Den hårda verkligheten av kvinnohat i hiphop – Journey Magazine

Kultur | augusti 18, 2020

Den hårda verkligheten av kvinnohat i hiphop

av: De’ja Stokes

Megan Thee Stallion fick utstå mycket smärta och granskning efter att hon påstods ha blivit skjuten av Tory Lanez den 12 juli. Strax innan Lanez greps ringde en invånare om oroligheter i stadsdelen Hollywood Hills. Vid gripandet av rapparen hittade poliserna en pistol i hans SUV. Inledningsvis uppgavs det i rapporterna att Megan drabbades av ett sår på foten från krossat glas. Efter att rykten cirkulerade rättade hiphopstjärnan till dessa påståenden den 15 juli. Hon avslöjade att hon lidit av flera skottskador.

”På söndagsmorgonen drabbades jag av skottskador som ett resultat av ett brott som begicks mot mig och som gjordes med avsikt att fysiskt skada mig”, sade Megan via Instagram.

Och även om Megan fick mycket stöd och kärlek blev situationen genast föremål för förlöjligande på sociala medier. Medan många inte tyckte att händelsen var rolig, gjorde andra twitteranvändare skämt och memes om att Megan blev skjuten. Många ansåg att reaktionerna på den kvinnliga rapparens olycka härrörde från misogyna åsikter.

Jag hatar allt om vad Meg Thee Stallion måste hantera, från själva skjutningen till memes i sociala medier till det faktum att alltför många människor inte tar den svarta kvinnans smärta på allvar till det faktum att hon inte ens tillåts bearbeta det i fred.

– Luvvie är #ProfessionalTroublemaker. FÖRBESTÄLLNING. (@Luvvie) July 27, 2020

”I hiphopmusik relaterar misogyni till varje aspekt av rap som stödjer eller normaliserar objektifiering, exploatering och viktimisering av kvinnor.”

Begreppet misogyni relaterar till ämnet om hur ofta en svart kvinnas lidande ignoreras. I situationen med Lanez och Megan tog sociala medier det inte på allvar. Andra kändisar som 50 Cent och Draya Michele skämtade offentligt om att Megan hade blivit skjuten.

Detta tvingade följaktligen Megan att tala om bristen på skydd som svarta kvinnor möter i sina samhällen. Hånglet drev henne till tårar via Instagram live när hon förklarade sin oskuld i den påstådda skottlossningssituationen.

I hiphopmusik relaterar misogyni till varje aspekt av rap som stödjer eller normaliserar objektifiering, exploatering och viktimisering av kvinnor. Misogyni är ett långvarigt problem inom hiphopvärlden, och i åratal har ingenting förändrats.

Efter att det första kvinnliga solohiphopalbumet släpptes av MC Lyte 1988, översvämmades hiphopscenen av kvinnor. ”Samtidigt verkade det lyriska innehållet hos våra manliga motsvarigheter skifta”, sade Ellen Chamberlain i sitt TED-talk ”Misogyny in Hip-Hop”. Manliga rappare började snart införliva en överdriven mängd skällsord och nedsättande uttalanden riktade mot kvinnor i sina texter.

Dessa texter bestod av respektlöst och våldsamt beteende mot kvinnor. Hårda texter fortsätter att normaliseras vilket gör att vissa känner sig trygga med att tillämpa det i sin vardagliga livsstil – inte bara i musiken. Ägande och synsätt verkade förskjuta vågskålen inom hiphop, enligt Chamberlain.

”Kvinnor har alltid varit ett centralt fokus i degenererande raptexter”, säger Neha Makkapati, journalist på Daily Nexus.

1993 släppte Queen Latifah den ikoniska feministiska låten ”U.N.I.T.Y” som ett svar på alla manliga emcees som kallade kvinnor vid deras namn i sina texter. Men även då fick låten inte särskilt mycket erkännande på radion. Kanske kränkte hon många egon med skivan eller så var budskapet för kraftfullt. På den tiden var det många som uppskattade låten. Den konfronterade bristen på respekt för kvinnor i vårt samhälle och smädelser mot dem.

”Begreppet misogyni i hiphop framställer kvinnor som mindre än vad de är.”

Hipphopkulturen har också framställt kvinnor som rekvisita. Chamberlain påpekade det faktum att hiphopcrews från 90-talet som No Limit Records, Terror Squad och Bad Boys hade minst en kvinnlig rappare närvarande. Men i det stora hela fick dessa damer bara möjlighet att glänsa på grund av sin position i närheten av männen som rekvisita snarare än självständiga framgångsrika artister. ”Här är våld och misshandel okej. Det är ok att mumla förtal om hur kvinnor inte är något mer än fordon för sex”, sade Makkapati.

Begreppet misogyni i hiphop framställer kvinnor som mindre än vad de är. Texterna och innehållet har också fått vissa män att betrakta och behandla kvinnor som inget annat än objekt. Så utan tvekan kände Lanez sig bekväm med att skjuta en kvinna på grund av mängden misogyni inte bara i musiken utan även i andra aspekter av livet. Även om han aldrig avslöjade sin sida av historien är Lanez utifrån sett nöjd med våldet och misshandeln av kvinnor.

”Vare sig det handlar om referenser, förnedrande och/eller tvingande sexuella handlingar, slampskämning eller behandlingen av kvinnor som objekt, verkar rapgenren på ytan vara mer förnedrande och antifeministisk än andra musikaliska traditioner”, säger journalisten Isabella Decarlo.

Om misogyni existerar i hiphopkulturen, existerar det även i andra musikgenrer. Den finns också i vår vardag och i andra kulturer, inte bara i musiken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.