Bläckfiskens stora flykt

Inky är ute.

Inky, en bläckfisk som är ungefär lika stor som en basketboll och av obestämd ålder, har lammat sig ut ur sin tank på National Aquarium of New Zealand och befinner sig på fri fot någonstans i Hawke’s Bay, på östkusten av Nya Zeelands norra ö.

Såvitt experterna kan se på hans fläckiga spår har Mr. Inky – på något sätt förtjänar han det hedersordet – klämt sig igenom en liten lucka i toppen av sin tank, trillat ner på golvet och sedan glidit omkring två meter över land för att glida ner i ett avloppsrör som är mer än 160 meter långt och slutligen plumpa ner i bukten.

Han lämnade efter sig sin tankkamrat, Blotchy, som hittills inte har berättat något för myndigheterna.

Blotchy är en bläckfisk, men ingen spottstyver.

Flykten skedde tydligen för flera månader sedan, men intygades först under de senaste dagarna. Rob Yarrall, akvariets föreståndare, berättade för Radio New Zealand att de anställda hade sökt igenom akvariets rör, men inte hittat något spår av Inky.

”Han lyckades ta sig till ett av avloppshålen som går tillbaka till havet och försvann”, sade Yarrall. ”Han lämnade inte ens ett meddelande till oss.”

Vad skulle Inky ha sagt? ”Tack för alla bläckfiskar. Men jag måste vara mig själv. Inky.”

Marinbiologer som kan sina bläckfiskar var inte förvånade. Alix Harvey, akvarist vid brittiska Marine Biological Association, sa till New York Times: ”Bläckfiskar är fantastiska flyktkonstnärer.”

De är också kända för att öppna burkar – jag tror att jag har sett en YouTube-video om det – och använda kokosnötsskal för att bygga skydd på havsbottnen; något som jag förresten inte skulle kunna börja göra.

”De har en komplex hjärna”, säger Harvey om bläckfiskar, ”utmärkt syn, och forskning tyder på att de har en förmåga att lära sig och bilda mentala kartor.”

Vi bör vara försiktiga med att projicera mänskliga egenskaper på bläckfiskar. Men det är svårt att inte notera att Inky valde att fly från en miljö där han var trygg, säker och handmatad, för farorna i ett öppet hav där det vimlar av hajar, sälar och valar som skulle kunna äta upp honom. Inky valde frihet framför säkerhet.

Och när man hör att Inky och bläckfiskar har hjärnor som kan planera Steve McQueen-liknande rymningar, bygga byggnadsverk av kokosnötsskal och skapa mentala kartor, blir det åtminstone för mig lite svårare att tänka på att de ska grillas och serveras till middag.