För sociologin är bourgeoisin en samhällsklass som kännetecknas av egna produktionsmedel, och tack vare detta kommer den att etablera ett exploateringsförhållande med proletariatet eller arbetarklassens samhällsgrupp från vilken den kommer att köpa sin arbetskraft, med tanke på att den sistnämnda inte har egna produktionsmedel. Det är detta förhållande som de båda samhällsklasserna upprätthåller genom den makt som den ena har över den andra som gör det möjligt för borgarklassen att ackumulera kapital.
Under senmedeltiden började denna term av franskt ursprung användas för att beteckna de stadsbor som utförde de första kommersiella bytesverksamheterna, t.ex. köpmän och hantverkare. Senare, under renässansen, började termen användas för att referera till köpmännen som under denna period nådde en mycket viktig höjdpunkt som ledde till att de fick oöverskådliga rikedomar från de affärer de bedrev. Denna grupp markerade födelsen av en ny social klass, eftersom den hade nya egenskaper som de klasser som dominerade vid den tiden inte hade.
För det första hade bourgeoisin inte garanti för adelstitlar som aristokratin, som var den mäktigaste klassen vid den här tiden, och den hade inte heller den underkastelse av rättigheter och det underkastelse som livegenskapen var tvungen att lida. Borgarna hade i princip blivit det genom att ha utvecklat en handel som de utnyttjade för att försörja och berika sig själva, eller genom att dra nytta av handelsutbyte och penningutlåning.
Denna ekonomiska frammarsch av bourgeoisin framkallade utan tvekan en förändring utan motstycke som slutade med att ändra den etablerade och rådande ordningen fram till dess, det vill säga, aristokratin började förlora sin makt som en följd av bourgeoisins ekonomiska tillväxt, det spelade inte längre någon roll om man hade tjugo adelstitlar, makten hade bytt ägare….Och naturligtvis var den politiska arenan det andra område som bourgeoisin lyckades dominera, och monarkierna började bli alltmer isolerade, ensamma och lämnade oundvikligen scenen.
Den franska revolutionen skulle så småningom etablera borgarklassen som den dominerande samhällsklassen och främja viktiga politiska förändringar, såsom införandet av den parlamentariska demokratin som ny regeringsform, och skulle också vara nyckeln till framgången för de industriella, agrara och kommersiella revolutionerna.
Bourgeoisin skulle bli den dominerande samhällsklassen och främja viktiga politiska förändringar, såsom införandet av den parlamentariska demokratin som ny regeringsform.