn som hade evakuerats i början av kriget hade återvänt till sina familjer. För många hade kriget förklarats av Neville Chamberlain, men ingenting hände faktiskt.
I själva verket hände saker och ting, men allmänheten i Storbritannien var inte medveten om dem – eller mycket få var det. Sänkningen av ”Athenia” sände ett tydligt budskap till Storbritannien om att Tyskland var berett att sänka passagerarfartyg och inte bara fartyg av militär betydelse. Royal Oak’s förlisning förde också kriget hem till Storbritannien. Regeringen blev så chockad av Royal Oak’s förlisning att många människor först fick reda på det genom Lord Haw-Haws sändningar.
Klockan 09.00 den 3 september attackerade U-30 Athenia som var på väg till Kanada. U-30:s befälhavare, Lemp, hävdade att han trodde att ”Athenia” var en marinbåt eftersom den seglade i sicksack och i det dåliga ljuset kunde han inte skilja mellan ett linjeskepp och en marinbåt. Av de 1 102 passagerarna och 315 besättningsmännen dog 112. Tyskland försökte lägga skulden för attacken på britterna genom att hävda att den brittiska underrättelsetjänsten på order av Winston Churchill hade placerat en bomb ombord på ”Athenia”. I själva verket hade ubåtsbefälhavare fått order om att inte attackera passagerarfartyg och Hitler själv utfärdade en order om att inga ytterligare attacker skulle göras mot passagerarfartyg om det inte var uppenbart att de färdades i konvoj.
En överlevande från ’Athenia’
Under låtsaskriget var Storbritannien också engagerat i ”bombningar” över Tyskland – men det var inte bomber som släpptes utan propagandablad. Sir Kingsley Wood, statssekreterare i krigsministeriet, kallade dem för ”sanningsraider”. ”Raiderna” tjänade två syften:
- Tyskarna skulle läsa om Nazitysklands ondska
- Det var att visa Tysklands ledare hur sårbart deras land var för bombningar.
Miljontals flygblad släpptes över Tyskland. Bara den 3 september släpptes 6 miljoner exemplar av ”Note to the German People” på bara en natt – motsvarande 13 ton papper. Det viktigaste resultatet av dessa inledande raider var att tyskarna förstärkte sina luftvärnsbatterier.
Men medan vissa politiker ansåg att raiderna tjänade ett syfte, gjorde andra inom militären inte det.
”Min personliga åsikt är att det enda som uppnåddes i stort sett var att tillgodose kontinentens behov av toalettpapper under de fem långa krigsåren”. ”Bomber” Harris skriver i slutet av kriget.
”Det är skamligt att föra ett konfetti-krig mot en fullständigt hänsynslös fiende.”
General Spears
Det är säkert sant att allmänheten skulle ha velat ha ett mer kraftfullt svar på attacken mot Polen. Om våra bombplan var kapabla att släppa flygblad, förmodade man, borde de också vara kapabla att släppa bomber på viktiga industriella mål för att låta tyskarna veta att vi menade allvar.
”Röken och lukten från de tyska skogarna skulle lära tyskarna, som var mycket sentimentala med sina egna träd, att kriget inte alltid var trevligt och lönsamt, och att det inte kunde utkämpas helt och hållet i andras länder”. Hugh Dalton
När frågan om ett angrepp på Schwarzwald togs upp med Kingsley Wood svarade han:
”Åh det kan ni inte göra, det är privat egendom. Du kommer att be mig att bomba Ruhr härnäst.”
I väntan på att kriget skulle bryta ut hade lagförslaget om nödbefogenheter (försvar) i augusti fått kungligt samtycke. Den införde
”sådana försvarsbestämmelser som verkar nödvändiga eller ändamålsenliga för att säkerställa den allmänna säkerheten, försvaret av riket, upprätthållandet av den allmänna ordningen och ett effektivt genomförande av varje krig som Hans Majestät kan vara engagerad i, samt för att upprätthålla förnödenheter och tjänster som är nödvändiga för samhällets liv.”
Denna lag medförde
- Arresteringen, Rättegång och bestraffning av alla som ansågs ha gått emot dessa bestämmelser
- Att häkta alla som regeringen ansåg vara ett hot
- Att ta all annan egendom än mark som regeringen behövde
- Att gå in i och genomsöka all egendom
- Ändra all befintlig lag om det var nödvändigt för krigsarbetet
Det var när kriget började, stod allmänheten inför en strid ström av förbud – vad de inte fick göra – och krav – vad de var tvungna att göra.
En sådan åtgärd drog till sig en avsevärd mängd kritik även inom parlamentet. Fängelse utan rättegång och det faktiska upphävandet av habeas corpus var verkligen kontroversiellt. Dingle Foot, parlamentsledamot, sade att Storbritannien utkämpade två krig: Nazistisk aggression utomlands och nazistiska tendenser hemma.
Under det falska kriget tillämpades mörkläggning strikt tills det blev uppenbart att problemen på vägarna måste lösas. I december 1939 tillät Westminster gatubelysning med låg densitet för att bidra till att lösa problemet med fotgängare/vägolyckor. Andra områden följde snart efter. Men ingen nattbelysning av något slag var tillåten inom 12 miles från sydostkusten. Det var först den 22 januari 1940 som de välkända bilstrålkastarna från andra världskriget infördes tillsammans med en hastighetsbegränsning på 20 km/h i tätbebyggda områden.
-
Versaillesfördraget var den fredsöverenskommelse som undertecknades efter att första världskriget hade avslutats 1918 och i skuggan av den ryska revolutionen och…