Hacktivism är alltid ett känsligt ämne. Å ena sidan finns det väldigt lite inbyggt ansvar för självbevakande hackningsförsök. Å andra sidan kan cyberattacker vara en av de mest effektiva formerna för att driva fram aktivistiska ideal. Även om vi inte förespråkar att man ska bryta mot lagen bara för att man har den tekniska kunskapen, har många fantastiska aktivistiska bedrifter skett helt och hållet i cyberrymden. Från att störta regeringar till att bekämpa scientologiska kvacksalvare, kolla in våra tio favoritfall och (potentiellt) inspirerande fall av hacktivism nedan!
10) Worms Against Nuclear Killers (WANK)
Det fanns tidigare fall av hacktivism-liknande handlingar innan WANK-wormen dök upp – 1971 utvecklade till exempel Steve Jobs och Steve Wozniak ett telefonhack som gjorde det möjligt för människor att få gratis långdistanssamtal – men det här hacket från 1989 var ett av de första som hade en tydlig politisk inriktning, en egenskap som senare skulle hjälpa till att definiera termen. (Vid den tiden hade termen ”hacktivism” ännu inte myntat.) Masken, som utvecklades av australiensiska hackare under täcknamnen Electron och Phoenix, skickades till ett datanätverk som delades av det amerikanska energidepartementet och NASA, bara en dag före uppskjutningen av rymdsonden Galileo. Så varför ”Worms Against Nuclear Killers”? Vid den här tiden var allmänhetens oro över Challenger-katastrofen med rymdfärjan fortfarande stor, och demonstranter mot NASA hävdade att om Galileo skulle krascha precis som Challenger, skulle dess plutoniumbaserade moduler orsaka katastrofal förstörelse när de föll tillbaka till jorden. Naturligtvis visade sig rädslan vara obefogad, men budskapet var tydligt: i och med den digitala tidsålderns intåg var en radikalt ny form av medborgarrätt möjlig, och inga institutioner – inklusive regeringar – kunde förvänta sig att vara undantagna.
9) Kosovo-hacktivism
I slutet av 90-talet ökade de mer koncentrerade och fokuserade hacktivistiska insatserna, och ingen var kanske mer inflytelserik än under den kontroversiella konflikten i Kosovo. När Nato samarbetade i ett förödande flygbombardemang av regionen inledde hackare runt om i världen DoS-attacker (numera ett varumärke för hacktivisternas taktik) och förstörde eller kapade webbplatser för att störa regeringens verksamhet. Team Sploit, en amerikansk grupp, hackade sig in på den amerikanska luftfartsmyndighetens webbplats och skrev ”Stoppa kriget”, den ryska Hackers Union infiltrerade den amerikanska flottans webbplats och skrev ”Stoppa terroristangreppet mot Jugoslavien på en webbplats för den amerikanska flottan”, och serbiska Crna Ruka utförde DoS-attacker mot Natos webbplatser. Efter den oavsiktliga bombningen av en kinesisk ambassad i Belgrad anslöt sig även kinesiska hacktivister till ansträngningarna. Även om de flesta av dessa åtgärder var rena protestyttringar, skapades ett prejudikat för transnationellt hacktivistsamarbete och utvecklingen av ett större hacktivistcommunity.
8) Jam Echelon Day
Samma år som Kosovokonflikten uppstod, dök det upp en epostkedja med följande rubrik: ”STÅ UPP FÖR FRIHETEN ATT UTBYTA INFORMATION!” I dag är det ett välkänt upprop i hacktivistkretsen, men i oktober 1999 hade det revolutionär tyngd. Nu känd som Jam Echelon-dagen samordnade hacktivister från hela världen för att störa övervakningssystemet Echelon, som drivs av USA, Storbritannien, Kanada, Australien och Nya Zeeland, och som av hacktivistledare beskrivs som ”mycket verkligt, mycket påträngande och i slutändan förtryckande”. Som en del av planen uppmanades de deltagande ”nätisterna” att skicka minst ett e-postmeddelande som innehöll ”subversiva” nyckelord från en lista som tillhandahölls, vilket skulle utlösa Echelon-systemet och så småningom överväldiga dess datorer. Även om effektiviteten var begränsad var det mest anmärkningsvärda med Jam Echelon dess gräsrots- och populistiska premiss: ”Nu finns det en chans för vem som helst, oavsett datorvana, att bli en omedelbar hacktivist.”
