Skrivet den 25 maj 2020. Publicerad i Mexiko
Mexiko är hemvist för 68 ursprungsbefolkningar som var och en talar sitt eget modersmål, som är organiserat i 11 språkfamiljer och har 364 dialektala varianter. Enligt det nationella institutet för statistik och geografi (INEGI) identifierar sig 25,7 miljoner människor, eller 21,5 % av befolkningen, som ursprungsbefolkning. Samtidigt uppgav 12 miljoner invånare (10,1 procent av befolkningen) att de bodde i hushåll med ursprungsbefolkning. Dessutom är 6,5 % av landets befolkning registrerade som talande ett inhemskt språk, vilket motsvarar 7,4 miljoner människor.1
Inhemska samhällen fortsätter att vara de mest utsatta för ojämlikhet, eftersom 69,5 % av ursprungsbefolkningen, 8,4 miljoner människor, lever i fattigdom, och 27,9 %, 3,4 miljoner människor, i extrem fattigdom, enligt det nationella rådet för utvärdering av politiken för social utveckling (CONEVAL).2 Dessutom har 43 % av de som talar ett inhemskt språk inte avslutat sin grundskoleutbildning, medan 55,2 % arbetar med lågkvalificerat manuellt arbete.3
Mexiko undertecknade ILO-konvention 169 1990, och 1992 erkändes landet som en plurikulturell nation när artikel 2 i konstitutionen ändrades.
Den 1 januari 2019 firade Zapatistas nationella befrielsearmé (EZLN) att det var 25 år sedan upproret inleddes. Det uttryckte sitt motstånd mot infrastrukturprojekt som planeras av den federala administrationen, t.ex. mayatåget eller den transisthmiska korridoren.4
Indiska kvinnor i migration: Från hemmet till arbetsmarknaden
I den nuvarande rörlighetsprocessen blir ursprungsbefolkningens kvinnor alltmer påtagliga, som tillsammans med resten av migranterna flyttar från de mest marginaliserade områdena, främst belägna i landets sydöstra och mellersta delar, till områden med större ekonomisk utveckling, inklusive vissa städer, områden med agro-kommersiell utveckling, turistområden i olika delar av landet, de norra och södra gränserna, och till och med internationellt, särskilt i USA och Kanada. Enligt folk- och bostadsräkningen 2010 är 82 416 av de 174 770 personer som talar ett inhemskt språk och som är invandrare i delstaten kvinnor, dvs. 47 % av det totala antalet. Bland internationella migranter (37 117) utgör kvinnor 6 858 personer, dvs. 18 % av det totala antalet. Detta är ungefärliga siffror om man beaktar att ursprungsbefolkningen är underräknad på grund av att den förnekar sin etniska tillhörighet och i vissa fall har förlorat sitt modersmål, ett kriterium som INEGI använder för att identifiera ursprungsbefolkningen. Detta är förknippat med diskriminering av ursprungsbefolkningar, vilket dokumenteras i studier i ämnet: ”På destinationsorterna finns det en stark tendens att diskriminera ursprungsbefolkningens migranter”, en situation som drabbar kvinnor som är särskilt utsatta för diskriminering på grund av deras trefaldiga villkor: migranter, kvinnor och ursprungsbefolkning.
Enligt INEGI har 20 delstater i landet registrerat de största migrationsströmmarna av kvinnliga ursprungsbefolkningens statsmigranter. Denna trend kan också variera beroende på etnisk grupp. År 2006 ökade till exempel migrationen av kvinnor och hela familjer som flyttar ut ur staten eller landet, även om det konstateras att migrationen av den manliga befolkningen är större. Inhemska kvinnors närvaro i migrationen registreras inte heller i uppgifterna för varje enskild stat eftersom de är underräknade. INEGI kvantifierar dem inte ens per etnisk grupp, vilket ytterligare begränsar mätningen av fenomenet. Det är därför nödvändigt att ta hänsyn till kvalitativ information även från tidigare år för att rekonstruera migrationens historia. Enligt etnografiska undersökningar som olika forskare genomfört i landets ursprungsområden är de kvinnor som deltar i migrationen Mazahua, Mixtec, Pima, Tepehua, Pames, Otomi, Nahua, Amuzga från Guerrero, Popoloca, Tojolabal, Zapotec, Triqui, Yaqui och Coras, ett fenomen som inte hade synliggjorts som en allmän trend i ursprungsbefolkningen även om det registrerades i dessa undersökningar.
Orsakerna till ursprungsbefolkningens migration är flera. Trots detta är strukturella faktorer de viktigaste orsakerna som förklarar fenomenets kontinuitet. Dessutom har urfolkskvinnor de högsta siffrorna för analfabetism, skolavhopp, brist på sysselsättningsmöjligheter, våld i hemmet, hälsoproblem och risker under graviditet, höga fertilitets- och dödlighetsnivåer, bland andra faktorer. Hushållstjänster, informell handel, restaurang- och maquila-arbete eller t.o.m. tiggeri5 är några av de alternativ som inhemska kvinnor har för att skaffa sig en inkomst i städerna. Arbete inom jordbruket är ett annat alternativ.
