- Cavaliers genomsnittliga livslängd
- Begreppet ”genetisk” & ”ärftlig”
- Ursprunget för CKCS-rasen
- Mitralventilsjukdom
- Syringomyeli
- Hälsotester
- Blodtrombocyter
- Slutsats
- Citat av Dean Koontz
- Forskningsnyheter
- Veterinärresurser
CavalierHealth.org har som mål att ge Internetanvändaren tillgång till saklig information om de stora, allvarliga hälsostörningar som drabbar cavalier King Charles spaniel (CKCS) och som antas vara ärftliga, inklusive mitralisklaffsjukdom (MVD), syringomyeli (SM), höftledsdysplasi (HD), luxation av patellas (knän), näthinnedysplasi och andra försvagande och/eller smärtsamma störningar som kavalierrasen är predisponerad för. Alla dessa sjukdomar förtecknas i den vänstra kolumnen på varje sida. Innehållet på webbplatsen består av sammanställningar av information från många veterinärspecialister och andra källor med kunskap om CKCS.
Många av dessa sjukdomar förekommer hos andra hundraser, vissa i större utsträckning än hos CKCS och andra i samma eller mindre utsträckning. Vi hävdar inte att alla dessa sjukdomar är unika för cavalierer. Men den här webbplatsen handlar endast om cavalier King Charles spaniel. Därför fokuserar vi på i vilken utsträckning dessa genetiska sjukdomar påverkar cavalier, deras symtom, diagnoser och behandlingar samt vad uppfödare kan och bör göra för att försöka minska förekomsten av dessa sjukdomar i framtida generationer av cavalierer.*
*Vissa kritiker av denna webbplats hävdar att längden på listan över sjukdomar i den vänstra kolumnen syftar till att överväldiga tittarna med känslan av att cavalier King Charles spaniel är en kroniskt sjuklig ras och bör undvikas. Detta är inte alls avsikten med denna webbplats. Syftet med listan över rasens erkända sjukdomar, i alfabetisk ordning efter deras olika alternativa namn, är att göra det möjligt för cavalierägare att påskynda sin sökning och hitta det de kanske letar efter, baserat på de symtom som deras cavalier kan uppvisa.
Cavaliers genomsnittliga livslängd
Cavalierrasen är mottaglig för 25 ärftliga sjukdomar. (Se denna artikel från december 2009.)Vissa allvarliga ärftliga sjukdomar, såsom mitralisklaffsjukdom (MVD), är utbredda hos CKCS. Vid fem års ålder förväntas över hälften av alla cavalier King Charles spaniels ha mitralklaffmuller, och den procenten ökar till den grad att bland dem som överlever till tio års ålder förväntas nästan alla ha MVD. Den förväntade livslängden för en CKCS kan vara ganska kort – så ung som sju år till i genomsnitt 9,75 år (se denna artikel från oktober 2018) – de kortare liven beror främst på den dödliga effekten av en tidigt insatt mitralisklaffsjukdom. Andra sjukdomar, såsom höftledsdysplasi, bör drabba en av fyra cavalierer. Ytterligare andra, såsom syringomyeli (SM), fortskrider inom rasen så snabbt att statistiken inte har kunnat hålla jämna steg med tempot. Den nuvarande uppskattningen av SM är över hälften av alla cavalierer, och för dess följeslagare, Chiari-liknande missbildning, närmar sig 100 % av alla CKCS.
CavalierHealth.org omfattar inte alla ärftliga defekter som är kända för att förekomma hos cavalierer. Den fokuserar på de allvarligaste dragen, de som är dödliga, smärtsamma, förblindande, orsakar dövhet, kräver livslång behandling eller kräver kirurgi. Det finns bokstavligen dussintals andra genetiska defekter som förekommer hos cavalier King Charles spaniel men som inte klassificeras som allvarliga eller livshotande. Och hittills har webbplatsen uteslutit vissa mer sällsynta sjukdomar som CKCS:er tros vara predisponerade för, t.ex. ofullständig förbening av humerkondylen (axeln), olika eosinofila syndrom (andra än eosinofil stomatit), myotoni och lymphangiektasi.