7) Anonymous ansluter sig till Occupy Wall Street
När ryktet om de planerade protesterna på Wall Street började spridas under sensommaren 2011, var Anonymous bland de första stora förespråkarna. För en rörelse som ibland anklagades för att vara oorganiserad, utmärkte sig hackerkollektivet för sin unika förmåga att förena disparata fraktioner och förvandla en NYC-centrerad händelse till en nationell och till och med internationell protest. I oktober slog några medlemmar (kontroversiellt) till mot New York Stock Exchange-webbplatsen, men dess huvudroll förblev som politisk sponsor, vilket för första gången bevisade att det kunde åstadkomma förändring med mer traditionella medel när det var nödvändigt; att hacktivistkollektivet kunde organisera och mobilisera lika väl som att störa och attackera; och att, återigen, när omständigheterna krävde det, Anonymous kunde röra sig från sina bärbara datorer till gatorna när omständigheterna krävde det.
6) Phineas Fisher tar ner Gamma International
Du ska inte ta det från mig: Biella Coleman, professor vid McGill University i Montreal med hackare, hacktivism och Anonymous som specialitet, hävdar att ”för politiskt sinnade hackare är Phineas redan en legend”. I januari 2017 hävdade spanska myndigheter att de hade gripit den mystiske hacktivisten efter en attack mot den katalanska lokalpolisens webbplats, men Fisher dök upp på Twitter några timmar senare och försäkrade sina följare om att han/hon ”levde och mådde bra”. Bland hackarens många måltavlor finns FinFisher, Hacking Team och den turkiska regeringen, men den mest kända razzian kom 2014 när Fisher hackade Gamma International, en brittisk-tysk spionprogramvarutillverkare, och sedan dumpade 40 gigabyte data på Reddit och avslöjade företaget för att ha sålt mjukvara för att undertrycka bahrainska aktivister (ett rykte som Gamma länge hade förnekat). Fisher är inte heller intresserad av någon form av elitistisk självpromovering. Strax efter Gamma-hacket släppte han en detaljerad handledning ”för att förhoppningsvis informera och inspirera dig.”
5) Anonymous attackerar Scientology
Under 2008 hade majoriteten av allmänheten aldrig hört talas om Anonymous, en avhoppad utbrytning av 4chan-communityt på nätet. Den lösa affiliate hade genomfört några småaktiga attacker mot internetkonkurrenter, men de kunde knappast misstas för att stödja någon sammanhängande ideologi, utom kanske yttrandefrihet. Sedan lanserades Project Chanology, och Anonymous – och hacktivismen – blev aldrig mer densamma. Efter Scientologikyrkans försök att censurera en kontroversiell intervju med Tom Cruise, kyrkans i särklass mest kända medlem, inledde Anonymous en massiv serie av överbelastningsattacker, svarta fax med mera. När historien fick uppmärksamhet i media började Anonymous organisera gatuprotester över hela världen – från kyrkans högkvarter i Clearwater, Florida, till Melbourne, Australien – med sina numera välkända Guy Fawkes-masker och uppmanade regeringen att utreda Scientologys skattebefriade status. Sedan dess har många andra avslöjanden om Scientology dykt upp, och Anonymous har blivit ett välkänt hacktivistnamn.
4) Operation(er) Darknet
Samtidigt med Anonymas utflykt till Occupy Wall Street genomförde gruppen en omgång större hackerattacker mot webbplatser på den mörka webben som tillhandahåller barnpornografi. I oktober 2011 avslöjades 1 600 användarnamn från ”Lolita City”, och fyrtio andra bilddelningssajter stängdes av helt och hållet. Ett år senare återlanserade Anonymous Operation Darknet genom att lägga ut e-postmeddelanden och IP-adresser till misstänkta pedofiler på en anslagstavla på nätet. Ändå kom den överlägset största nedtagningen i februari 2017: i ett enda svep raderade en enda Anon ut 20 % av den mörka webben, varav minst hälften utgjordes av barnpornografiskt material. Som hackaren förklarade i en intervju med Newsweek: ”Jag planerade inte den här attacken, jag hade bara den rätta idén och tog tillfället i akt efter att ha fått reda på vad de hade för material.”
