Året var 1904 och det var första gången som USA stod värd för de olympiska spelen.
Detta borde ha varit ett spännande ögonblick, men USA:s första olympiska spel i St Louis var faktiskt en enda röra.
St Louis var inte ens tänkt att stå som värd för spelen – det var Chicago som stod värd.
The Windy City hade vunnit budet om att vara värd för de olympiska sommarspelen 1904, men spelens tidsram överlappade med Louisiana Purchase Convention (även känd som 1904 års världsutställning) i St. Louis, ett mer populärt och etablerat evenemang. Världsutställningens funktionärer var ovilliga att låta ett ”rivaliserande” evenemang äga rum i en annan stad, vilket tvingade de olympiska funktionärerna att flytta spelen till St Louis. Spelen var inte längre ett fristående evenemang.
1904 års världsutställning. Foto via David R. Francis, ”The Universal Exposition of 1904″/Wikimedia Commons.
För att göra saken ännu värre hade i juli – mindre än två månader innan spelen började – inga inbjudningar till andra länder skickats ut. Men även om inbjudningarna hade gått ut i tid var det osannolikt att Europa skulle visa upp sig starkt på grund av de politiska spänningarna i hemlandet och det avsevärda avståndet att resa. Resultatet blev en OS-delegation som i princip var starkt amerikansk, med endast 42 av de 651 idrottsmännen från andra länder än USA.
Spelen var också värd för politik, skandaler, skämt och otur – allt detta gav en färgstark tillbakablick, men ett glest evenemang vid den tiden.
Men mitt i kaoset och de oräkneliga hinder som atleterna ställdes inför i St Louis fungerade evenemanget som ett skyltfönster för många olympiska rekord och premiärer.
Det faktum att spelen de facto fungerade som en amerikansk plattform dämpade inte tävlingsglöden hos de atleter som dök upp; många hade tränat hela sina liv för att få denna möjlighet.
En sådan idrottare var löparen Archie Hahn från University of Michigan.
Med tanke på att han hade vunnit tävlingar vid 1903 års Intercollegiate Championships var förväntningarna höga på den multitalangfulle friidrottaren. Hahn gjorde ingen besvikelse och vann guld i alla sina tre tävlingar: 60 meter, 100 meter och 200 meter. I den sistnämnda tävlingen satte Hahn en olympisk rekordtid på 21,6 sekunder. Hans rekord stod sig i 28 år och uthärdade bättre besökta spel i framtiden.
En annan var George Eyser, en gymnast med en benprotes av trä som tävlade för det amerikanska laget.
Concordia Turnverein Gymnastic Team, 1908. George Eyser står i mitten. Foto av Louis Melsheimer/Missouri Historical Society/Wikimedia Commons.
Eyser var en tysk invandrare som hade förlorat sitt ben i en tågolycka som barn, men han utmärkte sig som den främsta talangen i sitt lokala gymnastiklag i St Louis. Vid spelen 1904 vann han sex medaljer – fem av dem på en enda dag – och säkrade därmed sin plats i den amerikanska olympiska historien.
Det skulle dröja över hundra år innan de olympiska spelen skulle få se ytterligare en amputerad tävla i spelen.
Men även om denna olympiad var långt ifrån felfri säkrade den en plats i idrottshistorien, inte bara tack vare de individuella idrottsliga prestationer som den gav upphov till, utan även tack vare den uppsjö av nya idrotter som den var värd för.
För de olympiska spelen i St. Louis hade boxning, fristilsbrottning och tiokamp aldrig varit medaljsträckor. Ett sekel senare är det svårt att föreställa sig de olympiska spelen utan dem.
Andra introducerade tävlingar, som t.ex. dragkamp, känns inte lika viktiga eftersom de inte blev kvar så länge. Den sexdelade tävlingen debuterade 1904 och USA vann alla tre medaljerna, men den varade bara fram till spelen 1920 innan den slogs ut. Trots detta har många moderna fans krävt att den ska återvända till de olympiska spelen.
1904 års dragkamp. Foto av Charles Lucas/Library of Congress/Wikimedia Commons.
De här nya tävlingarna och de idrottare de presenterade kan ha varit främmande för många på den tiden, men de vann snabbt fansens hjärtan över hela världen.
De inledande amerikanska spelen tjänade till slut som en påminnelse – om än en stenig sådan – om att den olympiska tävlingens och enighetens anda håller i sig även under de mest bisarra omständigheter. En olympisk idrottsman tränas i att vara ihärdig när det gäller motgångar, och ingenstans har vi sett detta bättre än vid de sparsamt besökta och dåligt planerade olympiska sommarspelen i St Louis 1904.
Dessa spel kanske inte har en plats i pantheonet av legendariska olympiader, men de lyfter ändå fram prestationerna och andan hos de idrottare som deltog. Det bestående och osannolika arvet från dessa spel påminner även de mest avtrubbade fansen om att de olympiska spelen existerar som en plattform för idrottarna.
Den kaotiska affären fungerade också som en banbrytande händelse och banade väg för USA:s rika historia inom spelen, både som värd och tävlande.
Den här berättelsen producerades som en del av kampanjen ”17 dagar” med DICK’S Sporting Goods. Syftet med dessa berättelser är att belysa verkliga händelser där idrotten för samman människor.