Denna webbplats utesluter också vissa mycket allvarliga ärftliga sjukdomar som uppstår antingen vid födseln eller under den tidiga valptiden och som valpen sällan överlever eller som är så påtagliga att ingen uppfödare skulle försöka att ge en drabbad cavalier som en frisk cavalier. Sådana åkommor är bland annat förmaksseptumdefekt, papegojmynning (brachygnathism), wry mouth och hydrocephalus.
Cavalier King Charles spaniel har blivit alltmer populär i Förenta staterna under de senaste tjugo åren. Även om den hade vuxit långsamt men stadigt i popularitet mellan dess ankomst till USA från England 1952 och dess införande i American Kennel Club 1995, var det inte förrän AKC:s erkännande som antalet kullar av cavaliervalpar per år började skjuta i höjden. Sedan AKC:s första år av erkännande har antalet AKC-registreringar av cavalier King Charles spaniels ökat med över 800 %. År 2020 var cavaliern den 17:e mest populära rasen i AKC av 195 raser, en ökning från den 70:e mest populära rasen 1997.
Med dess ökade popularitet har det kommit en extraordinär överavel, vilket för cavalier King Charles Spaniel mycket väl kan visa sig vara dess dödsstöten.
Men även om denna webbplats fokuserar på CKCS i USA är de genetiska sjukdomar som diskuteras här världsomspännande, och inget lands cavalierer är immuna mot de försvagande och/eller livsförkortande effekterna av dessa allvarliga genetiska sjukdomar som cavalierernas gener verkar vara mest mottagliga för.
RETURN TO TOP
Mitralvalvsjukdom (MVD)
Den obotliga hjärtsjukdomen MVD är en smärtsam sjukdom för en cavalier att uppleva, och det är en smärtsam sjukdom för en cavalierägare att bevittna. Den resulterar vanligtvis i en för tidig och plågsam död för hunden och år av hjärtesorg för dess ägare.
På 1990-talet började en hängiven grupp veterinärkardiologer och genetiker undersöka den extremt höga förekomsten av mitralisklaffsjukdom hos cavalierer. De fann att MVD var över tjugo gånger mer sannolikt att förekomma hos cavalier King Charles spaniels än hos någon annan ras, och att vid fem års ålder kan över hälften av alla cavalierer förväntas ha MVD-hjärtrörelser. Vid 10 års ålder hade 100 % av CKCS:erna i deras studier sådana hjärtbrus.
Dessa experter på hundhjärtan utarbetade 1997 och 1998 en uppsättning avelsregler, som kallas MVD Breeding Protocol. MVD-protokollet presenterades av en panel av dessa experter för amerikanska cavalieruppfödare vid ett symposium i maj 1998 som sponsrades av Cavalier King Charles Spaniel Club, USA. I MVD-protokollet uppmanades uppfödarna att begränsa aveln till endast cavalierhundar som var minst fem år gamla och vars hjärtan var fria från MVD-murmorerier (enligt diagnosen från certifierade veterinärkardiologer). Det enda undantaget i MVD-protokollet var att tillåta avel av hundar som var så unga som 2,5 år gamla om båda cavalierföräldrarnas hjärtan var fria från blåsljud vid 5 års ålder. Under ledning av sin dåvarande ordförande C. Anne Eckersley-Robins godkände styrelsen för Cavalier King Charles Spaniel Club, USA, MVD-protokollet 1998.
Detta MVD-protokoll förväntades drastiskt minska och möjligen eliminera mitralisklaffsjukdom hos cavalierhundar under 5 års ålder (så kallad tidig MVD) under så få som två till tre avelsgenerationer. MVD-protokollet krävde dock att kavaljeruppfödare drastiskt ändrade sina avelsmetoder, eftersom nästan alla sådana uppfödare vanligtvis började avla sina kavalierer så tidigt som vid ett års ålder.
Tyvärr har den överväldigande majoriteten av uppfödare av kavaljerer av typen Cavalier King Charles spaniels i Förenta staterna ignorerat MVD-protokollet och i stället ökat uppfödningen av sina kavalierer som inte är myndiga för att tillgodose den ständigt ökande efterfrågan på marknaden för valpar. Sedan American Kennel Club officiellt erkände rasen 1995 har dessutom många uppfödare av andra AKC-raser lagt till cavalier King Charles spaniels i sina kennlar, utan att vara medvetna om eller oroliga för MVD eller någon av de allvarliga genetiska sjukdomar som är vanliga för CKCS. Under de senaste åren har också de kommersiella valpkvarnarna, som föder upp urskillningslöst utan någon tanke på hälsotester och säljer sina valpar över hela landet via djuraffärer och Internet, lagt till den MVD-förbannade cavalier till sin inventering av raser.
