Den produktionen skulle öka. I början av 1980-talet var han nykter och hade påbörjat några produktiva decennier, med romaner, pjäser, poesi och journalistik. I hans roman ”Angels” från 1983 sitter en karaktär i dödscellen fastspänd i en gaskammare och lyssnar nästan hänfört på sitt hjärtslag medan han väntar på slutet.
”Boom … Boom! Har det någonsin funnits något så vackert som det där?” Mr Johnson skrev. ”En annan kommer … boom! Vackert! De kommer bara inte bättre än så. Han var mitt uppe i att ta sitt livs sista andetag innan han insåg att han tog det.”
1992 publicerade han ”Jesus’ Son”, en samling av 11 noveller om småbrott och mord i ett desperat amerikanskt landskap. Alla är sammanlänkade av samma drogmissbrukande berättare.
Mr Johnson berättade för New York Times att hans berättare – den sortens vilda amerikan som skjuter folk – är en person som skulle tilltala människor i 12-stegsprogram. ”Jung sa en gång att inom varje alkoholist”, sade han, ”finns det en sökare som hamnade på fel spår.” En del kritiker har kallat ”Jesus’ Son” för John Johnsons mästerverk. I The New Yorker jämförde John Updike Johnsons stil med den unge Ernest Hemingways ”glänsande ekonomi”. Och i The Times skrev James McManus att Johnsons universum ”är en plats där försöken till frälsning förblir radikalt provisoriska och där en vacklande berättararkitektur på ett oförutsägbart sätt uttrycker både kristusliknande och patologiska sinnesdrag.”