Council of Economic Advisers, rådgivande organ inom den verkställande makten i USA:s regering som består av tre professionella medlemmar som utses av presidenten och godkänns av senaten. Till Council of Economic Advisers uppgifter hör bland annat att samla in och analysera ekonomiska data samt formulera och bedöma ekonomisk politik.
Rådet inrättades genom Employment Act of 1946, som undertecknades som lag den 20 februari 1946 av president Harry S. Truman. Lagstiftningen stimulerades av två viktiga överväganden. Det första, en kvarleva från depressionstiden, var den praktiska oron för att en ekonomi i fredstid inte skulle kunna uppnå full sysselsättning. Det andra var John Maynard Keynes inflytande på den ekonomiska teorin. Den keynesianska ekonomin teoretiserade att marknadsekonomier kan komma att hamna i en jämvikt under full sysselsättning och att det därför krävs statliga stimulansåtgärder för att driva ekonomin mot full sysselsättning. Innan rådet inrättades gavs ekonomisk rådgivning av olika organ samt av personer som ad hoc togs in i presidentens krets.
Med tanke på sin utformning är Council of Economic Advisers ett neutralt organ utan kopplingar till en särskild valkrets, och det leds och bemannas ofta av ekonomer som är tjänstlediga från akademiska positioner. Detta ger möjlighet till ny teoretisk och tillämpad forskning som kan användas i politiska frågor. De relativt kortvariga utnämningarna hindrar en viss person från att bli fast förankrad i en isolerande byråkrati. Man hoppas att detta gör det möjligt för rådet att opartiskt ge dagens bästa råd. Rådet har också fungerat som ett testområde för personer som Alan Greenspan, Ben Bernanke och Janet Yellen, som var och en av dem var ordförande i rådet innan de blev ordförande i styrelsen för Federal Reserve System.