Som ett resultat av detta har man i stället för att eliminera tidig MVD hos cavalierhundar inom två till tre generationer (en generation är 2.5 år) under de 18 år som gått sedan 1998 har cavalier King Charles spaniel inte gjort några framsteg i kampen mot mitralisklaffsjukdom, utan i stället gått tillbaka.
En panel bestående av tio av de främsta styrelsecertifierade veterinärkardiologerna rapporterade i november 2009 att varje cavalier King Charles spaniel löper hög risk att utveckla MVD. De rekommenderar att alla CKCS:er undersöks för mitralisklaffmuller varje år.
Tillbaka till början
Syringomyeli (SM)
Under de senaste åren har syringomyeli blivit en stor förlamning för cavalier King Charles spaniels. SM är en extremt allvarlig genetisk ryggradssjukdom som är utbredd och tros drabba cavalierer av alla blodslinjer. Antalet diagnostiserade fall har ökat dramatiskt sedan 2000.
SM utvecklas från att en cavalier känner överkänslighet i nackområdet, med ett okontrollerbart behov av att klia sig på nacken och axlarna, till svår smärta runt huvudet, nacken och axlarna, vilket får den att yla eller skrika, följt av förstörelse av delar av cavalierens ryggmärg. SM är så smärtsamt att den drabbade hunden kan vrida nacken och till och med sova och äta endast med huvudet högt. Vissa cavalierhundar förlorar hela användningen av sina lemmar och förlorar kontrollen över blåsan och tarmarna, andra försämras till den grad att de blir förlamade.
Syringomyeli är så utbredd i CKCS-blodlinjerna att antalet potentiella bärare är enormt, och avelsprogram baserade på att undvika SM-bärare är omöjligt. Forskare uppskattar nu att upp till 95 % av alla cavalier King Charles spaniels har Chiari-like malformation (CM), den skallmissbildning som tros vara en del av orsaken till syringomyeli, och att upp till 50 % av cavaliererna har SM.
Som med MVD har experterna utarbetat ett avelsprotokoll för SM, som innefattar att man eliminerar hundar som drabbats av SM – baserat på kliniska tecken och magnetresonanstomografi (MRT) – från avelsprogrammen, och att man försiktigt avlar de andra beroende på om de är kända bärare av sjukdomen eller inte. Cavalieruppfödarnas deltagande i att följa detta avelsprotokoll har varit minimalt.
RETURN TO TOP
Hälsotestning
Uttrycket ”hälsotestning” används en hel del på den här webbplatsen. Karaktären av ett visst hälsotest på en cavalier King Charles spaniel beror på arten av den genetiska störningen:
– Mitralisklaffsjukdom (MVD) kräver en årlig undersökning av en certifierad veterinärkardiolog, med hjälp av ett stetoskop eller doppler eller röntgen. Se Kardiologer för en förteckning över certifierade veterinärkardiologer i USA och Kliniker för en förteckning över billiga kliniker för hjärttestning som för närvarande är planerade i USA.
– Höftledsdysplasi (HD) kräver en undersökning av en certifierad veterinärradiolog med hjälp av röntgenstrålar. SeClinics för en förteckning över billiga röntgenkliniker som för närvarande är schemalagda i USA.
– Patellor kräver manipulation av en veterinär. SeClinics för en förteckning över billiga kliniker för patellatestning som för närvarande är schemalagda i Förenta staterna.
– Retinal dysplasi, grå starr och andra ögonrelaterade sjukdomar kräver en undersökning av en certifierad veterinär oftalmolog. Se Kliniker för en förteckning över billiga kliniker för ögontestning som för närvarande är schemalagda i USA.
– Syringomyeli (SM) föreslår en MRT-undersökning eller en fysisk undersökning utförd av en veterinär neurolog. SeNeurologer för en förteckning över certifierade veterinära neurologer i USA.
– Många av de andra genetiska sjukdomarna kräver blodanalyser av specialiserade veterinärer. SeClinics för en förteckning över billiga kliniker för blodanalyser som för närvarande är schemalagda i USA.