Megaprojekt, samråd, ursprungsbefolkningar och afromexikanska folk
Mexiko är erkänt som ett mångfacetterat land med stora kontraster, särskilt på det ekonomiska området. Den federala regeringen har genomfört en strategi för att bekämpa korruptionen, som började med att omvandla de program för att uppmärksamma befolkningen i sociala utsatthetssituationer som registrerats i den nationella utvecklingsplanen för 2019-2024, t.ex. de ekonomiska bidragen som delas ut på ett personligt sätt, som inte tar hänsyn till ursprungsbefolkningarnas kulturella perspektiv eller kosmovision, som ignorerar deras organisering och deras solidaritetsrutiner som härrör från deras interna normativa system, och som på så sätt undergräver deras samhällsstruktur och försvagar deras sociala väv.
Den nationella utvecklingsvisionen har också påtvingats ursprungsfolkens territorier genom stora infrastrukturprojekt, utan att ta hänsyn till deras deltagande, behov och önskemål, vilket äventyrar folkens överlevnad som kollektiva enheter och deras territorier, vilket påpekades av representanten för FN-organisationen.6 Mayatåget anses till exempel vara det viktigaste infrastruktur-, socioekonomiska utvecklings- och turismprojektet under den nuvarande federala administrationen. Det omfattar en sträcka på 1 525 kilometer i delstaterna Chiapas, Tabasco, Campeche, Yucatán och Quintana Roo, med 15 stationer och en ungefärlig investering på mellan 120 och 150 miljarder mexikanska pesos.7 Vissa urfolkssamhällen har dock reagerat mot det som de anser vara ett påtvingande genom att lämna in amparo-stämningar till det federala domstolsväsendet. Detta är fallet med Xpujil, Calakmul, i Campeche, som har fått projektet tillfälligt avbrutet eftersom de inte känner till de tekniska studierna eller miljökonsekvensbedömningen, och som påpekar att samrådet var simulerat och bedrägligt och inte överensstämde med de internationella normerna för mänskliga rättigheter. Det största motståndet mot megaprojekt representeras dock av EZLN, vars medlemmar har uttryckt sin vilja att dö som jordens väktare i stället för att tillåta dem.8
Med förfarandena i den allmänna lagen om ekologisk balans och miljöskydd är det svårt att skydda miljön eftersom den överlåter ansvaret till samhällena att begära samråd när en miljökonsekvensbedömning görs, och inte innan projektet utformas.9 Rätten till samråd för ursprungsbefolkningar grundar sig på artikel 2 i konstitutionen och artikel 6 i ILO-konvention 169. Samrådet måste ske i förväg, fritt och informerat och är en del av ursprungsbefolkningarnas rätt till autonomi, självbestämmande och utveckling. Nationens högsta domstol har dock förvandlat denna rättighet till ett rent administrativt förfarande och har begränsat innehållet i den interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheters rättspraxis genom att fastställa att det måste finnas en betydande påverkan10 för att ett samråd ska äga rum, och genom att fastställa att det kommer att betraktas som ett förhandssamråd om det genomförs innan projektet genomförs.11
I detta sammanhang reformerades den federala konstitutionen så att de afro-mexikanska folken och samhällena inkluderades i artikel 2.C i konstitutionen, utan att deras rättigheter uttryckligen angavs. Detta gör det obligatoriskt att inkludera dem i nästa nationella folk- och bostadsräkning 2020, som för första gången innehåller frågan: ”Anser du att du är afromexikansk, svart eller afrodescendent på grund av dina förfäder, traditioner eller sedvänjor?12
Trots att senaten i år ratificerade två internationella instrument: den interamerikanska konventionen mot alla former av diskriminering och intolerans och den interamerikanska konventionen mot rasism, rasdiskriminering och därmed sammanhängande former av intolerans har ursprungsbefolkningar och afromexikaner erkänts uteslutande som kultursubjekt och inte som offentligrättsliga juridiska personer inom rättssystemet, vilket gör att de inte har rättskapacitet för att försvara sina kollektiva rättigheter och sitt kollektiva arv.
Mord på ursprungsfolksaktivister som försvarar rättigheter och miljö
Enligt olika internationella organisationer som Global Witness och Amnesty International var Mexiko även 2019 ett av de farligaste länderna för aktivister som försvarar miljö och mänskliga rättigheter, som utsätts för trakasserier, hot, förtryck och dödliga attacker. Under 2019 dödades minst 14 miljöaktivister och försvarare som tillhörde olika ursprungsbefolkningar, varav en del redan hade lämnat in klagomål om att de fått hot. Brotten begicks främst i delstaterna Chiapas, Chihuahua, Morelos, Oaxaca, Puebla, Tabasco och Veracruz till följd av territoriella konflikter, opposition och motstånd mot megaprojekt inom infrastruktur, utvinning och energiproduktion.