3) Hacktivister slår till mot ISIS
Operation ISIS, som är den största Anonymous-operationen hittills, involverar minst fyra av kollektivets splittringsgrupper, bland annat Binary Sec, VandaSec, CtrlSec och GhostSec, varav den sistnämnda startade som ett svar på Charlie Hebdo-attacken i Paris 2015. Förutom att vara Anonymas största operation antas OpISISIS allmänt vara den mest utmanande, där många av deltagarna sägs ”spendera mycket tid på att spåra människor som inte kan hittas”, enligt chefen för National Security Agency. Ändå är inte allting förgäves. Strax efter Parisattackerna i november 2015 hävdade Anonymous att de hade stängt ner över 5 000 pro-ISISIS Twitterkonton. Sedan dess har hackare slagit till med dussintals DDoS-attacker mot terroristorganisationen och kapat Twitterkonton. För sin del är Storbritanniens säkerhetsminister John Hayes offentligt positiv till hacktivisterna och sade till underhuset att han är ”tacksam för alla som deltar i kampen mot denna typ av ondska”.”
2) Hacktivism och den arabiska våren
När en serie lokala politiska protester inleddes i Tunisien i december 2010 var det få som kunde ha förutspått att de skulle leda till en av 2000-talets mest betydelsefulla omvälvningar … och ändå intresserade sig Anonymous omedelbart för dem. Den 2 januari inleddes Operation Tunisia; i mitten av månaden hade protesterna svept över hela Nordafrika; i slutet av månaden hade egyptierna samlats på Tahrirtorget och krävt att president Hosni Mubarak skulle avgå. Den arabiska våren var i full gång. Som den första storskaliga revolutionära rörelsen i den digitala tidsåldern var den kanske också den första där information var det viktigaste vapnet: vem som hade den, vem som kontrollerade den och vem som kände till den. Föga förvånande insåg internationella hacktivister situationen redan från början och hjälpte till att återställa regeringens undertryckta webbspeglar och proxies, så att medborgarna återfick tillgång till nyhetssajter och plattformar för sociala medier. När servrarna blev mörka satte grupper som Anonymous och Telecomix upp ad hoc-kommunikationssystem och uppringningsmodem. Samtidigt drabbades regeringarna i Tunisien, Egypten och Syrien av massiva cyberattacker som störde verksamheten och stängde av kommunikationsuppdateringar.
1) Aaron Swartz
Vårt mest häpnadsväckande fall av hacktivism är nog egentligen inte hacktivism, eller åtminstone inte uteslutande. Även om Aaron Swartz karriär omfattade hacktivistiska initiativ var Swartz mycket mer: en engagerad entreprenör, politisk organisatör, programmerare och författare, bland andra sysselsättningar. Han var med och utvecklade populär programvara och kod, arbetade med de tidiga stadierna av Creative Commons och grundade Infogami, som han gick med på att slå samman med Reddit 2006. År 2008 grundade Swartz det inflytelserika Watchdog.net, som spårar politiker, och skapade det som nu kallas SecureDrop, som driver en säker kommunikationskanal mellan journalister och källor till visselblåsare; i dag är Washington Post, The New Yorkers, The Guardian och ProPublica dess kunder. Swartz var en stark anhängare av en fri och öppen webb, men det som skulle ha varit en av Swartz stora prestationer blev tragiskt nog en av hans sista: efter att ha försökt ladda ner betalda akademiska tidskrifter från JSTOR via MIT:s datanätverk åkte Swartz fast och arresterades. Under loppet av ett mycket kontroversiellt och utdraget federalt fall fick Swartz stå inför upp till 13 åtalspunkter. I januari 2013 begick han självmord. Två dagar senare hackade Anonymous flera webbplatser för att upprätta hyllningar. Trots hans för tidiga död finns Swartz’ arv och hacktivistiska anda kvar, särskilt i hans strävan efter öppen tillgång och en bättre och mänskligare World Wide Web.