– Vissa tester behöver endast utföras en gång i en cavaliers liv, t.ex. höftledsdysplasiaröntgen och SM-undersökningar. Andra måste utföras årligen eller till och med oftare, till exempel MVD-undersökningar, patellamanipulationer, blodprov och ögonundersökningar. Om en genetisk sjukdom kräver årliga undersökningar är rapporter och intyg som är äldre än ett år inaktuella och inte relevanta för cavalierens nuvarande genetiska hälsotillstånd. Tidpunkten för undersökningar av andra sjukdomar, t.ex. diabetes mellitus, epilepsi ochdepisodiskt fallande syndrom, beror på de symtom som visar sig.
RETURN TO TOPP
Blodplättar
Över hälften av alla cavalier King Charles spaniels kan ha både ett onormalt lågt antal blodplättar och överdimensionerade blodplättar. Trots det låga antalet blodplättar fungerar den typiska cavalierens blodplättar normalt, och hunden verkar inte uppleva några hälsoproblem på grund av vare sig storleken eller det lägre antalet blodplättar. Det finns dock undantag från denna typiska situation.
Overdrivet lågt antal blodplättar är normalt ett tecken som tenderar att alarmera allmänpraktiserande veterinärer, och därför är det oerhört viktigt att cavalierägare uppmärksammar sina veterinärer på detta godartade tillstånd hos rasen när blodprover beställs.
Ladda ner den här pdf-filen och ta med den till dina veterinärer, för att försäkra dig om att de känner till detta godartade tillstånd för blodplättar och inte blir alarmerade.
RETURN TO TOPP
Slutsats
I en tid då cavalier King Charles spaniel uppfödare bör vara försiktiga och välja att inte föda upp minderåriga hundar och otestade hundar, för att minska förekomsten av MVD och SM och flera andra progressiva och förvärrade ärftliga sjukdomar, Vi finner att de flesta cavalieruppfödare väljer att föda upp sina hundar yngre, föda upp dem oftare och antingen inte fullt ut testa dem för dessa genetiska defekter eller ignorera ogynnsamma testresultat och föda upp dem ändå.
Så sent som 2009 konstaterade ordföranden för Storbritanniens Cavalier King Charles Spaniel Club följande: ”Det finns många medlemmar som fortfarande inte är beredda att hälsokontrollera sina avelsdjur, och av dem som gör det verkar det som om många inte skulle tveka att avla av drabbade djur”. Och så fortsätter det …
Cavaliervalpköparen måste akta sig för dessa många oansvariga uppfödare. Det finns mycket få ansvarsfulla, etiska uppfödare av cavalier King Charles spaniels som faktiskt gör det rätta. Många kommer att säga att de är ansvarsfulla, att de testar sina avelsdjur, att de följer avelsprotokollen och att de gör allt som kan göras för att minska allvarliga genetiska störningar i sina avelsprogram. Men väldigt, väldigt få är sanningsenliga och gör faktiskt vad de säger att de gör. Det är en värld där köparen är på sin vakt på marknaden för cavalier King Charles spaniel.
RETURN TO TOPP
Forskningsnyheter
Oktober 2018:UK Kennel Club cavaliers’ average lifespanier’s average lifespanier drops to 9.75 years in 2014.I en artikel från oktober 2018 undersökte brittiska veterinärforskare (T. W. Lewis, B. M. Wiles, A. M. Llewellyn-Zaidi, K. M. Evans, D. G. O’Neill) dödsrapporterna för 5 663 hundar som registrerades av UK Kennel Club 2014, däribland 222 cavalier King Charles spaniels. De rapporterar att medianåldern för CKCS-dödsfallet det året var 117 månader (9,75 år). Detta är en försämring jämfört med medianåldern på 9,9 år i en liknande studie av 124 avlidna cavalierhundar som publicerades iDecember 2013. Hjärthändelser var den vanligaste dödsorsaken för cavalierhundar, med 30,63 %, medan hjärtdödsfallen för alla hundraser det året endast var 7,82 %.
December 2013:VetCompass konstaterar att medellivslängden för cavalierhundar i Storbritannien är 9,9 år. UK’s Royal Veterinary College’s Veterinary Companion Animal Surveillance System (VetCompass) projectforskare ( D G O’Neill, D B Church, P D McGreevy, P C Thomson, D C Brodbelt) finner i en rapport från december 2013 att av 124 avlidna cavalier King Charles spaniels i Storbritannien var deras genomsnittliga livslängd 9,9 år. Den totala medianlivslängden för alla hundar i studien var 12,0 år.
