Namnet har överlevt nästan helt och hållet tack vare Sankt Nikolaus, en biskop i Myra (nuvarande Turkiet) på 400-talet. S:t Nikolaus är ihågkommen av historien för sin religiösa iver och extraordinära godhet. Även om det finns få fakta som är kända, liksom för många tidiga helgon, spreds Nikolaus legender och han blev en av de mest älskade helgonen någonsin. Hans fromhet exemplifierades till exempel i berättelsen om en fattig man som, utan hemgift till sina tre döttrar, förberedde sig på att överlämna dem till prostitution. Vid tre olika tillfällen, var och en förklädd av nattens mörker, kastade Sankt Nikolaus en säck med guld genom ett fönster in i mannens hus (tre säckar med guld för var och en av de tre döttrarnas nödvändiga hemgift så att de kunde gifta sig och räddas från prostitution). Nikolauskulten hade utan tvekan det största antalet anhängare av alla andra helgon bland både öst- och västeuropeiska kristna under medeltiden; det sägs att konstnärer inspirerades av hans avbild näst efter den heliga moderen. I öst åkallades Nikolaus av sjömän för att få säkra resor (”Må Sankt Nikolaus hålla rodret!”). I väst trodde man att Nikolaus vakade över barn (vilket härrör från en legend om att han återuppväckte tre små barn från de döda efter att de dödats för att få mat under en hungersnöd). Sankt Nikolaus var också inspirationen bakom den holländska figuren ”Sinterklaas”, en trollkarlsliknande figur som lämnade gåvor till barn runt Sankt Nikolaus högtidsdag (6 december), för att hedra helgonets rykte om att ge hemliga gåvor och för att han beskyddade barn. De tidiga nederländska bosättarna i Nya Amsterdam (Amerika) förde med sig detta koncept till kolonierna i Nya världen. Nikolaus reliker finns i Basilica di San Nicola i Bari, Italien, som varit en pilgrimsort i århundraden. Det är uppenbart att Nikolaus var/är en av de mest älskade och vördade helgonen någonsin. Det är av den anledningen som namnet har hållits i bruk i över 1 700 år!