Donationer av bilar till välgörenhetsorganisationer verkar vara ett förslag som alla vinner på. Givaren får ett problemfritt sätt att göra sig av med en gammal bil och ett rejält skatteavdrag, välgörenhetsorganisationen får pengar som den annars inte skulle få genom kontantbidrag och en mellanhand gör en ordentlig vinst på att hämta, bärga och sälja bilen. Tyvärr är förloraren resten av oss. Som skattebetalare subventionerar vi skatteavdrag för bildonationer som inte alls står i proportion till de fördelar som välgörenhetsorganisationerna får.
En studie från november 2003 av Förenta staternas General Accounting Office (GAO), för vilken AIP intervjuades och angavs som en resurs, visade att i två tredjedelar av de 54 fall som studerades fick välgörenhetsorganisationen 5 % eller mindre av värdet på en donerad bil som deklarerades på en enskild persons skattedeklaration. Varför så lite? Bilen säljs ofta på auktion till grossistpris, sedan dras kostnaden för annonsering i tidningar, radio och Internet bort. När kostnaderna för bogsering och konditionering av bilen och för pappersarbetet har dragits av kan det finnas lite kvar till välgörenhet. Dessutom kan vissa välgörenhetsorganisationer få en fast avgift för varje donerad bil oavsett värde, ibland så lite som 25 dollar per fordon. GAO kunde inte avgöra om givarna blåste upp värdet på den begagnade bilen. Men det skulle vara lätt för givarna att göra det på grund av bristen på tillgänglig information om bilens skick.
Bildonationer är ett populärt medel för skatteavdrag. 733 000 av de 129 miljoner blanketter som lämnades in under det undersökta skatteåret (2000) begärde 654 miljoner dollar i avdrag för begagnade bilar med ett värde på över 500 dollar. Omkring 4 300 välgörenhetsorganisationer med intäkter på över 100 000 dollar använder sig av bildonationer. GAO:s undersökning visade att värdena och andelen som går till välgörenhet varierar kraftigt: En Mercury Station Wagon från 1990 värderades på en individs skattedeklaration till 2 915 dollar, såldes för 30 dollar brutto och efter utgifter förlorade välgörenhetsorganisationen 130 dollar, en Ford Crown Victoria från 1991 värderades på en individs skattedeklaration till 3 100 dollar, såldes för 300 dollar brutto och efter utgifter fick välgörenhetsorganisationen 165 dollar, och en Toyota ½-tons pickup från 1995 värderades på en individs skattedeklaration till 4 999 dollar, såldes för 1 800 dollar brutto och efter utgifter fick välgörenhetsorganisationen 1 290 dollar.
Vid en utfrågning i senatens finansutskott i juni 2004 beskrev ett konfidentiellt vittne som arbetar inom bilförsäljningsindustrin hur mellanhänder kan göra vinst på donerade bilar på välgörenhetens bekostnad. I ett förfarande som vittnet beskrev som ”att fixa bilar” gör vissa mellanhänder avsiktligt bilar obrukbara, genom enkla tekniker som att dra ut en säkring eller vrida på fördelningslocket, så att de kan köpas för en mycket liten summa på auktioner eller på begagnade bilparker och sedan säljas vidare för det som bilen ursprungligen var värd. Donatorn kontaktas sällan om bilens skick, enligt vittnet. Vittnet gav två exempel där en välgörenhetsorganisation fick mindre än 300 dollar för en bil som var värd omkring 4 000 dollar.
En del delstaters allmänna åklagarmyndigheter har lämnat in stämningar mot bildonationsprogrammens operatörer, enligt GAO:s rapport. Ett vinstdrivande företag uppträdde som en välgörenhetsorganisation som sökte efter bilar innan tjänstemännen i delstaten Massachusetts stängde ner det. År 2003 väckte Connecticuts riksåklagare talan mot Animal Health Care Fund, en falsk välgörenhetsorganisation för djurskydd som skapades av ägaren till en begagnad bilhandlare, som behöll nästan alla intäkter från bildonationerna och hade ett enda checkkonto för båda enheterna. Kaliforniens justitieministerium väckte talan mot en person med en bilaffär för begagnade bilar som bildade en välgörenhetsorganisation utan några välgörenhetsprogram och uppskattar att den samlade in över 1 miljon US-dollar.
Som svar på de okontrollerade donationsprogrammen för bilar antog kongressen 2004 en lag som begränsar skattebetalarnas avdrag för donationer av bilar, lastbilar, båtar eller flygplan till bruttointäkterna som välgörenhetsorganisationen erhåller. Personer som donerar fordon värda 500 dollar eller mer till välgörenhetsorganisationer som säljer eller auktionerar fordonen måste få ett skriftligt meddelande från välgörenhetsorganisationen med bruttointäkterna från försäljningen och där det anges att det ”såldes i en transaktion mellan oberoende parter”. Om välgörenhetsorganisationen använder den donerade bilen i sina program måste givaren få ett skriftligt intyg från välgörenhetsorganisationen om den avsedda användningen eller förbättringar i samband med användningen av fordonet och den planerade tiden för den avsedda användningen. Välgörenhetsorganisationen måste också intyga att den inte kommer att sälja eller byta ut fordonet före den planerade tidsperioden för den avsedda användningen eller förbättringen. Se ”Tips för att skänka en bil till välgörenhet”.
AIP uppmuntrar regelbundet givare att skänka bilar till välgörenhetsorganisationer som kan använda bilen i sina program, t.ex. för att leverera måltider till hemmaboende personer, skjutsa äldre eller blinda personer till doktorn eller på ärenden, utbilda framtida bilmekaniker osv. Genom att göra detta kan fordonsdonatorer vara säkra på att det fulla värdet av deras bidrag kommer välgörenhetsorganisationer till godo. Vi rekommenderar att människor kontaktar sin lokala United Way, Goodwill, Frälsningsarmén, kommunala högskola eller yrkesskola för att hitta program som behöver donerade fordon.