Tillbaka till början
Veterinärresurser
Uppgifter om rasens livslängd. Kelly M. Cassidy. 2008.
Förmliga defekter hos rashundar. Del 1: Störningar relaterade till rasstandarder. Lucy Asher, Gillian Diesel, Jennifer F. Summers, Paul D. McGreevy, Lisa M. Collins. Vet. J. December 2009;182(3):402-411. Citat: Den brittiska rashundsindustrin har fått kritik på grund av att vissa aspekter av hundkonformation som föreskrivs i UK Kennel Clubs rasstandarder har en negativ inverkan på hundens välbefinnande. En genomgång av konformationsrelaterade störningar genomfördes i de 50 mest registrerade raserna i UK Kennel Club med hjälp av systematiska sökningar av befintlig information. Ett nytt index för att bedöma sjukdomarnas svårighetsgrad på en enda skala utvecklades också och användes för att genomföra statistiska analyser för att fastställa de faktorer som påverkar den rapporterade rasens benägenhet att drabbas av defekter. … Vissa stora raser rapporteras också vara predisponerade för klaffsjukdomar (t.ex. schäferhund), men mitralisklaffsjukdomar (svårighetsgrad: 7-12) är vanligare förknippade med små hundraser (Borgarelli et al., 2004), särskilt Cavalier King Charles spaniel. Prevalensuppskattningarna för mitralisklaffsjukdom hos Cavalier King Charles spaniel varierar mellan 11-45 % (Hyun, 2005; Haggstrom et al., 1992; Darke, 1987). … Enligt den sökta litteraturen visade sig var och en av de 50 största raserna ha minst en aspekt av sin konformation som predisponerar den för en sjukdom, och 84 sjukdomar var antingen direkt eller indirekt förknippade med konformationen. Miniatyrpudel, bulldogg, mops och bassethund hade flest samband med konditionsrelaterade sjukdomar. Ytterligare forskning om prevalens och allvarlighetsgrad krävs för att bedöma hur olika störningar påverkar välfärden hos de drabbade raserna.
Långlivade hundar och dödlighet hos ägda hundar i England. D G O’Neill, D B Church, P D McGreevy, P C Thomson, D C Brodbelt. Vet. J. December 2013;189(3):638-643. Citat: Genomsnittlig livslängd för populära hundraser … Cavalier King Charles Spaniel 9,9 år.
Förekomst av sjukdomar som registrerats hos Cavalier King Charles Spaniel som besökt primärvårdsveterinärer i England. Jennifer F Summers, Dan G O’Neill, David B Church, Peter C Thomson, Paul D McGreevy, David C Brodbelt. Canine Genetics & Epidem. April 2015; doi: 10.1186/s40575-015-0016-7. Bakgrund: Det har uttryckts oro över rasrelaterade hälsoproblem hos renrasiga hundar, men det finns få tillförlitliga uppskattningar av prevalensen för sjukdomar inom specifika raser. Elektroniskt lagrade patientjournaler från primärvården håller på att växa fram som en användbar källa till epidemiologiska data om sällskapsdjur. I den här studien användes stora mängder hälsodata från brittiska primärvårdspraktiker som deltog i VetCompass-projektet för övervakning av djurs hälsa för att i detalj utvärdera de sjukdomar som diagnostiserats i ett slumpmässigt urval av över 50 % av de hundar som registrerats som Cavalier King Charles Spaniels (CKCS). Man försökte bekräfta rasen med hjälp av tillgängliga uppgifter om mikrochip och Kennelklubbens (KC) registrering. Resultat: Totalt registrerades 3624 hundar som CKCS i VetCompass-databasen, varav 143 (3,9 %) bekräftades som KC-registrerade via en koppling av mikrochipidentifiering från VetCompass till KC-databasen. 