Ett av de mest representativa fallen av det våld och den straffrihet som ursprungsbefolkningarna utsätts för är mordet på bonderaktivisten, kommunikatören och nahualäraren Samir Flores Soberanes, medlem av Folkfronten till försvar för mark och vatten i Morelos, Puebla och Tlaxcala, som motsatte sig den integrerade planen för Morelos och de två termoelektriska kraftverken i Huexca, gasledningen och akvedukten för floden Apatlaco. Tidigt på morgonen den 20 februari 2019 mördades han när han lämnade sitt hem i Amilcingo, Morelos, på väg till den kommunala radiostationen Amiltzinko, som han grundade 2013.13 Fallet blev ännu mer relevant eftersom det bara två dagar senare hölls det offentliga samrådet om driften av termoelektriska kraftverket, där enligt officiella siffror 59.5 % av befolkningen röstade för projektet och 55 715 medborgare deltog.
25 år för Zapatistas nationella befrielsearmé (EZLN)
Den 1 januari 2019 var det 25 år sedan EZLN:s uppror i San Cristóbal de las Casas i Chiapas, som fortsätter att öppet opponera sig mot den mexikanska staten, eftersom deras krav inte har blivit tillgodosedda, trots att det har gått ett kvarts sekel sedan de förklarade krig. I samband med detta jubileum uttryckte Subcomandante Moisés, talesman för EZLN, sitt missnöje med den nuvarande federala regeringens ekonomiska och infrastrukturella projekt.
I en atmosfär av ständig kamp mellan den federala exekutivledningen och EZLN genomfördes olika aktiviteter under hela året. Av utrymmesskäl redovisas endast två av dem här. Den 21 och 22 december 2019, i San Cristóbal de las Casas, anordnade EZLN tillsammans med den nationella urfolkkongressen och det urfolksbaserade regeringsrådet forumet för försvar av territoriet och Moder Jord, som besöktes av 921 deltagare och delegater från 25 mexikanska delstater och 24 länder. Huvuddiskussionen kretsade kring olika megaprojekt, såsom utvinning av kolväten och byggande av gasledningar, vatten-, värme- och vindkraftverk, gruv-, jordbruks- och turismprojekt, som påverkar ursprungsbefolkningen genom att deras territorier tas i besittning och förorenas. Vid forumets slut kom man överens om att anordna dagarna för försvar av territoriet och Moder Jord ”Samir Somos Todxs” (Samir vi är alla) i februari 2020. Den 27-29 december anordnade EZLN det andra internationella mötet för kvinnor i kamp i syfte att reflektera över, synliggöra och fördöma våld mot kvinnor samt utveckla strategier för att sätta stopp för våldet. Mötet ägde rum i Semillero ”Huellas del Caminar de la Comandanta Ramona del Caracol Tzots Choj” (”fotspår av Comandanta Ramona del Caracol Tzots Choj” på maya) och mer än 4 000 kvinnor från 49 länder deltog. Under de tre dagarna genomfördes aktiviteter som gjorde det möjligt för kvinnorna att dela med sig av sina erfarenheter och skapa stödlänkar för att bekämpa könsrelaterat våld, eftersom en av deras viktigaste uppgifter är att skapa stödnätverk och möten mellan kvinnliga försvarare av andra kvinnors territorier.14 Vi uppmanar läsarna att besöka Radio Zapatistas webbplats för att få veta mer om utvecklingen av denna verksamhet: radiozapatista.org
.org
Noter och referenser
- Páez Cárdenas, Juan, 2000, ”Indígenas Tijuanenses”, i Diario el Mexicano, Tijuana, Baja California, Mexiko, 22
- ”Conversatorio hacia una agenda legislativa garante de los derechos a la libre determinación, al territorio y a los modelos propios de desarrollo de los pueblos indígenas y afrodescendientes”, FN:s generalsekreterare, Mexiko, 24 april 2019, tillgänglig på: https://www.hchr.org.mx
- ”Plan Nacional de Desarrollo 2019-2024”. SEGOB, Mexiko, 12 juli 2019, tillgänglig på: https://www.dof.gob.mx/nota_detalle.php?codi-n go=5565599&date=12/07/2019
José del Val, direktör för universitetsprogrammet för studier av kulturell mångfald och interkulturalitet (PUIC-UNAM); Juan Mario Pérez Martínez, teknisk sekreterare för PUIC-UNAM; Carolina Sánchez García, akademisk sekreterare för PUIC-UNAM; Elia Avendaño Villafuerte, ansvarig för ursprungsbefolkningens och de svarta folkens rättigheter vid PUIC-UNAM.