Från pöbel till ”massaker”
På morgonen den 5 mars lade någon ut en broschyr som till synes kom från de brittiska soldaterna och som lovade att de var fast beslutna att försvara sig. På kvällen strövade en folkmassa av Bostonbor runt på gatorna, vars ilska underblåstes av rykten om att soldaterna förberedde sig på att fälla det så kallade frihetsträdet (en alm i det som då var södra Boston, från vilken man hade hängt upp avbildningar av män som hade varit för frimärkslagen och på vars stam det fanns en kopparpläterad skylt där det stod ”Frihetsträdet”) och om att en soldat hade attackerat en ostronhandlare. En del av folkmassan stormade 29:e regementets kaserner men slogs tillbaka. Klockorna slog larm och folkmassan växte, men soldaterna stannade kvar i sina kaserner, även om folkmassan kastade snöbollar över kasernerna. Under tiden blev den enda vaktpost som var placerad utanför tullhuset fokus för en folkmassa på 50-60 personer. Kapten Thomas Preston, som informerades om vaktpostens situation av en brittisk sympatisör, lät sju soldater med uppsatta bajonetter marschera genom folkmassan i ett försök att rädda vaktpostens liv. Uppmuntrad av vetskapen om att Riot Act inte hade lästs upp – och att soldaterna inte kunde avfyra sina vapen förrän den hade lästs upp och då bara om folkmassan inte skingrades inom en timme – hånade folkmassan soldaterna och utmanade dem att skjuta (”provocerade dem till det genom det mest förkastliga språket”, enligt Thomas Gage, överbefälhavare för den brittiska armén i Amerika). Under tiden kastade de över trupperna med snö, is och ostronskal.
I förvirringen blev en av soldaterna, som då satt fast i den patriotiska mobben nära tullhuset, omkullstött och av rädsla avlossade han sin musköt. Andra soldater, som trodde att de hade hört order om att skjuta, följde efter. Tre medlemmar av folkmassan – däribland Crispus Attucks, en svart sjöman som troligen var en före detta slav – sköts och dog nästan omedelbart. Två av de åtta andra som sårades dog senare. I hopp om att förhindra ytterligare våldsamheter beordrade guvernör Thomas Hutchinson, som hade kallats till platsen och anlände strax efter att skottlossningen hade ägt rum, Preston och hans kontingent tillbaka till sina kaserner, där andra trupper hade sina vapen riktade mot folkmassan. Hutchinson begav sig sedan till balkongen på Old State House, varifrån han beordrade de andra trupperna tillbaka till kasernerna och lovade folkmassan att rättvisa skulle skipas, vilket lugnade den växande mobben och gav staden en orolig fred.