1875 hundar (75 KC-registrerade och 1800 med okänd KC-status, 52 % av båda grupperna) valdes slumpmässigt ut för detaljerad klinisk granskning. Kliniska uppgifter i samband med veterinärvård registrerades för 1749 (93,3 %) av dessa hundar. De vanligaste specifika sjukdomar som registrerades under studieperioden var hjärtbrus (541 hundar, vilket motsvarade 30,9 % av undersökningsgruppen), diarré av ospecificerad orsak (193 hundar, 11,0 %), tandsjukdomar (166 hundar, 9,5 %), otitis externa (161, 9,2 %), konjunktivit (131, 7,4 %) och analsäcksinfektion (129, 7,4 %). De fem vanligaste sjukdomskategorierna var hjärt- och kärlsjukdomar (31,7 % av hundarna), dermatologiska sjukdomar (22,2 %), okulära sjukdomar (20,6 %), gastrointestinala sjukdomar (19,3 %) och tand-/parodontala sjukdomar (15,2 %). Diskussion och slutsatser: Resultaten av studien tyder på att många av de sjukdomar som vanligtvis drabbar CKCS-hundar till stor del liknar dem som drabbar den allmänna hundpopulationen som presenteras för primärveterinärvård i Storbritannien. Hjärtsjukdomar (och i synnerhet MVD) fortsätter dock att vara ett särskilt bekymmer för denna ras. Ytterligare arbete: Detta arbete belyser värdet av veterinärpraktikbaserade rasspecifika epidemiologiska studier för att tillhandahålla en målinriktad och evidensbaserad hälsopolitik. Ytterligare studier med hjälp av elektroniska patientjournaler hos andra raser skulle kunna belysa deras potentiella sjukdomsanlag.
2014 UK Kennel Club, Cavalier King Charles Spaniel, Pedigree Breed Health Survey The Kennel Club. April 2016. Citat: verall medianåldern vid dödsfallet var 10 år; medelåldern vid dödsfallet var 9,68 år.
Longlivitet och dödlighet hos Kennel Club-registrerade hundraser i Storbritannien 2014. T. W. Lewis, B. M. Wiles, A. M. Llewellyn-Zaidi, K. M. Evans, D. G. O’Neill. Canine Genetics & Epidem. Oktober 2018;5:10. Citat: Bakgrund: Hushållshunden är en av de mest diversifierade däggdjursarterna och uppvisar stora variationer i morfologi, beteende och sjuklighet mellan olika raser. Därför är det inte oväntat att raserna också uppvisar variation i mortalitet och livslängd. Kortare livslängd i sig behöver inte nödvändigtvis vara ett välfärdsproblem, men en generellt förkortad livslängd hos en ras som åtföljs av en hög prevalens av en viss dödsorsak kan avslöja potentiellt allvarliga välfärdsproblem och belysa möjligheterna att förbättra rasens välfärd. Undersökningsdata som samlas in direkt från ägarna ger användbara insikter om hundars livslängd och dödlighet som kan stödja den övergripande bevisbasen för välfärdsreformer inom raser. Resultat: Mortalitetsuppgifter om 5663 avlidna hundar registrerade hos UK Kennel Club samlades in från en ägarbaserad undersökning. De vanligaste dödsorsakerna var ålderdom (13,8 %), ospecificerad cancer (8,7 %) och hjärtsvikt (4,9 %). 5,1 % av dödsfallen rapporterades som okänd orsak. Den totala medianåldern vid dödsfallet var 10,33 år (intervallintervall: 7,17-12,83 år). Raserna varierade kraftigt i medianlivslängd totalt sett från West Highland Terrier (12,71 år) till Dobermann Pinscher (7,67 år). Det fanns också stora variationer i förekomsten av vissa vanliga dödsorsaker bland raserna och i medianlängden för alla dödsorsaker. … Många av dessa samband stämmer överens med tidigare rapporter om dessa raser. I vår studie fastställdes till exempel en högre proportionell dödlighet på grund av hjärtsjukdomar hos Cavalier King Charles Spaniel (WBPM på 19,82 % för hjärtsvikt och 10,81 % för kardiomyopati jämfört med OPM på 4,89 % respektive 2,93 %), vilket stämmer överens med tidigare rapporter om att hjärtsjukdomar var den vanligaste dödsorsaken hos denna ras. … Slutsats: Det finns en betydande variation i medianlivslängden och de viktigaste dödsorsakerna mellan raserna. Denna studie har identifierat vissa raser med både låg medianlivslängd och hög proportionell dödlighet för en eller flera specifika dödsorsaker som bör betraktas som både potentiella välfärdsproblem och möjligheter till förbättringar.